Den borgerliga regeringen försvagade tre kritiska röster under sin tid vid makten.
Alliansens förslag att skära ner kulturtidskriftsstödet med nästan 80 procent slog ner som en bomb. Ett rakbladssnitt som skulle kunna skära bort ett stort antal tidningar och tysta många röster. Förslaget lades dock ner efter kraftiga protester.
Det var något välbekant med den här metoden. När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 annonserades tidigt flera skarpa snitt av samma karaktär. Neddragningar som riktade sig mot intressen där det finns starka och engagerade röster men där det, liksom för kulturtidskrifterna, inte alltid är lätt att hitta finansiärer. Några exempel är avskaffandet av kårobligatoriet för studenter, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, ALI, och halveringen av informationsstödet till biståndsorganisationer.
Arbetslivsinstitutet avvecklades redan 2007, trots intensiva protester. 285 aktiva forskare med djupa kunskaper om bland annat arbetsmiljö- och hälsofrågor spreds för vinden. 2013 sammanfattade tidningen Kollega vad nedläggningen inneburit: ”Antalet forskare inom arbetslivsområdet har minskat med en tredjedel, anslagen har stramats åt med flera hundra miljoner kronor och forskningen splittrats på en stor mängd institutioner. Sex år efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet är Sverige inte längre världsledande på forskning som rör arbetsliv.”
Dagens enorma problem på den svenska arbetsmarknaden, med arbetslöshet, kompetensbrist, problem att validera betyg från andra länder och ungdomar som varken är i arbete eller studier, kräver både överblick och specialkompetenser. En av ALI:s styrkor var den tvärvetenskapliga forskning som bedrevs där. Kompetensen kring den här typen av frågor är nu splittrad och såväl forskningen om dem och möjligheten att hitta lösningar har försvagats.
Kårobligatoriet avskaffades 2010. Detta skapade stor oro för att studenternas inflytande skulle minska. Efter några år genomförde Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges förenade studentkårer en enkätundersökning för att få en bild av vad beslutet inneburit. Den visar på några negativa effekter, som fortfarande finns kvar.
Eftersom bidraget till kårernas lagstadgade utbildningsbevakning skars ned till en tredjedel, gick lärosätena in och stärkte finansieringen av studentkårernas bevakning. Det innebär att kårerna hamnar i en beroendesituation till dem som ska granskas. Förutsättningarna för kårerna ser också olika ut på olika lärosäten och inom olika ämnesområden. Det är lättare för programutbildningar inom till exempel medicin, teknik och ekonomi att både få god ekonomi och en hög anslutningsgrad, medan det är svårare för till exempel distansutbildningar att samordna sig. Det här har lett till skillnader i möjligheterna att utöva studentinflytande.
En annan neddragning som skapat en het debatt rör informationsstödet till biståndsorganisationerna. 2009 mer än halverades bidraget till informationsaktiviteter i Sverige, från 128 miljoner till 60 miljoner kronor. Dessutom infördes en unik begränsning för vilka frågor som mottagarna av stödet fick bilda opinion kring. Bidraget får inte användas till ”opinionsbildning som innebär ett ställningstagande för den ena eller den andra sidan i en partipolitisk kontroversiell fråga i syfte att påverka riksdagen eller regeringen”.
En rapport från nätverket Concord Sverige visar att Sverige skiljer sig från andra länder i Europa genom att minska stödet till påverkansarbete. Det går enligt rapporten ”i helt motsatt riktning mot den inriktning som drivs av EU, liksom även av våra skandinaviska grannar. Där ses informationsarbetet som ett viktigt instrument för att bidra till förändringar. 2012 gick 58 procent av EU:s egen budget för civilsamhällets information om utvecklingsfrågor till kampanj- och påverkansarbete.” (Nuvarande biståndsministern Isabella Lövin (MP) har aviserat att hon ska göra det möjligt för civilsamhällets organisationer att återigen använda anslaget till opinionsbildning och debatt.)
Den gemensamma nämnaren i de här exemplen är att de handlar om frågor som rör medborgare och verksamheter som inte har lätt att hitta privata finansiärer. De aktiva är välformulerade och driver debatt, men verksamheterna är samtidigt sårbara och viktiga röster riskerar att tystna eller försvagas.
Anki Wood, journalist
Artikeln är publicerad i Magasinet Arena #1 2015. Numret finns ute i butik från och med tisdag 24/2. Prenumerera på tidskriften här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
