Kött eller inte kött, man eller kvinna. Varför måste det vara antingen eller?
Korv ska innehålla kött. Helst så mycket kött som möjligt. Helst ännu mer. Således finns det korvar på marknaden som innehåller 125 procent kött. Så kan man räkna eftersom den ursprungliga råvaran lättar i vikt när den torkas. Men det låter förstås helt kocko.
Köttfattig korv är en uthållig missnöjesgenre. Oräkneliga är de indignerade artiklar och löpsedlar som har publicerats på temat så lite kött innehåller korven. När det sker på stjärnkrogar är tryne till knorr-matlagning tjusigt, men handlar det om att dryga ut köttråvaran i korv med bindväv från samma djur eller att göra gelatingodis på klövar och hud framställs det som äckligt. I själva verket är det ju 1) positivt ju mindre kött som används 2) positivt ju mer av djuret som kommer till nytta, om det nu ändå har dött för att bli filé.
Det vore en sak om köttstinnhet vore en absolut garant för god korv. Men precis som extremkakaohaltig choklad inte smälter på tungan utan blir till ett bittert smul blir riktigt köttät korv lätt torr och träig. Potatismjöl och fett fyller viktiga funktioner.
Köttkonsumtionen har skenat de senaste decennierna, med hack bara för ekonomiska kriser. Men nu är även mottrenden stark. Förra årets bäst säljande svenska kokbok hette Mera vego. Ytterligare ett intyg om kraften i den vegetariska vågen är det faktum att lägre kötthalt nu lyfts fram som något positivt. Köttjätten Scan lanserade i början av året produkterna järpish och korvish, som förutom mindre kött också innehåller grönsaker och bönor. Även Lindvalls chark har tagit fram en lågköttkorv, där resterande 50 procent utgörs av bland annat chiafrön och morötter. I mindre skala arbetar det Alingsåsbaserade företaget Beat for progress vars koncept är bönpastor som kan användas som de är, eller för att dryga ut kötthamburgare.
Korvish och järpish har onekligen många triggerpunkter för alla med den minsta känslighet för tillkämpad reklamsvenska, men den stora stötestenen för de här produkterna är inte vad de heter eller hur de presenteras. Det är den djupt rotade misstänksamheten mot allt som är varken det ena eller det andra. Att göra något är som bekant att be om att bli anklagad för att inte göra allt. Det är den gamla visan med vegetarianer som ställs till svars för att de har skinnskor, eller kvinnliga tv-serieskapare som inte också ger utrymme åt alla andra underordnade grupper när de för en gångs skull får ta plats i tablån. Varför inte äta en helt vegetarisk korv, i stället för korvish? Om det nu är något fel på kött. Eller varför inte bara äta kött – om man nu ändå ska göra det? Ät korv och sluta hyckla, liksom.
Denna känsloreaktion är svår att argumentera emot, eftersom den stammar ur så djupa föreställningar om hur saker ska vara. Antingen eller. Man eller kvinna (helst man). Kött eller inte (helst kött).
Men argumenten finns onekligen där. Det är, på alla sätt, rimligare med en korv som innehåller 50 procent kött, än 125 procent.
Jenny Damberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
