En hämndgirig och väldigt ensam man håller på att rasera den polska demokratin.
Mycket av den politiska turbulensen i Polen just nu har sin grund i en enda mans handlingar. Lag och rättvisas partiledare Jarosław Kaczynski styr Polen med järnhand trots att han inte har någon officiell regeringspost. Vem är han egentligen, hjärnan bakom många av de nya lagarna?
Som tolvåringar medverkade Jarosław Kaczynski och hans enäggstvilling Lech i succébarnfilmen »De två som stal månen«. De spelar ett par onda och maktlystna tvillingar som vill stjäla månen för att bli rika och slippa jobba.
– Hur vet vi att vi kommer att vinna det här loppet? säger en av dem.
– Vi måste komma på ett sätt, jag får fälla krokben för alla, svarar den andra.
I filmen lyckas de fånga månen; i verkliga livet drömde de så småningom om att styra Polen. Och så blev det. Under en kort period hade tvillingarna de allra högsta politiska posterna; mellan åren 2006 och 2007 var Jarosław Kaczynski premiärminister samtidigt som Lech Kaczynski hade presidentposten.
Bröderna växte upp i den välbärgade och intellektuella Warszawastadsdelen Zoliborz. Jarosław Kaczynski – eller Jarek som han kallas – och Lech »Leszek« Kaczynski var inte bara bröder; de var oskiljaktiga bästa vänner. Tvillingarna kommer från en välutbildad, borgerlig medelklassbakgrund och uppväxten var trygg. Pappan höll sig i bakgrunden; mamman betydde allt. Tvillingarna var aktiva inom Solidaritetsrörelsen och jobbade nära frihetskämpen Lech Wałesa, som i dag dock tar starkt avstånd från Jarosław Kaczynski. Brödernas politiska karriär gick snabbt; 2001 startade de partiet Lag och rättvisa – fyra år senare vann de valet. På grund av politisk turbulens utlystes två år senare ett nyval som de förlorade. Lech fortsatte ändå vara president.
2010 hände det som omkullkastade allt i Jarosław Kaczynskis liv: hans bror omkom i flygolyckan i Smolensk, dit han och 95 andra högt uppsatta personer åkt för att delta i en minnesceremoni. Jarosław Kaczynski har flertalet gånger uttryckt att han aldrig kommer att sluta sörja – sex år senare bär han fortfarande oftast något svart. »Till och med för att vara enäggstvillingar stod vi varandra ovanligt nära«, har han sagt. Trots att det har gjorts en utredning som fastställt att flygkraschen var en olycka utesluter inte Jarosław Kaczynski att det rör sig om ett attentat. Han har alltid visat starka negativa känslor gentemot dem som inte delar partiets värderingar, men efter broderns död har de förvandlats till ren och skär ilska – inte minst mot »ryssarna« och mot den förra premiärministern Donald Tusk som han menar bär ansvar för broderns död.
Måhända är ilskan och hämndbegäret – och förstås sorgen och saknaden efter brodern – en av Jarosław Kaczynskis många drivkrafter vid sidan om hans maktlystnad. I dokumentärfilmen »Ledaren« berättar han om känslan av att han efter broderns bortgång måste jobba för två. Att Jarosław Kaczynski faktiskt också har en skarp politisk övertygelse kan inte förnekas, han har alltid varit trogen sina konservativa och patriotiska ideal.
Jarosław Kaczynski jämförs aldrig med populära och duktiga politiska ledare – i stället dras referenser till auktoritära ledare som Putin, Erdoan och Orbán. Allra flest paralleller dras – även i Polen – till Orbán. Med rätta: det finns likheter i Kaczynskis metoder att stegvis försöka ta kontroll över hela statsapparaten. Kaczynski beskrivs inte sällan som härsklysten, skoningslös och benägen att offra allt för att få politisk makt, men han blir också hånad och kallad för »Kaczka«, Ankan, baserat på sitt efternamn. Hans bror Lech Kaczynski var den mer omtyckta och sociala av bröderna, men det var Jarosław Kaczynski som bestämde även i deras relation – precis som han bestämmer över alla andra.
Trots allt motstånd är han omåttligt populär hos den egna, trogna väljarskalan. Vid sammankomster ropar hans anhängare ofta »Ja-ro-sław« i hög samspelt stämma, långt innan han ens har hunnit träda in på scenen. Jarosław Kaczynskis popularitet kan tyckas vara en gåta; kanske handlar det till stor del om att hans anhängare känner en stor trygghet i att han alltid är djupt trogen sina ideal. De delar helt enkelt hans vision om ett konservativt Polen; det inger trygghet i ett land som har genomgått snabba förändringar och liberaliseringar. De ser honom dessutom som en kunnig politiker, intelligent strateg, god talare och stark ledare.
En typisk väljare är precis som Jarosław Kaczynski själv konservativ, djupt troende, patriot och mot en liberalisering av landet men till skillnad från honom varken storstadsbo eller högutbildad. Den här gången lyckades dock Lag och rättvisa, genom att gå till val på löften om orimliga reformer, locka till sig betydligt fler än kärnväljarna. I det senaste valet röstade fler unga och välutbildade storstadsbor på Lag och rättvisa. Partiets nya väljare har tidigare röstat på såväl Medborgarplattformen, Vänsteralliansen som Bondeförbundet. Den stora valsegern berodde med andra ord på såväl en trogen kärngrupp samt röstflykt från andra partier.
Det finns givetvis många anledningar till Lag och rättvisas valseger, men en väl genomtänkt valkampanj med lockande reformer och falska löften är bidragande orsaker. Det fanns även ett utbrett missnöje med Medborgarplattformen och en del polacker upplevde att partiets politik inte inkluderade dem, samtidigt som Donald Tusks efterträdare Ewa Kopacz aldrig lyckades bli särskilt populär. Lag och rättvisas valtaktik innebar också att Jarosław Kaczynski skulle hålla en låg profil. Så fort partiet vunnit valet klev han dock fram och fällde uttalanden som att »det finns en sämre sorts polacker«, som i praktiken innebär alla som inte stöder Lag och rättvisa.
Det har skrivits artiklar i polska tidningar som behandlar ämnet Jarosław Kaczynskis ensamhet. Den är dubbelbottnad. Det finns en politisk ensamhet; numera har han förvisso presidenten Andrzej Duda och premiärministern Beata Szydło vid sin sida, men alla vet att de endast är hans marionettdockor. Ingen skulle någonsin våga utmana Jarosław Kaczynskis ställning i partiet, måhända väljer han medvetet kollegor som inte utgör något hot. Men allra störst är ensamheten på ett privat plan.
Jarosław Kaczynskis dilemma är inte att han ogillar sällskapsliv; tvärtom har han inte svårt för att knyta kontakter och i sociala sammanhang har han inget emot att stå i centrum. Men de riktigt nära kontakterna och vänskaperna uteblir ändå. Måhända har han offrat allt för politiken. Hans stora livstragedi är att han inom loppet av några få år förlorade de enda två människor som stod honom nära.
Jarosław Kaczynski skaffade varken livspartner eller flyttade hemifrån. Hans mamma Jadwiga Kaczynska var den enda han inte dominerade, mot henne var han alltid mjuk och omhändertagande. Det sägs att han bytte röst och lade all politik åt sidan så fort hon ringde. Han skuldsatte sig för att ge henne bästa tänkbara sjukvård. När Lech Kaczynski omkom svävade hon samtidigt mellan liv och död. Till en början undanhöll Jarosław Kaczynski sanningen för henne och beställde rent av en specialgjord dagstidning, där det inte stod något om flygolyckan. Efter mammans död drygt tre år senare blev han ensam.
Journalisten Michał Krzymowski, som skrivit boken »Jaroslaw, Kaczynskis hemligheter«, har intervjuat kollegor till Lag och rättvisas frontfigur. De vittnar om att den stora, auktoritära ledaren som gjort sig ökänd i hela Europa lever ett inrutat – ganska gammaldags – liv. Den tid han inte jobbar tillbringar han oftast hemma i ensamhet. Han äter alla sina måltider själv.
Matilda Shayn är frilansjournalist
Publicerad i #1 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
