Göran Greiders idéer för ett nytt klassmedvetande

“Det enda som kan avideologisera människor är att de talar med varandra. Då avprivatiseras våra medvetanden.” Hela listan med Göran Greiders framåtblickande idéer för ett nytt klassmedvetande. Från Magasinet Arena # 2 2013.

1 Betrakta själva ordet klass som en tonåring: det växer. Det är oregerligt. Det lyder inte. Det får dig att häpna.

2 Klasshatet är bara en utgångspunkt, aldrig en slutstation. Men det är en utgångspunkt. 

3 Rasismen tjänar överklassen och splittrar den breda arbetarklassen. Sverigedemokraterna är ett överhetsparti. Det rasisterna fruktar mest av allt är klassmedvetandet, där det varken finns svensk eller invandrare, kvinna eller man. 

4 När någon påstår att medelklassen idag är den politiskt viktigaste och numerärt största klassen – invänd att det är omöjligt att definiera termen medelklass och att när man väl gör det spricker den upp i en övre del som tjänar de ekonomiska makthavarna och en undre del som har gemensamma intressen med LO-kollektivet, de arbetslösa och de papperslösa.

5 Välfärdssystemen handlar ytterst inte om levnadsstandard, utan om makt. Generös välfärd kan bara drivas fram av den organiserade breda arbetarklassen. Varje förbättring av välfärden ökar den breda arbetarklassens makt och minskar kapitalägarnas. 

6 Vänstern har hittills bara försökt beskriva världen. Men vad det gäller är att förändra den. Som Marx skrev våren 1845: Huvudfelet med all hittillsvarande materialism är att föremålet, verkligheten, sinnevärlden, bara uppfattas som objekt eller som åskådning; däremot inte som sinnlig mänsklig verksamhet, inte som praxis; inte subjektivt. 

7 Tala i alla sammanhang alltid om den breda arbetarklassen, eller den brett definierade arbetarklassen. En tredjedel av tjänstemännen, LO-kollektivet, samt de flesta arbetslösa och alla papperslösa. Finn till varje pris banden som förenar dem! På detta hänger all förändring. 

8 Bannlys ordet underklass ur ditt språk. Det förminskar människor och förvandlar dem som har det allra värst till en maktlös minoritet som de lyckligt lottade kan bedriva välgörenhet mot.  

9 Tala inte mer än nödvändigt om fattigdom eller de fattiga, det klingar filantropiskt. Tala istället om hela klassamhället, uppifrån och ner, så att en dynamisk maktkonflikt blir synlig istället för en statisk uppdelning av inkomstgrupper. Fördelningspolitiken upphör i samma ögonblick som de fattiga definierats fram. Och den får inte liv förrän de rika i samma andetag har definierats. 

10 Samhället är fortfarande en pyramid. Inte en lök. 

11 Den breda arbetarklassens yrken och sysslor är det mest föränderliga som existerar. 

12 Klassperspektivet är inte heroiskt. Det är nödvändigt. 

13 Klimatfrågan är också en klassfråga. Den globala överklassen startar, varje minut, varje sekund, den konsumistiska kedjereaktionen. 

14 Etnicitet döljer nästan alltid klassfrågor. Förortskravaller är oftast sociala kravaller. Men nyhetschefer vill helst ha det till etniska kravaller, det är enklast så och deras höga inkomster blir då inte en del av problemet. 

15 Är klass viktigare än kön? Nej, men när frågan ställs så förlorar alltid klassdimensionen på det. Raseriet förblir pluralistiskt. 

16 Arbetarklassen är i dag i huvudsak kvinnlig.  

17 Vi får höra att det en gång fanns en enig arbetarklass. Men det har aldrig funnits någon enig arbetarklass. Arbetarklassen är alltid en kompromiss.

18 Den breda arbetarklassen skapade Olof Palme.  

19 Glöm aldrig att arbetarklassen har uträttat oerhörda ting: Den drev fram rösträtten, skapade välfärdsstaten, fackföreningsrörelsen och – länge – de ledande partierna.

20 Arbetarhjältarna återvänder alltid, förr eller senare, senast Sixto Rodriguez.

21 Klass talas fram. Talhandlingarna inrättar verklighet. Men de som talar måste också komma i rörelse för att tala. Puffa och puffas på. Mycket vänligt, ibland irriterat, stundom uppfordrande.

22 Samhällsengagemanget kan aldrig delegeras. Du måste själv vara med i minst en förening eller en social rörelse. Minsta lilla steg på denna väg är avgörande. Till och med ett passivt medlemskap i ett parti eller en progressiv intresseförening är mer värt än tio nummer av Fronesis, Arena eller Tiden. Den som aldrig går på politiska möten är inte en radikal intellektuell. 

23 Vi är alla, var och en av oss, mer avancerade än det samhälle vi tvingas leva i. 

24 Vänsterns huvudproblem är inte ideologiskt, utan organisatoriskt.

25 Du som är vänster eller bekänner dig till en progressiv arbetarrörelse: Släpp lojaliteten med Sverige om du har någon kvar. Det finns ingen svensk modell längre, utom för Anders Borg. Det här är inte vårt samhälle. Attityden måste vara: Börja om, med allt.

26 Liberalismen erkänner inga klasser. Men den uttrycker klassamhället. Och ännu värre: När enbart individer urskiljs i den alltigenom liberaliserade världen kommer till slut endast etnicitetens kollektiv att räknas. Liberalismen bär redan sin skuld för rasismen. 

27 Det enda som förmår skrämma borgerligheten är organiserade människor. Den brett definierade arbetarklassen utgör en majoritet i samhället. Övre borgerligheten har pengarna och makten, den brett definierade arbetarklassen har mängden. Summera minoriteterna tills du har en majoritet!

28 Det är avgörande att den breda arbetarklassens partier gör mycket konkreta saker, som att hjälpa folk att slåss med försäkringskassan.

29 Gör upp långa listor på föredömen från den breda arbetarklassen, från Bruce Springsteen till Joyce Carol Oates, från Gabriela Pichler till Stig Dagerman, från Gustav Möller till Åsa Linderborg.

30 Det hävdas ibland att socialdemokratin måste bli ett idéparti i stället för ett klassparti. Det är feltänkt. De socialdemokratiska partierna var sjudande idépartier just när de verkligen var klasspartier.

31 Pessimismen är ett enastående verktyg, ett slags dykarklocka, som tål enorma tryck på enorma djup. Men bejaka pessimismen endast till den punkt där du får verklig bottenkänning. Släpp sedan taget om pessimismen – innan du börjar älska den och dö med den.

32 Slå i varje sammanhang fast att det är de rika i samhället som är den verkliga problemgruppen, inte de som har det dåligt.

33 Tyck aldrig synd om den breda arbetarklassen. När det inträffat är allt redan försent. Kosta däremot på dig att tycka synd om de rika och mäktiga. Det degraderar dem. 

34 Klasskamp är på intet sätt ett privilegium för arbetarklassen. Den mesta och den hårdaste klasskampen bedrivs alltid uppifrån. 

35 Arbetsplatsen är fortfarande samhällets urcell. Och vi är inspärrade i denna cell trots att den borde vara det fria livets byggsten. 

36 Den solidariska genen spåras nu av antropologer och primatforskare. Klassfrågans horisonter är, ytterst, biologiska. Alienationstemat från den unge Marx Parismanuskript, där människan trädde fram som förnekad frihet och universalitet, som artväsen, återvänder i laboratorierna: Klassamhället låter oss inte vara de vi egentligen är. 

37 Ansträng dig att se arbetarklassens olika yrken! Den som känner en rörmokare och vet vad hen gör känner värdet av det. När du ser en buss: tänk på buss-chauffören. I vårdcentralens väntrum: Se undersköterskan! När du kliver in i trappuppgången: Se de icke-spår som städaren lämnat efter sig. När en lärare ser trött ut: Klargör för dig själv att det är en medlem i den breda arbetarklassen som är trött. 

38 Den breda arbetarklassens yrken och sysslor är det mest föränderliga som existerar. 

39 Förtrycket av människor är ytterst modellerat efter förtrycket av djur. 

40 Slå sönder Stockholm! I höginkomstagardelar och låginkomsttagardelar och normalinkomsttagardelar! Sälj LO-borgen och flytta ut hela fackföreningsrörelsen ur moderatstaden och in i en annan sociologi. 

41 Människan är antropologiskt en varelse som blir till i det fysiska mötet med andra människor. Var och en av oss är empatiska genier när vi står inför en annan människa (näthatet uppstår således när människor inte längre luktar, harklar sig eller tvinnar en hårtest). Socialism är en kroppslukt, en andedräkt. En människa kan inspireras till radikal aktivism av en annan människas sätt att gå eller skratta. Klassmedvetande är i första hand inte en teori. 

42 Gör dig inte lojal med din vanmakt. Lär dig urskilja de långa linjerna, böljegången, den långsamma pendeln som slår mellan kontinenter, planeter och mellan tider och epoker. All hittillsvarande historia är just historia. Den som lär känna sin historia gör det för att frigöra sig från den. Klasstriderna upphör inte förrän arbetsdelningen upphört. 

43 Optimism är helt enkelt en fråga om hur många man är på ett möte. 

44 Om bara så litet som femtiotusen låginkomsttagare går med i SAP kommer partiet att förändras – till det bättre. 

45 Den som endast äger sitt arbete tänker friare. Den som äger kapital censurerar sig själv. 

46 Utgå från att det som står i tidningar och medier uttrycker de högsta skiktens intressen och världsbild i mediebranschen: Ägarnas, chefredaktörernas, nyhetschefernas samt annonsörernas. Det behöver inte alltid vara så, men det är en bra kritisk utgångspunkt. Rut-bidraget är en stor fråga därför att bidraget går direkt till de översta mediala klasserna. Arbetsplatsolyckor är en liten fråga eftersom få i överklassen ramlar ner från tak, fastnar i maskiner eller får en truck över sig. 

47 Den nya arbetarlitteraturen är aldrig en litteratur om enbart de fattiga. När den sämst ställda delen av arbetarklassen skildras klargörs indirekt alltid hur rikedomar ackumuleras i ett samhälle. 

48 Nationer är bara klamrar kring det verkliga, dvs de permanenta klassstriderna. 

49 Det är en skandal att arbetarklassen så pass sällan syns och får träda fram ens i dess egna fackliga organisationer. 

50 Vi lever i den mest ideologiserade eran någonsin. Liberalismens era. Det enda som kan avideologisera människor är att de talar med varandra. Då avprivatiseras våra medvetanden. 

51 Världskapitalism är ett mycket sannare ord än globalisering. Det uppenbarar makt och konflikter. Väldiga klasskollektiv blir synliga. 

52 Jesus var byggjobbarens son. 

53 Glöm aldrig att vi lever i förhistorien. Klassmedvetandet är därför inte ett historiens slutmål. All klasstolthet måste vara övergående. Klasshatet är alltid förhistoriskt. Klassanalyserna är dömda till evig förnyelse om de ska vara värda något. 

Göran Greider, poet och chefredaktör för Dalademokraten

Läs också tidigare #Greidéer:

Idéer för ett nytt klassmedvetande

På detta hänger all förändring

Lägg ner pessimismen, börja om

Arbetarhjältarna återvänder alltid

Samhällsengagemanget kan aldrig delegeras

Bekänn dig till en progressiv arbetarrörelse