Ekonomivetenskapen förenklar bort just det som är relevant för att förstå ekonomi. Våra ekonomiska handlingar sker alltid i ett socialt sammanhang, och inte via abstrakta modeller.
Antag att ett kärnkraftverk exploderar utan någon yttre påverkan.
Skulle vi känna oss trygga med att just den grupp som konstruerat det fortsatte skriva alla läroböcker i kärnteknik?
Eller, om de ledande inom den medicinska vetenskapen mötte en förödande pandemi med att säga att den egentligen inte kunde ha ägt rum och kanske inte ens gjort det?
Analogierna görs av ekonomen Edward Fullbrook, som bland annat sammanställt antologin A Guide to What’s Wrong with Economics, och av andra ekonomer som försöker få till en radikal omdaning av utbildningen i nationalekonomi.
Studenter i nationalekonomi leds in i en värld där ”ekonomin” varken har någon historia eller föregår på en geografisk plats.
Denna ”ekonomi” befolkas av helt atomistiska ”individer”. Det finns inget samhälle och därför inga klasser, kön eller kulturer. ”Individerna” har slumpmässigt drabbats av unika ”preferenser”.
Dessa vägleder dem i den enda mänskliga verksamheten: att maximera sin ”nytta”, vilket görs uteslutande genom transaktioner på marknader.
Därur uppstår den gudomliga signal som bringar jämvikt i världen: ett Pris, momentant och repetitivt framvärpt ur Utbud och Efterfrågan.
Från denna ”marknad” för en abstrakt ”vara”, generaliseras och aggregeras så fram en hel ekonomi, vars egenskaper sedan kan studeras.
Alla teorier är abstraktioner. De förenklar för att blottlägga väsentligheter.
Men det speciella med ekonomivetenskapen såsom den lärs ut i dag är att den ”förenklar” bort just det som är relevant för att förstå något om ekonomi.
Våra ekonomiska handlingar och val sker alltid i ett socialt sammanhang. (Har du noterat något samband mellan samhällsklass och klädinköp?)
Abstraherar man bort makt ur ekonomiska relationer blir de obegripliga.
Ser man marknader som ahistoriska fenomen är man inne på religiös dogmatik snarare än fungerande samhällsvetenskap.
Naturligtvis är det så att en massa ekonomer också håller på med annat.
Och eftersom de också tänker på och studerar data om sådana verkliga fenomen som banker, löner och budgetunderskott, kan de komma med intressanta funderingar och observationer.
Ja, till och med bedriva verklig forskning på dem. Men då sker detta trots de förhärskande dogmerna.
Mycket tid och energi ägnas hos kåren – inte minst dess politiskt progressiva minoritet – åt att försöka trycka in verkliga ekonomiska mekanismer i den doktrinära sagovärld som i dag definierar vad det är att vara ”riktig” ekonom.
Men varför bry sig? Kan de inte bara få hålla på med sitt glaspärlespel?
Problemet är att de antaganden som ”bara” ska hjälpa till att skapa matematiskt hanterliga modeller, samtidigt är bärare av ett starkt ideologiskt tankegods.
Ortodoxins default mode är att ”rena” marknadslösningar, vilka uppstår i den uppdiktade modellvärlden, är de mest ”effektiva”.
När verkligheten indikerar annat blir den första impulsen att verkligheten borde förmås likna modellen.
När faktiska ekonomier med relativt höga skatter också uppvisar hög sysselsättning, ägnas en del akademisk verksamhet åt att försöka hitta parametrar som kan få detta att samsas med den teoretiska grundmodellen.
Sådana är villkoren för gemenskapen. Men, och viktigare: den enkla ”teorin” om att skatt på arbete ger högre arbetslöshet lever ett eget liv, mer vitalt än tråkiga fakta, och med en räckvidd långt utanför ekonomkretsen.
Häri ligger också en förklaring till att detta fortgår, trots spektakulära misslyckanden och decennier av kritik från andra vetenskapliga discipliner (vilket är det som återstår när interna kritiker effektivt stöts ut i periferin):
Nationalekonomins funktion som producent av tankeramar till förmån för rådande ekonomiska maktförhållanden.
I vår socialt stratifierade värld drabbar ekonomins motsvarigheter till exploderande kärnkraftverk och förödande pandemier mycket olikt.
Den som vill ha en djupare förståelse av – och en rimligare samhällsdebatt om – samhällsekonomins utmaningar måste behandla den ortodoxa nationalekonomin som en viktig del av problemen.
Av Ali Esbati
Publicerad i #6 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
