Mariagestalten har i musiken fått ett permanent uppehållstillstånd.
I begynnelsen, det vill säga i forntiden, hade guden Jahve en hustru som hette Ashera. Hon var en fruktbarhetsgudinna som dyrkades över hela mellanöstern men som rensades ut i de monoteistiska världsreligionerna.
Underjordiskt levde hon emellertid vidare och dök upp i den kristna traditionen i Marias gestalt. Kyrkofäderna visste inte riktigt vad de skulle göra med henne, men kyrkan kunde knappast vifta bort vad miljoner vanliga troende kände för denna tröstande modersgestalt. I protestantismen har hon ställt till med mer besvär än inom katolska kyrkan; protestanter har ofta tyckt att Mariakulten smakade avgudadyrkan.
I musiken har Marias segertåg genom i alla fall den kristna världen (och kanske den muslimska också, eftersom hon dyker upp med profeten Jesus på armen i den nittonde suran) inget slut. Franz Schuberts Ave Maria är, i olika versioner, en evig succé på Youtube.
Schuberts underbara sång handlade faktiskt inte om Bibelns Maria, utan hämtades från en diktcykel av sir Walter Scott, The Lady of the Lake, och heter egentligen Ellens tredje sång (men Ashera hittade den och tog över den!). Både klassiska sångare och otaliga popsångare – från Celine Dion till Barbara Streisand – har spelat in den. Walt Disney använde sången i Fantasia 1941, i en mycket vacker passage där ett följe av änglar med tända ljus rör sig genom mörkret till gryningen.
1859 tog tonsättaren Charles Gounod ett preludium från Johann Sebastian Bach och lade på det en melodi med text från bönen till Maria och sången är nästan lika populär som Schuberts.
Mariakulten inom musiken har tagit sig märkliga uttryck. En av de populäraste Ave Maria-sångerna brukar ofta tillskrivas den florentinske tonsättaren Giulio Caccini, som verkade under renässansen vid Medicis hov.
I själva verket skrevs den av en sovjetisk tonsättare, Vladimir Vavilov runt 1970. Denne Vavilov hade en vana att tillskriva sina egna stycken länge sedan glömda tonsättare. Det oerhörda med Vavilovs tonsättning är att den enbart upprepar detta Ave Maria och ingenting mer i en överjordiskt vacker melodi.
I Sverige står Jonas Love Almqvist för den finaste Mariakulten i två sånger – tonsatta av honom själv – i diktsviten Songes. Jazzsaxofonisten Arne Domnerus har spelat in ”Den lyssnande Maria” instrumentalt. Vackrast är nog ändå sången ”Marias häpnad”, med sina fyra korta rader:
Lammen så vita på ängen beta;
men barnet Jesus ut med dem går.
Häpen Maria stannar och ropar:
”Jag ser en strålring omkring barnets hår!”
Monica Zetterlund och Ann-Kristin Hedmark har sjungit in Erik Axel Karlfeldts ”Jungfru Maria” och det är bra att kvinnor sjunger den; då slipper man en viss störande känsla av den karlfeldtska jakten på unga kvinnor i den vackra dikten om en sommarnatt i Dalarna.
Bland Mariasångerna måste jag lyfta fram en av Springsteens märkligaste låtar – ”Jesus was an only son”. Den börjar med att Maria tröstar sin son, men på slutet är det han som tröstar henne.
Min favorit bland Ave Maria-sångerna skrevs på Gibraltar av en rätt så okänd spansk gitarrist, William Gomez, som dog för bara femton år sedan.
Mariagestalten har levt som flykting från de stora religionerna i tusentals år. I musiken har hon permanent uppehållstillstånd.
Göran Greider
P.S.På Spotify har jag lagt ut Marialistan med tio sånger. Lägg dig på en soffa, vila, lyssna och samla ihop dig: www.open.spotify.com/user/gorangreider/playlist/0uYg1fxGvqmO9c80drlNxp
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
