Under vilka psykologiska omständigheter blir människor fördomsfulla egoister eller toleranta människor? Björn Hedensjö undersöker vilka som hjälper och vilka som tittar bort.
Det är svårt att föreställa sig en mer destruktiv kraft, något som orsakat mer krig och lidande, än vår fallenhet för endimensionellt tänkande om andra. När någon ska förtryckas eller attackeras, när vi-känslan ska förstärkas eller fokus flyttas från verkliga problem är det första steget, som alla diktatorer vet, att demonisera befolkningen i ett annat land eller att hitta en lämplig syndabock i det egna.
Oavsett om det handlar om judar i andra världskrigets Tyskland, homosexuella i Putins Ryssland eller rumänska tiggare i Sverigedemokraternas valkampanj.
Vad triggar fördomar? I alla befolkningar kan man hitta individer som är mer orienterade mot social dominans, och mer bekväma i ett samhälle där grupper rangordnas hierarkiskt. Vanliga drag hos personer med den här egenskapen är en djupt rotad uppfattning om att den egna gruppen är hotad (något som är särskilt tydligt hos personer som i hög grad identifierar sig med gruppen) samt fördomsfullhet. Att tillhöra en dominerande grupp och att sitta på maktpositioner, även tillfälligt, ökar även det sannolikheten för fördomar mot andra grupper.
Personer med en stark strävan efter social tillhörighet löper också större risk att utveckla fördomsfulla attityder, även om de tidigare varit jämförelsevis fördomsfria. Det finns gott om studier som visar att personer som vill accepteras i vissa sociala kretsar är beredda att justera sina uppfattningar i en mer fördomsfull riktning för att vinna omgivningens uppskattning.
Villighet att underkasta sig auktoriteter är en annan personlighetsdimension som har ett tydligt samband med fördomsfulla attityder. Enkelt uttryckt har folk som slickar uppåt visat sig mer benägna att sparka nedåt. Det finns flera olika hypoteser om orsaken till att vissa är mer auktoritetsbundna än andra, och det finns vetenskapligt stöd för flera av förklaringarna, enligt en sammanställning av forskningsläget i boken Goals in Interaction.
Det verkar som att den auktoritetsbundna personligheten till viss del är ärftlig, men också att draget i växelverkan mellan arv och miljö kan utvecklas och förstärkas när barnet efterapar sina auktoritetsbundna föräldrar, i vanlig så kallad modellinlärning. Barn som under sin uppväxt straffats hårt för minsta överträdelse tenderar också att falla in i auktoritetsbundna mönster.
Nu är det väldigt lätt att tänka att den här typen av auktoritetsbundenhet och fallenhet för social dominans handlar om andra än en själv. Men händelser i omvärlden kan förskjuta hela kultursfärer i den här riktningen. Terrordådet i USA 2001 och de efterföljande attitydskiftena hos den amerikanska, och för den delen den europeiska, befolkningen är ett illustrativt exempel. Vi är alla fördomsfulla – vissa är det bara mer än andra.
Tendensen att vara fördomsfull är också starkare hos alla i situationer som sätter vår kognitiva kapacitet på prov – när vi av en eller annan orsak är stressade ökar behovet av de genvägar som fördomar och stereotyper erbjuder. Att fördomar förstärks i samhällen som präglas av ekonomiska svårigheter kommer med dessa insikter knappast som en överraskning – det är bara att titta på framväxten av högerextrema rörelser i länder som Grekland i den internationella finanskrisens efterspel.
Men även under de mest prövande omständigheter rymmer samhällen toleranta individer, och dessa människor har en hel del gemensamt med varandra. En av dem var en ovanlig japansk statstjänsteman under andra världskriget.
Björn Hedensjö
Detta är ett utdrag ut ett reportage publicerat i Magasinet Arena #5 2014. Vid citering vänligen referera till Magasinet Arena.
En ursprunglig version av texten finns att köpa som pocketnovell på Novellix.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
