Bostad Renoveringar och chockhyror i miljonprogrammet tränger bort många med låga inkomster. Dagens Arena har träffat pensionären Ylva Lund som fick flytta två gånger på fem år och småbarnsmamman Linda Hammarberg som mitt i graviditeten blev uppryckt från sitt hem.
-Man mår så jävla dåligt, säger Ylva Lund.
Ylva Lund, 68 år, möter upp Dagens Arena vid en byggarbetsplats strax intill Solskensgatan i Uppsala där hon bor. Knappt tio minuter med buss från centralstationen. Ylva har glömt portbrickan och ringer en granne som kommer ned och öppnar åt oss.
– Jag har jättefina grannar i hela huset. Så här trivs jag. Men det är lite för litet, det blir ofta att jag undrar vad jag ska göra av grejer, säger Ylva och släpper in oss i sin 49 kvadratmeter stora tvåa, som hon delar med sina tre katter.
Mellan 2011 och 2016 flyttade Ylva tre gånger mellan olika delar av Uppsala. Två av gångerna blev Ylva så kallat renovräkt.
– Jag orkar inte ens tänka på det. Det är jobbigt, bara jobbigt, suckar hon.
Det har pågått i över tio år, renoveringsvågen i miljonprogrammet. I decennier stod husen utan någon större upprustning och det blev till slut dags att ta tag i saken. Men det skulle visa sig bli dyrt för hyresvärdarna. Boverket har uppskattat att det kommer att kosta uppemot 500 miljarder kronor att rusta upp fastigheterna. För att finansiera renoveringarna har det för många, både privata och kommunala bolag, blivit en strategi att samtidigt höja standarden i lägenheterna för att kunna höja hyrorna kraftigt.
Det plötsliga beskedet att hyran ska höjas med upp emot 60 procent sätter hyresgästerna i en svår situation. Boverket har konstaterat att var fjärde hyresgäst flyttar i samband med ombyggnationer. Och att det finns stora skillnader i inkomstgrupper där de med lägre inkomst flyttar oftare. Begreppet ”renovräkning” började figurera allt oftare i medierna.
För människor som inte har råd att betala för den nya standarden spelar inte besittningsskyddet någon roll. De kan inte bo kvar och utelämnas till en bostadsmarknad där det blir allt svårare att få tag i en lägenhet med lägre hyra.
För Ylva började det i Gränby 2011. Hon hade precis flyttat dit innan Rikshem, ett av Sveriges största privata fastighetsbolag, meddelade sina renoveringsplaner. När Ylva fick veta att hyran skulle höjas från drygt 5 000 till över 8 000 kronor såg hon inget annat alternativ än att flytta. Hon var arbetsskadad efter 40 år i äldrevården och levde på sjukersättning. Den var dessutom så låg att hon samtidigt var tvungen att ta ut tidig pension.
Ylva fick bita ihop och ge sig ut på jakt efter en ny lägenhet på den hårda bostadsmarknaden.
– Jag var så jävla arg att jag höll på att få krupp. Och osäkerheten, vart ska jag ta vägen. Jag åkte och tittade på flera lägenheter och så var det alltid någon före som fick den. Bara in och leta igen. Till slut fick jag en lägenhet i Eriksberg, andra sidan Uppsala.
Bara ett halvår efter att hon flyttat till Eriksberg kom Rikshem med sina planer på renovering där också. Ylva ryser till när hon tänker tillbaka på det.
– Jag tänkte att jag spyr. Det var skitjobbigt.
Rikshem kallade hyresgästerna på möte efter möte. De skulle få information och tillfälle att lämna synpunkter. Men Rikshem lyssnade inte, berättar Ylva. Så vad spelade det för roll.
– På ett möte sa de att ni får gå hem och räkna på er ekonomi. Jag blev så förbannad och brakade ihop med dem. Jag har sjukersättning, jag vet vad jag får ut. Jag kan inte bo kvar när ni har renoverat.
Ylva berättar att hennes hyra skulle höjas från omkring 5 500 till över 10 000 kronor. Efter mycket bråk fick Ylva till slut hjälp av Rikshem att byta lägenhet, till den på Solskensgatan där hon bor nu. Hyran är på 7 300 och äter upp halva Ylvas pension. Men huset är nyrenoverat så Ylva tror att hon kommer att kunna bo kvar där. Någon flytt vill hon absolut inte tänka på igen. Hon skakar på huvudet och suckar.
– Man mår så jävla dåligt över det. Det var så otryggt allting, att Rikshem inte lyssnade på en. De hade sina möten, de villa ha åsikter, ändå gör de som de vill. De skiter i vad man säger.
All oro som drabbade Ylva under åren med flyttarna har börjat lägga sig nu, berättar hon. Men det finns där i bakhuvudet säger hon och klappar katten som precis hoppat upp på köksbordet.
– Nu får de ta ut mig med fötterna först.
De höjer hyrorna med 50 procent
Det kanske låter som ett dåligt skämt
Men folk måste flytta och läget är spänt
Vad är det som har hänt?
– LöstFolk – ”Stoppa renoveringen” (låten skrevs i samband med protesterna i Gränby)
En annan hyresgäst som drabbades när Rikshem renoverade i Gränby är Linda Hammarberg, 33 år. När hon och hennes sambo fick höra om hyreshöjningarna förstod de snabbt att de skulle bli tvungna att flytta. Med deras låga inkomster skulle de inte klara hyreshöjningen på omkring 2 500 kronor. Men Linda tänkte inte ge upp utan kamp. Hon var gravid och ville absolut inte flytta.
– De försökte få oss att skriva på ett godkännande om att de gör en högre renovering. Vi var flera som vägrade. Då försökte de på olika sätt att övertyga oss om att det är bästa alternativet. Att det spelar ingen roll om vi skriver på, de kommer att genomföra det ändå.
Under tiden som hon kämpade mot Rikshems planer startade Linda och några andra hyresgäster föreningen Våra hem. Där ordnade de konstutställningar om renoveringen, bjöd in bostadsforskare och träffades för att dela sin frustration. Namnlistor med över tusen underskrifter lämnades in till bolaget, affischer sattes upp och flygblad delades ut.
Rikshem vill stamrenovera
Men jag säger pass på dem
Upp till kamp, vi ska segra
– LöstFolk – ”Stoppa renoveringen”
Linda hamnade till slut i hyresnämnden med en annan hyresgäst. Utan representation från Hyresgästföreningen satt de ensamma mot Rikshems jurister. Den andra hyresgästen kunde dessutom inte svenska och hade ingen tolk.
– Vi fick knappt säga någonting. Jag var så himla arg då, och personen som var med mig hade ingen aning om vad som pågick där. Rikshem hade varit hemma hos honom flera gånger men familjen förstod aldrig vad de ville.
Rikshem körde på. På informationsmötena kunde de säga att hyresgästerna bor för stort, att de borde flytta ihop i kollektiv, berättar Linda.
Linda och hennes sambo hade turen att sambon hade bra plats i bostadskön, så de kunde snabbt hitta en ny lägenhet. Nu bor de i Gottsunda, andra sidan Uppsala. Men området är stökigt, berättar Linda, och planerna på att kunna släppa ut barnet att leka själv på gården smulades sönder.
– När man får barn vill man gärna kunna släppa ut dem så att de kan leka på gården själva, men det gör vi inte här för vi vågar inte. I Gränby hade man en liten lekpark på innergården och det var en helt annan känsla, säger Linda.
Linda oroar sig över en kommande renovering i Gottsunda, men hoppas att Uppsala hem gör den stegvis, mer varsamt. Efter år av motstånd i Gränby gick Rikshem med på en varsam renovering. De lät bli att riva ut funktionella kök och att glasa in balkongerna. Hyreshöjningen blev på omkring 20 procent i stället för 40-50 procent.
Sedan 2015 har Rikshems omsättning ökat från drygt två miljarder till över tre miljarder kronor.
Ilhan Kellecioglu är forskningsassistent vid IBF, institutet för bostads- och urbanforskning, på Uppsala universitet. Han har bevakat och skrivit om renovräkningar och konceptrenoveringar i Husby, Stockholm, där han bor. Det som hände i Gränby och Eriksberg kallar Ilhan Kellecioglu för traditionell renovräkning.
– Den generella renovräkningen är att hyresvärden går ut med informationsbrev till samtliga hyresgäster om att de ska renovera och att det blir den här typen av hyreshöjning. Då börjar hyresgästerna oroa sig för vad de ska göra och det skapar protester, säger han.
Protesterna kan ibland leda till att hyresvärden till slut går med på mindre ingrepp och lägre hyreshöjning, eller att hyresgästerna får välja mellan olika nivåer på standard. Men enligt Ilhan Kellecioglu kan den möjligheten innebära andra problem.
– Min farhåga är att kvaliteten minskar i och med hyresgästernas plånböcker. Det kanske inte finns många hyresgäster som har råd att betala mer och vill inte betala mer med tanke på hur världens ekonomi ser ut i dag. Men då sänker hyresvärdarna kvaliteten på bostäderna också. I det långa loppet förstörs de svenska hushållens goda standard som vi haft internationellt sett, säger Ilhan Kellecioglu.
Linda och Ylva är bara två av tusentals som renovräkts de senaste åren. Och det pågår fortfarande över hela landet. I vintras skrev 21 forskare i Svenska Dagbladet att renovräkningar är en ”tickande bomb”.
»När allt fler hamnar under fattigdomsgränsen på grund av ökade boendekostnader så förskjuts kostnaderna för bolagens vinstökningar över till socialtjänsten och till mindre kommuner, då renovräkningar i storstädernas miljonprogramsområden också blir en del i den process som kallas för social dumpning«, skriver forskarna.
I höstas röstade de forna Allianspartierna och Sverigedemokraterna nej till ett förslag om att införa en mer varsam infasning av den nya hyran. Praxis i dag är att om hyran höjs från 5 000 till 8 000 kronor, då höjs den med 1 500 kronor på en natt. Resten fasas in under tre år. Enligt förslaget skulle trappningen vara på tio år i stället för tre. Men det gillades inte av högerpartierna eftersom ”fastighetsägarna måste få ihop sina kalkyler”.
Men det som skulle ha störst effekt, enligt bostadsmarknadens parter, är att reformera beskattningen för fastighetsbolagen. I höstas lade parterna fram fem gemensamma förslag, bland annat om en låg moms på hyran och att slopa fastighetsavgift för hyreshus. Boverket har också lagt fram ett förslag om att återinföra skattefria underhållsfonder, vilket innebär att bolagen kan spara pengar till upprustningen skattefritt och finansiera den med egna medel i stället för kraftiga hyreshöjningar. Men regeringen har ännu inte planerat någon utredning för det.
– Så länge ingenting görs kommer det här att vara verkligheten vi befinner oss i, säger Ilhan Kellecioglu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
