Skype-mödrar har ofta samma klass- och utbildningsbakgrund som sina kunder. Läs Anna Gavanas och Oksana Shmulyar Gréen om hur en internationell arbetsfördelning drivs av globala orättvisor, ur senaste Magasinet Arena.
De kallas för ”skype-mödrar” och städar i svenska hem, främst hos barnfamiljer och äldre i storstäderna. Över hela Europa tar kvinnliga migranter från exempelvis Östeuropa, Asien, Sydamerika och Afrika låglönearbeten inom omsorg och service. För de hushållsarbetare som har barn är den viktigaste orsaken till migrationen att förbättra sina barns livschanser, särskilt ekonomiskt. Denna internationella arbetsfördelning drivs av globala orättvisor.
Esperanza är 38 år gammal och tar alla städjobb hon kan få i Stockholm trots att hon egentligen var utbildad undersköterska i hemlandet Ecuador. Hon har tre barn i Ecuador men ingen familj i Sverige. För att försörja sina barn har Esperanza arbetat i Sverige i över fem år men hon har fortfarande inte uppehållstillstånd trots att hon säger att hon har jobbat i många år med tillfälliga arbetstillstånd:
– Jag har ingen partner och därför måste jag klara själv att försörja mina barn och betala för deras skolgång, mat, hälsa och allt det där. Jag skickar pengar till barnen i Ecuador. De är 22, 16 och 10 år gamla. Min syster tar hand om dem.
En annan av dessa ”skype-mödrar” är Maria från Mongoliet. Hon är 45 år gammal och arbetar som städerska i Stockholm sedan drygt ett år tillbaka för att försörja sina två barn i Mongoliet. Egentligen är hon kemist men kan inte få annat än städjobb i Sverige. Hon trivs egentligen inte med städjobbet, hon tycker det är ett hårt arbete som hon bara får ut 70 kronor i timmen för efter skatt. Maria fick hjälp av sin syster, som bor i Ungern, att komma till Europa och så småningom arbeta i Sverige:
– Jag är skild och min före detta man bor kvar i Mongoliet. Han ger underhållsbidrag för barnen men det räcker inte. Mormor och morfar tar hand om barnen, men barnen har vuxit nu och är studenter så jag måste betala för universitetet. Det är svårt för en ensamstående mamma. Det var därför jag kom till Sverige, för barnens framtid, att kunna försörja dem.
Mödrar som Esperanza och Maria tar lågavlönade jobb som hushållsarbetare i Sverige, på en arbetsmarknad som domineras av otrygga deltidsarbeten där utlandsfödda kvinnor är överrepresenterade. År 2011 beviljade Migrationsverket cirka 2000 tillfälliga arbetstillstånd inom service och omsorgsbranschen till icke-EU-medborgare, till större del kvinnor. SCB:s senaste statistik pekar på att 40 procent av de 950 nya företagarna inom lokalvård är kvinnor födda utomlands. Almega redovisade 2010 att 41 procent av de anställda i deras medlemsföretag är utlandsfödda och enligt en nationell enkätundersökning bland hushållstjänstföretag vid Institutet för Framtidsstudier från 2011 var den genomsnittliga andelen utlandsfödda anställda 53 procent. I storstäder var 83 procent av företagen i studien dominerade av utlandsfödda arbetare medan 0 procent bland företagen på landsbygden och 32 procent av företagen i små- och mellanstora städer var dominerade av utlandsfödda anställda. Mörkertalet av dem som jobbar ”svart” är stort, och hushållsarbetare kan även jobba utan ett giltigt arbets- eller uppehållstillstånd. Enligt Skatteverkets uppskattningar var det år 2007 cirka 4000 personer som jobbade ”svart” inom städbranschen.
Efterfrågan på hushållstjänster växer i hela Europa och innebär en internationell arbetsfördelning där Maria och Esperanza ingår i så kallade ”globala omsorgskedjor”. Hushållsarbetare från låglöneländer söker arbete i rikare länder samtidigt som andra kvinnor i deras hemländer tar hand om barn, äldre och hushållssysslor. Internationell arbetsfördelning, i form av globala omsorgskedjor, drivs inte minst av fattigdom.
I ett inslag om barnfattigdom i Sverige, av Uppdrag Granskning den 16 januari, visade det sig att barnfattigdom är ett mycket laddat begrepp. Om det tillämpas i absoluta termer, det vill säga, i mening av avsaknad av mat och kläder, är det få människor som vill kännas vid den beskrivningen, särskilt när svenska barns förhållanden jämförs med barn i länder där fattigdomen tar sig mycket ”synligare”uttryck. Men om vi ser oss omkring tillräckligt noga så är dessa barn högst närvarande för ”skype-mödrar” som arbetar i Sverige: i Esperanzas och Marias tankar är de närvarande varje dag. Det finns alltså en anledning att granska hur den expanderande hushållstjänstesektorn i Sverige, där bl.a. dessa ”skype-mödrar” arbetar, påverkar villkoren för barn i länder som Ecuador, Moldavien, Ryssland och Mongoliet.
Det är inte främst utbildning och klass som skiljer ”skype-mödrarna” från deras kunder: båda tenderar att komma från relativt välutbildade medelklassbakgrunder. Snarare ligger den stora skillnaden i ekonomiska och sociala klyftor mellan migranternas hemländer och de länder där de söker sig en bättre framtid. Osäkra arbetsförhållanden och svårigheter att reglera hushållsarbete sätter dessutom en stark prägel på tillvaron för ”skype-mödrar” och deras familjer.
Under senare år har det vuxit fram forskning om barns välbefinnande inom ramen för s.k. transnationella familjer. Här antas att barns välbefinnande inte bara handlar om ekonomiska förutsättningar utan också om sociala och psykologiska villkor. Dessa faktorer påverkar barns hälsa, utbildning och social inkludering i det omgivande samhället samt möjligheter att påverka sin situation. Esperanza vet inte när hon får träffa sina barn nästa gång. Det är oklart om och hur hon någonsin kommer att få möjlighet till reguljärt arbete i Sverige:
– Jag gick på svenska-kurs i två månader men var tvungen att jobba och att tjäna pengar för att betala hyra, månadskort, mat, och jag har åtaganden för barnen, så jag kan inte fortsätta.
Men det hade varit intressant att lära sig språket för att kunna kommunicera, lära känna folk, men det är svårt.
I framtiden skulle jag vilja reda ut min situation här och se till att mina barn får en utbildning, att de kunde studera språk till exempel och få bättre möjligheter till ett annat liv än vad jag hade. Men jag vet inte hur det kommer att gå.
På liknande sätt beskriver Oleg från Ryssland ett utanförskap när han pratar om sin ryska sambo Ivana, en av dessa ”skype-mödrar” som försörjer sina barn som hushållsarbetare på Stockholms ”svarta” marknad:
– Hon har två barn där i Ryssland, som hon försörjer. Hon skickar pengar till dem. Varje människa har en knutpunkt av sociala förhållanden, så när man kommer hit, finns man fysiskt här, men hennes sociala förhållanden, de finns där, i hennes land. Så hon ringer varje dag, skickar mejl och har kontakt via internet, och sen jobbar hon för att hjälpa till ekonomiskt.
Den växande migrationen av kvinnor som Ivana, från länder som Ryssland, Polen, Ukraina och Moldavien, följs oftast av farhågor i hemländerna, där de betraktas som oansvariga mödrar. I Ukraina, där cirka 200 000 skolbarn har föräldrar som migrerar till olika EU-länder, betraktas dessa barn som ”social orphans,” det vill säga barn som är föräldralösa av sociala skäl. Detta begrepp är fyllt med innebörder som fattigdom, gatubarn och social utsatthet och samtidigt indikerar det att ansvaret för barnen vilar på dem som har lämnat dem. I Polen myntades det liknande begreppet ”Euro-orphans,” som syftar på cirka 960 000 barn vars föräldrar migrerar i förhoppning om bättre livsmöjligheter. Genom att stämpla kvarvarande barn som föräldralösa skuldbelägger myndigheter och samhälle oftast barnens mödrar.
Flera studier av transnationellt föräldraskap framhåller dock en enorm kreativitet vad gäller strategier för att behålla närhet och emotionell anknytning till barn trots fysisk frånvaro. Transnationella familjer engagerar så kallade signifikanta andra vuxna i den vardagliga omsorgen om barnen medan föräldrarna jobbar utomlands. Forskning om transnationella familjer visar att barnen genom konstanta utbyten av kärlek, uppmärksamhet och omtanke också fostras till att bli mer självständiga och motståndskraftiga mot olika påfrestningar och stress.
Flera studier belyser att pengarna som ”skype-mödrar” skickar kan inverka positivt på barns utbildningsprestationer och hälsa. Jämfört med jämnåriga som bor med sina föräldrar kan barn till migrerande föräldrar få det bättre ställt ekonomiskt även vad gäller mat, kläder och skolböcker. Sådana äldre barn har också oftare än sina jämnåriga mobiltelefoner och datorer. Samtidigt pekar flera studier på att barn till ”skype-föräldrar” upplever psykologiska och emotionella påfrestningar. De känner sig övergivna och missförstådda av sina jämnåriga som kan avundas deras relativt förbättrade tillvaro. Deras behov tas inte alltid om hand av andra vuxna, eftersom det saknas kompetens och kunskap hos lärare, socialarbetare och myndigheter rent generellt om hur frånvaro av en signifikant vuxen kan påverka barn.
Så vem är det som i slutändan betalar priset för rena svenska hem? I den hårda konkurrensen om lågavlönade städjobb får inte alla ”skype-mödrar” ihop tillräckligt med försörjning för att skapa de förbättrade livschanser de söker. Otrygghet och snäva ekonomiska valmöjligheter påverkar villkoren för hushållsarbetande ”skype-mödrar” och deras barn.
Anna Gavanas och Oksana Shmulyar Gréen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
