Det knapplösa knullet

Bild: Lärarnas nyheter/Flickr.com/CC

I år fyller ”det knapplösa knullet” 40 år. Erica Jongs klassiker Rädd att flyga gavs ut första gången 1973. Läs Malin Ullgrens krönika ur Magasinet Arena. 

”När preludierna är över och jag är ensam med en man i flera dagar, inser jag på allvar hur lite frigjord jag är. Min naturliga impuls är att fjäska. Allt mitt högljudda uppror är bara en reaktion på min djupa underdånighet.”

Det här är en nyckelmening. Den kommer från Erica Jongs klassiker Rädd att flyga och för fram huvudpersonen Isadora Wings tankar i ett ögonblick av klarhet. Rätt smärtsam klarhet.

I år fyller ”det knapplösa knullet” 40 år; the zipless fuck, som det heter i den engelska originaltexten. Rädd att flyga gavs ut första gången i USA 1973.

Alla som gör omläsningar av romanen, och dessa omläsningar har stått som spön i backen sedan min generation, 70-talisterna, fick tillgång till tidningsspalter världen över, brukar någonstans behandla frågan: hur är det med själva sexbiten? Är det egentligen en bok som handlar om sex ur ett feministiskt perspektiv eller inte?

Många omläsare har genom åren slagits av hur förhållandevis lite sex det är i en roman, vars rykte är så ”pikant”. Ytterligare andra noterar Isadoras brådmognad, hennes lite osmälta hantering av intellektuella spörsmål, eller om inte osmält, så i alla fall in-your-face-aktig: ”Jag är STUDERAD!”.

Själv har jag alltid tyckt att själva sexskildringarna är svåra att hitta i ordmassorna som Jong skrivit ner. Intressant nog, är det ju oftast också fråga om komplicerade upplevelser, som påverkas av till exempel otrogna mäns skuldkänslor och av mäns och kvinnors kroppsliga krångligheter.

Ryktet om det knapplösa, om pikanteriet, har i nu fyra decennier legat i vägen för en mer väsentlig förståelse av romanens betydelse.

Det är ingen tvekan om att Erica Jong fick bära bördan av att som kvinnlig författare ha benämnt sexualiteten och en kvinnas begär.

Om det vittnar hon till exempel i självbiografin Att förföra demonen (Norstedts 2010). Det handlade om allt ifrån telefonterror och mediehaveri till skamsna föräldrar.

Ändå representerade hon något som gjorde henne mindre sårbar än hon kunde ha varit. Som Ebba Witt-Brattström påpekade i en artikel om Kerstin Thorvalls litterära 1970-tal, så var ”Jong och Brøgger unga och ärtiga övre medelklassdöttrar och den individuella kvinnofrigörelse de pläderade för kunde, om man blundade med ena ögat, läggas i linje med tidens sexradikalism: anonymt knapplösa knull (Jong), udda sexuella erfarenheter (Brøgger).” (DN 2013-01-12)

Fördelen av att som kvinna skriva om sex, så länge man framstår som ganska ung, ganska attraktiv och oerhört icke-desperat, kan inte underskattas.

Det är som Witt-Brattström skriver; genren fanns, en ung värld var någorlunda mottaglig för individuell, sexuell kvinnofrigörelse – så länge hon som skrev inte var för gammal och för ledsen och hade barn, vill säga.

Det är därför jag uppfattar det där inledande citatet som så väldigt mycket viktigare än scener med kroppssafter i Rädd att flyga – det där är ju själva smärtpunkten.

Romanens nästan tysta bidrag till en feministisk relationslitteratur.

Jong sammanfattar på några rader en feministisk revolution som slutar med att kvinnan vänder sig till mannen, lägger huvudet på sned och ber ”Du tycker väl om mig ändå?”.

Den bågen, mellan uppror och underkastelse är, så här 40 år senare, fortfarande hårt spänd.

Malin Ullgren