Nina Björk om hoppet som väcks av Syriza och Podemos.
Det var den 22 januari i år, tre dagar före valet i Grekland. Det var ett klipp på Youtube från Omonia-torget i Aten. Det var tusen och tusen människor på torget, på gatorna. Röda fanor, lila, gula, gröna, regnbågsfärgade fanor. På ett podium stod Syrizas partiledare Alexis Tsipras tillsammans med spanska Podemos ledare Pablo Iglesias. De talade om folket och demokratin, ”hasta la victoria, Syriza y Podemos venceremos!” De kramade varandra, de log och log, som solar strålade de.
Jag stod och såg det på datorn vid fönstret i mitt sovrum. Det snöade utanför, träden var nyklädda i vitt. Som från ingenstans kom en klump av tårar i min hals. De bröt ut våldsamt, överrumplande. Det slog mig: hopp. Jag kände hopp.
Tidigare på dagen hade jag skrivit en grej om hur alla regeringar i kapitalistiska länder, oavsett partifärg, måste underlätta för kapitalet för att människor ska kunna försörja sig, för att vi ska kunna ha välfärd, för att systemet ska fungera. Om hur staten måste medla mellan företagens och arbetarnas intressen, men aldrig gå utanför själva ramarna: vinster, tillväxt, arbete här och ägande där. Hur fångade vi alla är i detta system.
Nu stod jag vid ett vinterfönster i kalla Sverige och hade glömt det sorgliga i det jag hade skrivit. Nu såg jag människor hundratals mil från mig, de stod där och jag stod här och vi var ett folk och vi drömde samma dröm. Nu. Nu vänder det. Nu tar vi tillbaka. Nu föds den igen, drömmen om rättvisa. Nu föds den igen, som den har fötts om och om igen genom historien.
Å, vad jag vill tro på Syriza och Podemos! Vad jag vill tro på att makten svänger åt folkets håll nu. Inga banker ska få hålla oss som gisslan längre. Inga rasister ska splittra oss och säga du tar det som är mitt för vi ska veta vilka det är som verkligen tar. Inga ekonomer ska få förklara att den enda vägens politik är mer åt den som redan har, att kakan ska växa och smulor bli över. Vi ska stänga munnarna nu. Vi ska hålla för öronen nu. Vi ska själva tala och tänka och lyssna på varandra. Och det vi ska tala om är detta som vi alltid har talat om: frihet, jämlikhet, syskonskap.
Så svältfödd jag är på hopp. Så svältfödda vi alla inom vänstern är på hopp. Två män, en kortklippt och en med hästsvans på ryggen, kramar varandra på ett podium, pratar på varandras språk, människor jublar, skanderar, tror. Och jag ser genast en revolution. Det är absolut för mycket att se.
Jag vet ju att det kan gå sönder. Redan i morgon kan det gå sönder. Motståndarna dikterar villkoren, sitter på pengarna, äger kapitalet. Och det Syriza förespråkar är inte någon revolution, bara en traditionell socialdemokrati med keynesianska drag och dessutom har de redan tvingats backa från sina krav gentemot trojkan.
Ändå: om alla arbetare världen över la ner sitt arbete – hur länge skulle de få procent som äger jordens tillgångar klara sig? Hur länge skulle de entreprenörer som med segervissa steg nu vandrar den väg de vet är deras ha kvar sina leenden? Jag tror de vet det. Och där finns den verkliga grunden till hopp. De vet det. Och därför försöker de skrämma oss. Vad ska vi svara? Bara: vi inte är rädda. Eller nej: vi ska svara att vi är rädda, men vi ska inte låta rädslan besegra vårt hopp.
Det kan gå sönder. Det går antagligen sönder. Men jag kände det – hoppet! Vi var många som kände det när Syriza tre dagar efter den där kvällen på torget vann det grekiska valet. Vi är många som känner det inför det spanska valet i december, där Podemos kan bli största parti. Det är inte någon revolution. Det är bara en ny ton som har slagits an, nya ord som har tagits i bruk, gamla drömmar som fått nytt liv. Jag tänker att det har ett värde i sig; att vänstern kan känna hopp. Att vi över huvud taget kommer ihåg drömmen som inte kan dö, men som legat som i dvala under många år med den enda vägens politik. Vi, de många, är inte här i världen för deras, de fås, skull. Vi är inte här för deras vinsters skull.
Av Nina Björk
Det här var en text från Magasinet Arena #2 2015. Vid citering vänligen referera till Magasinet Arena.
Magasinet Arena #2 2015 finns i butik. En prenumeration av tidningen kan beställas här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
