När för många av vår generations smartaste hjärnor ägnar sig åt finansmarknaden, är det befriande att Elon Musk är en teknoutopistisk doer.
»Tror du att jag är galen?« frågar Elon Musk i inledningen av Ashlee Vances biografi över superentreprenören som kan vara på god väg att revolutionera den globala bilmarknaden, som vill kolonisera Mars och som säger att hans stora skräck (»jag oroar mig verkligen över det«) är att vännen och Google-chefen, Larry Page, kanske kan ha byggt en flotta av robotar med artificiell intelligens med kapacitet att utrota människosläktet.
Efter att ha läst den nästan 400 sidor tjocka biografin, så lutar jag åt att Musk snarare än att vara galen är en mycket intelligent sociopat, som med hårda nypor, mycket arbete, en tydlig vision och en hel del tur får saker gjorda.
Biografier över framgångsrika personer brukar antingen luta åt att vara devota hyllningshistorier eller syfta till karaktärsmord. Vance biografi faller inte in i någon av dessa kategorier. Att Vance är imponerad av Musk är tydligt. Fast, vem är inte det?
Killen var med och grundade Paypal, bygger världens kanske bästa elbilar, flyger förnödenheter till internationella rymdstationen och skissar på ett nytt transportsystem, hyperloop, där vi ska färdas i kapslar inuti rör i hastigheter i över 1000 km i timmen. Han gör det för att han säger sig vilja rädda människosläktet från undergång och med visionen att vi ska »bli en multiplanetär art«.
Vance drar sig samtidigt inte ifrån att skildra de mindre smickrande aspekterna av Musks personlighet. Fram träder en person med ett oerhört ego – han är exempelvis övertygad om att hans hjärna fungerar annorlunda än andras, som ett datorchip som klarar väldiga mängder informationshantering; fram träder en person som sparkar folk till höger och vänster (»om man bevisade att Elon hade fel om något så var det dödsstöten«) och som tar huvuddelen av äran för framgångar som anställda borde äras för; en person som tycker att det är en orimlig prioritering att en anställd vill vara med vid sitt barns födelse i stället för att jobba och som behandlar sin fru som en vacker accessoar.
Vance skriver stilistiskt säkert om upp- och nedgångar i Musks yrkesliv. I ett briljant kapitel skildrar han de närmast bisarra förhållandena när SpaceX utvecklar sina raketer på Söderhavsön Kwaj, varifrån testskjutningarna ska äga rum – det är vildmarksliv, ingenjörskonst i absolut framkant, saltavlagringar på känslig teknik, strapatser och framgångar som varvas med nederlag när raket efter raket exploderar.
Han avslöjar att SpaceX, som i dag är framgångsrikt, endast var en eller två raketkrascher ifrån konkurs och att Tesla, som nu är på allas läppar, i början av 2013 var konkursmässigt och dagar ifrån att säljas till Google.
Tesla, ja. Elbilar som drivs av en motor inte större än en vattenmelon och som är tänkta att underhållas av ett globalt nätverk av snabbladdningsstationer med gratis laddning för Teslaägare. För ett par månader sedan lanserade Musk sin tredje Teslamodell, Model 3, som är tänkt att ta den stora massmarknaden av miljömedveten medelklass.
På sikt är elbilarna framtiden. Men kommer just Tesla att lyckas? I slutändan hänger det mindre på bilen och mer på infrastrukturen. I dag har elbilen sin primära bas i tätbefolkade områden där ägarna kan ladda bilen hemma i garaget. Ska den bli ett alternativ för dem som bor i lägenhet och för dem som bor på landsbygden krävs att offentlig laddningsinfrastruktur byggs ut.
Det bestående intrycket av Vances skickligt skrivna biografi är emellertid inte Musks personlighet – han är en Steve Jobs som bygger bilar – utan hans perspektiv på teknologisk utveckling, och att vår moderna ekonomi leder till felaktiga prioriteringar.
Musks perspektiv är den »upplysta« ingenjörens, att vi måste använda den teknologiska utvecklingen för att förbättra våra chanser till överlevnad. Musk måste därmed sägas sälla sig till en upplysningstradition med förhöjd status för naturvetenskap och ingenjörskonst. Stora delar av biografin är en berättelse om hur briljanta ingenjörer lyckas med saker som ingen trott var möjligt.
Musk konstaterar dock att för många smarta människor sysslar med internet, finans och juridik. Därför blir det färre innovationer inom teknologiska fält som kan bli avgörande för människans långsiktiga överlevnad. Eller som en av Facebooks första programmerare, Jeff Hammerbacher uttryckt saken: »Min generations skarpaste hjärnor är upptagna med hur man ska få folk att klicka på annonser«.
En teknoutopistisk doer som Musk är en udda fågel i en sådan generation och just därför är hans perspektiv befriande.
Tony Johansson är författare och tjänsteman
Detta är en text publicerad i #3 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Du kan köpa numret digitalt här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
