Carl Bildts mardröm

Om vi vill ha effektiva verktyg för att få grepp om klimatförändringarna kan vi inte kasta den marxistiska analysen över bord.

Min vän Tigran kallar oss för vattenmeloner: ”gröna på utsidan men röda inuti”.

Jag föredrar att snarare tänka på min och mina meningsfränders politiska läggning som Carl Bildts ultimata mardröm när han skorrade fram sin ökända harang om den rödgröna röran: en djupgående integration av ett socialistiskt och ett ekologiskt förhållningssätt.

Nödvändigheten av att väva samman röda och gröna perspektiv – eller alternativt: av att erbjuda röda perspektiv på gröna frågor – utgör också grundidén för den ekomarxistiska teorin, en tankeriktning som presenteras i den av Rikard Warlenius redigerade volymen Ekomarxism: Grundtexter (Tankekraft, 2014).

Jag skriver medvetet ’volym’ –  inte ’bok’,  för det här är tunga, hårdkokta grejer som få skulle få för sig att läsa i ett svep.

Snarare handlar det om en exposé av ett tänkande under utveckling i fyra decennier.

I sitt urval fångar antologin också några av de mest centrala inriktningar och debatter som präglat ekomarxismens utveckling under denna period.

Redaktören Rikard Warlenius initierade och lättlästa introduktion fyller sitt syfte utmärkt och erbjuder en bra överblick för den nyfikne som vill skapa sig en bild av debatterna i skärningspunkten mellan traditionellt marxistiskt och ekologiskt tänkande.

Flera av de introducerade författarna arbetar aktivt med att uppdatera marxismen på ett sådant sätt att den kan fungera som en radikal kraft i analysen av våra samtida ekologiska kriser och deras bakomliggande orsaker.

Men här finns också de som hävdar å det bestämdaste att någon sådan ’uppdatering’ inte behövs.

Enligt dem finns ju allt redan där, i Marx egna arbeten, bara man läser dem på rätt sätt – och de är mer än lovligt upprörda på alla som skulle komma och påstå något annat.

För de flesta läsare, utom en liten skara idéhistoriker eller medlemmar i den tynande sektvänstern, är det i dag dock troligtvis helt ointressant vad Marx personligen trodde eller inte om ekologiska frågeställningar.

Marxistisk exeges av den här sorten känns, åtminstone för mig, fruktansvärt otidsenlig och otillfredsställande med sin förment vetenskapliga retorik.

Med tanke på detta kan det nog ha varit en taktisk miss (om än kronologiskt korrekt) att först i innehållsförteckningen lägga James O’Connors träiga text – vilken tyvärr säkerligen får många prospektiva läsare att lägga ifrån sig volymen redan där.

För mig, en sympatiskt inställd outsider på jakt efter intellektuella redskap för att tänka konstruktivt socialistiskt kring de ekologiska kriser mänskligheten för närvarande befinner sig i, finns det lyckligtvis också en hel del att hämta i volymen.

Framför allt syftar jag då på Ted Bentons utmärkta essä Marxism och naturliga gränser: En ekologisk kritik och rekonstruktion som med all rätt upptar en stor del av samlingen.

Även om man inte håller med honom till fullo i sak så tror jag det är viktigt att att ta till sig hans övergripande poäng: att den intressanta frågan handlar om hur vi kan hitta sätt att förändra vår nuvarande situation på, i stället för att fokusera på teoretiska modellbyggen av den typ som framför allt syftar till att ge författaren en möjlighet att luta sig tillbaka och självbelåtet kraxa: ”vad var det jag sa”.

I mångt och mycket utgör volymen en resurs för fördjupning för den som vill lära sig mer om de tankegångar som Naomi Kleins Det här förändrar allt är en popularisering av – det vill säga insikten om att vi inte har ett globalt klimatproblem utan snarare ett globalt kapitalismproblem, med katastrofala konsekvenser för klimatet.

Eller som John Bellamy Foster, Brett Clark och Richard York träffsäkert sammanfattar det i den avslutande essän: ”Det är inte naturen som är problemet, utan samhället”.

Med detta i åtanke finns det i alla fall en sak som alla de representerade författarna tycks kunna vara överens om: om vi vill ha effektiva verktyg för att få grepp om detta samhällsproblem kan vi inte kasta den marxistiska analysen över bord.

Jonathan Metzger är forskare i urbana studier vid KTH

Publicerad i #6 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »