Självklart ska det inte kosta något extra att äta i förskolan – för både personalens och barnens skull.
2013 började man i Älmhults kommun att ta betalt för pedagogiska måltider i förskolan. Ett år senare hade antalet vuxna som åt med barnen sjunkit från 200 till omkring 20. Besparingen för kommunen beräknas ligga på 600 000 kronor om året. Pedagogiska måltider är alltså att vuxna närvarar vid mål, som inte bara ska vara en påfyllning av mat, utan en del av omsorgen. Barn äter ju ofta, och många får både frukost, lunch och två mellanmål i förskolan.
Hur viktigt det är att vuxna finns där, och delar dessa måltider, är egentligen så självklart att det känns dumt att dra en gång till. Men som precis varenda expert och alla som någonsin har haft med barn att göra säger: Det är viktigt att vuxna äter med barn därför att barn gör som vuxna gör. Om vuxna äter grönsaker, då är chansen större att barn också gör det. Och då är chansen större att de fortsätter att göra det när de växer upp, och att både deras hälsa och världen som sådan blir lite bättre. Det är inte svårare än så. »Varierade och näringsriktiga måltider under trivsamma former där barn och vuxna äter tillsammans ger personalen möjlighet att förmedla goda matvanor«, skriver Skolverket.
Om vuxna äter grönsaker, då är chansen större att barn också gör det. Det är inte svårare än så.
Livsmedelsverket påpekar i sina nya riktlinjer för maten i förskolan att »utifrån de vuxnas roll som förebilder finns ett stort pedagogiskt värde i att barn och vuxna på förskolan äter av samma mat«. Givetvis. Min erfarenhet är att även vuxna (jag själv) skärper sig när man äter med barn, så för kommunen finns säkert även hälsovinster att kamma hem hos personalen.
Alla är egentligen överens om att det är bra att vuxna äter med barn. Ändå är det här en post kommunpolitiker älskar att schackra med. Kommuner som Älmhult, som länge haft gratis pedagogiska måltider, stryker dem plötsligt för att få budgeten att gå ihop. Det är ett slags småaktighetens akrobatik, något för stunden. Men sedan står man där med de långsiktiga resultaten. Vad kostar bara en livslång diabetessjukdom, exempelvis?
Den som ska fatta den här typen av beslut borde åtminstone i en vecka själv först få delta i verksamheten för att se vad det handlar om. Har de ätit med en tvååring? Den som vägrar borde åtminstone tvingas lyssna på experterna, de som gör det varje dag. På sajten Minbebis.com diskuterar förskolepersonal frågan. Signaturen Jessica83 skriver: »I förskolan får man ingen matro eftersom man ska hålla koll på fem barn per vuxen (har 1–3-åringar). Vissa måste man hjälpa och så vidare. Barnen får ju mat först, så när det är min tur är maten nästan kall.«
Melina_81 svarar: »En annan anledning till att man inte borde betala utan snarare ha OB-tillägg under maten är att man får ju inte direkt någon matro … Små barn behöver ju mer eller mindre hjälp hela tiden, någon nyser eller hostar över maten, kladdiga händer på frökens kläder med mera.«
De har rätt. För både personalens och barnens skull är det självklart så att det inte ska kosta något extra att äta i förskolan.
Av Jenny Damberg
Detta är en text publicerad i #5 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Vill du läsa vidare? Köp numret här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
