I Storbritannien kan du begravas grönt. Men mest grönt är att inte begravas alls.

Öppna vidder med böljande gräs, blommande körsbärsträd och fridfullt surrande bin.

Ängen vid East Sheen Cemetery någon mil utanför London är, som namnet antyder, en begravningsplats. Under mina fötter vilar människor som har valt att begravas på ett något udda sätt.

Metoden kallas green burials, gröna begravningar, och innebär att varje enskild detalj i begravningen ska vara väl genomtänkt och planerad för att undvika onödig miljöbelastning. Kroppen ska brytas ner snabbt och därför är balsamering och övrig preparering av kroppen förbjuden.

Trä- eller metallkistor används inte heller. Däremot går det bra att begravas i en kista av ull, bambu eller återvunnen kartong. Kransläggare göre sig icke besvär, eftersom stommen oftast inte är återvinningsbar. I stället för en gravsten planteras ett träd eller en buske ovanpå graven. På vissa platser planteras ingenting alls och graven lokaliseras i stället med hjälp av GPS.

I Storbritannien har efterfrågan på gröna begravningar skjutit i höjden och ängen på East Sheen Cemetery är bara en av drygt 300 gröna begravningsplatser som enligt det brittiska justitieministeriet har etablerats de senaste 20 åren.

När begravningsplatsen öppnade 1998 väntade 60 tomma gravar. Femton år senare var samtliga i bruk eller reserverade inför framtiden. För att möta efterfrågan anlades förra året en ny grön begravningsplats inte långt ifrån den nuvarande.

– Det blir allt vanligare att personer som planerar sin begravning väljer bort ett traditionellt gravmonument som riskerar att förfalla och istället önskar att begravas i ett fält av blommor. Det handlar om att lämna så få miljöovänliga fotspår som möjligt efter sig, säger Liz Farrington för East Sheen Cemetery.

Redan vid ett djup på 50 centimeter är jorden så syrefattig att kroppen ruttnar i stället för att förmultna.

På en annan grön begravningsplats, Sheepdrove Organic Farm i Lambourne, fick man nyligen tillstånd att genomföra 15 naturliga begravningar per år. Meg Walters, en av ägarna, menar att gröna begravningar erbjuder möjligheten att ”ge något tillbaka”.

– Green burials handlar om att åter bli till jord, vilket livet självt är beroende av. Att återvända till jorden på ett naturligt sätt, på en vacker plats som ens nära och kära kan besöka ses som en hyllning till naturen och pånyttfödelse och inte som en förlust av liv.

I Sverige finns ännu ingen begravningsplats som erbjuder gröna begravningar. Och egentligen är en begravning inte det mest miljövänliga sättet att ta hand om en död kropp. Vill man vara en sann miljövän bör man, enligt Ann-Sofie Pålsson, rättsläkare och arkeolog vid Rättsmedicinalverket i Uppsala, inte begravas alls.

Redan vid ett djup på 50 centimeter är jorden nämligen så syrefattig att kroppen ruttnar i stället för att förmultna, vilket orsakar ett utsläpp av den kraftfulla växthusgasen metan.

– Om syftet är att bryta ner kroppen snabbt för att de olika beståndsdelarna ska kunna återgå till det naturliga kretsloppet, vore det bästa att lägga ut kroppen på marken i en skog eller på en äng.

– Därefter låter man väder och vind, mikroorganismer, insekter och djur ta hand om nedbrytningen av kroppen. På sommaren med en fuktig och hög värme kan en kropp bli skeletterad på en vecka.

Izabella Rosengren är frilansjournalist.

Publicerad i #5 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »