Svart science fiction har blivit en egen genre. Victoria Machmudov möter konstnären Kapwani Kiwanga, performenceverket Afrogalacticas skapare.
Science fiction-genren har länge varit vit och manlig. Men nu finns ett begrepp som utmanar synen på svarthet och Afrika som en outvecklad världsdel: afrofuturism. Konstnären Kapwani Kiwanga presenterar en egen alternativ framtid i performance-projektet om afrofuturismen Afrogalactica.
Begreppet afrofuturism myntades i början av 90-talet av kulturkritikern Mark Dery som i uppsatsen Black to the future: Afrofuturism 1.0 reflekterade kring afroamerikaners roll i science fiction-genren. I texten skriver han: »Kan ett samhälle vars förflutna avsiktligt har suddats ut och vars handlingskraft därefter har förbrukats av sökandet efter tydliga spår av dess historia föreställa sig en möjlig framtid?«
Begreppet afrofuturism är brett men kan sammanfattas som en idé om framtiden, teknologi och vetenskap inom litteratur, konst, film, musik och andra kulturella uttrycksformer med den afrikanska diasporan som utgångspunkt.
Jazzmusikern Sun Ra, som använde sig av rymden som tema i bland annat Space Is the Place, tas ofta upp som en pionjär i dessa sammanhang. Författaren Octavia E. Butler har även hon associerats till genren. Bland mer nutida exempel på afrofuturister finns artisten Janelle Monáe som vid släppet av albumet The Archandroid prydde omslaget iklädd en utstyrsel inspirerad av Fritz Langs stumfilmsklassiker Metropolis från 1927.
Den kanadensiska konstnären Kapwani Kiwanga anser sig själv inte vara afrofuturist men har ägnat en performancetrilogi åt att utforska fenomenet. I den första delen Afrogalactica: a brief history of the future, spelar hon en antropolog från framtiden som med en robotisk röst föreläser om afronauter och det »United States of Africa Space Agencies« som existerar år 2058.
Den första delen av Afrogalactica är en introduktion till afrofuturism och berör medborgarrättsrörelsen samt den transatlantiska slavhandeln, den andra The Black Star Chronicles fokuserar på könsroller och cyborger och tar upp den första afroamerikanska kvinnan i rymden och den tredje The Deep Space Scrolls behandlar forskning kring astronomi på den afrikanska kontinenten.
Kapwani Kiwanga jobbade i många år med dokumentärfilm men frustrationen över att inte ha tillräckligt med kontroll över slutprodukten och längtan efter olika sätt att berätta historier på ledde till ett karriärbyte. Kiwanga flyttade till Paris och började studera konst. I sitt arbete blandar hon den vetenskapliga metoden med den konstnärliga formen och ifrågasätter maktstrukturer, den objektiva sanningen och människans behov av tro och ideologiska övertygelser.
– Det finns ett slags kontinuum som inte är brutet eller hierarkiskt mellan tro och kunskap – fakta. För mig är det väldigt flytande, det är som ett spektrum.
I hennes verk blandas fiktion med fakta och åskådaren får själv avgöra vad som är sant och inte. Kiwanga berättar att folk ibland kan störa sig lite på det och komma fram till henne efteråt för att få bekräftat att viss information är sann. Men valet är medvetet.
– Jag är en ganska blyg person faktiskt och det är därför jag går tillbaka till min bakgrund i beteendevetenskap. Jag vet hur man skriver uppsatser, jag vet hur man organiserar information och jag har också närvarat på alla dessa konferenser där folk är väldigt seriösa med vad de gör och jag fann dem en aning uppblåsta och ganska exkluderande i sitt uppförande och i hur de delar information, den typen av elitism. Så jag tror att jag ville kritisera det, det utrymmet för kunskapsproduktion eller kunskapsöverföring, säger hon.
Victoria Machmudow är frilansjournalist
Detta är ett utdrag av en text publicerad i #4 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Vill du läsa vidare? Köp numret här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
