Dementa Ganna, 90 +, bidrar inte till tillväxten. Sedan arbetslinjen tog över migrationspolitiken mäts invandrares produktivitet. Läs ett utdrag från Kristina Lindquist essä från kommande numret av Magasinet Arena.
”… så började han i stället föreställa sig själv som en tegelsten, han och hans kollegor i arbetslaget, alla arbetare på bygget som tegelstenar på samma pall och funderade på om de var av samma sort eller om några bar upp de andra och andra var till utsmyckning, om några gav pelarna stabilitet och andra var till för fasaden, tills tutan hördes, vi varnade dig, tegelstensgubben, idag tar du bussen, vi väntar inte.”
Muraren i Isaac Rosas roman Den osynliga handen upplever hur gränsen mellan honom själv och arbetet löses upp; han arbetar inte med att sammanfoga murbruk och tegelstenar, hans existens, funktion och väsen är tegelstenens. I början av april var det socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) som gick ut och pratade människors funktion och väsen. Med höjd pensionsålder så har medborgaren ”ett ansvar att hålla sig i fysisk trim” menade statsrådet (TV4 News 9 april). Kristersson drog på sig facklig vrede, men ligger onekligen helt rätt i samtiden.
När individen i post-fordismens era transformerats till ”humankapital” så utför hon inte sitt arbete – hon är det. Hela dygnet. Carl Cederström och Peter Fleming hävdar i boken Dead Man Working att den avgörande gränsen i dag inte löper mellan kapital och arbete, utan mellan kapital och liv: ”Life itself is put to work: our sociality, imagination, resourcefulness, and our desire to learn and share ideas.”
Sociologen Roland Paulsen menar i sin färska avhandling att arbetet allt mer kommit att infiltrera livet, i form av längre arbetsdagar, ansvar som inte går att överblicka, obalans mellan arbete och privatliv, havererade rutiner och en snabb prekarisering. Socialförsäkringsministern säger bara det vi redan anar: Ditt jag ska vara tegelstenens.
Och denna hungriga arbetslinje har nu tuggat sig in på det svenska migrationsområdet.
Globalt är arbete redan den främsta drivkraften för migration. Under delar av efterkrigstiden var arbetskraftsinvandrarna också den största gruppen bland dem som kom till Sverige, medan de senaste decenniernas har dominerats av asyl- och anhörigmigration.
I december 2008 införde Sverige så en modell som beskrivs som den öppnaste i hela OECD-området; den innehåller ingen gräns för antalet arbetstillstånd och ingen arbetsmarknadsprövning, men villkor och löner ska följa svenska kollektivavtal. Det låter ju som ett strålande första steg för alla som tror på öppna gränser. Så vad är problemet?
Problemet är som bekant att den arbetsgivare som inte vill följa reglerna, i praktiken inte behöver göra det. Det finns ingen möjlighet till efterhandskontroll eller sanktioner, och den som säljer dyra jobberbjudanden – det vill säga arbetstillstånd – tar i praktiken ingen risk. Den som blåser uzbeker, irakier, kamerunier på pengar tar över huvud taget ingen risk, annat än möjligen risken att få skämmas lite när medierna nu blottlägger fall efter fall efter fall.
Men mediala gatlopp går knappast att jämföra med risken för utvisning. För det enda som händer, rent migrationsrättsligt, om arbetsgivaren blir påkommen med att utnyttja någon är att arbetstagaren riskerar att förlora sitt arbetstillstånd. Den som blir av med jobbet har tre månader på sig att hitta ett nytt, men i praktiken är makten över individens existens i Sverige alltså delegerad från staten till enskilda arbetsgivare. Ett institutionaliserat beroende. Men vad är alternativet?
– Det finns ett migrationstryck på Europa och om människor inte kommer hit genom legal arbetskraftsinvandring så kommer de att komma hit ändå – på andra sätt, vilket skapar än större utsatthet, säger Samuel Engblom, chefsjurist på TCO och en av grundarna bakom det fackliga centret för papperslösa.
Ett tryck alltså. Av människor där vissa har skyddsbehov och andra bara vill skapa sig ett bättre liv och för det är beredda att riskera, ja allt, för att ta sig till Europa. Det är ett migrationstryck som i Sveriges fall har kanaliserats genom en reform som öppnar upp för utnyttjande – utan sanktionsmöjligheter. Efter massiv kritik har regeringen, som drev igenom de nya reglerna tillsammans med Miljöpartiet, lovat att ”renovera” reformen och i skrivande stund pågår samtal. Det vi vet är att Tobias Billström har sagt blankt nej till bindande anställningskontrakt, eftersom det ”strider mot den fria avtalsrätten”.
Men det finns borgerliga debattörer som går längre än så. Fredrik Segerfeldt, författare och debattör med ett förflutet på Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro, gav i vintras ut boken Migrationens kraft tillsammans med Johan Norberg – en stridsskrift för öppna gränser och vidgade löneklyftor. Författarna skriver att ”det finns anledning att anta att invandrare i snitt är mindre produktiva än infödda” och förklarar i en faktaruta att ”ju produktivare man är desto mer pengar kan man ha i lön”.
En sågning i tidskriften Respons – pikant nog skriven av Timbromannen Peter Santesson – fick nämnda Segerfeldt att fundera över vad en människa egentligen behöver. Svaret är mycket specifikt: 21 kilo ris per månad. ”Ett kilo ris innehåller ungefär 3 500 kalorier. För att få i dig 2 500 kalorier måste du alltså äta 0,7 kilo ris. Du behöver således 21 kilo ris i månaden. En snabb googling ger vid handen att det lägsta kilopriset på ris i svenska matvaruaffärer är 15 kronor. Den sammanlagda månadskostnaden för kolhydrater blir således 315 kronor. Det går alltså att överleva på 450 kronor i Sverige, precis som det går att överleva på motsvarande inkomst i Somalia.” (Migro.se den 4 mars)
Men även Segerfeldt inser kanske hur detta låter, och föreslår i stället 3 000 kronor per månad som en rimlig ingångslön för en migrant från ett fattigt land som flyttar till ett rikt land som Sverige. När invandrarens ”humankapital” har anpassats till svenska förhållanden kommer lönen att stiga.
För att läsa mer, köp Arena #3 2013 i butik från och med den 18 juni eller prenumerera här >>
Kristina Lindquist, kulturskribent och en av Ottars chefredaktörer
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
