Om ekonomi är för komplicerat för folket, och om vi samtidigt lever i ett samhälle där den ekonomiska makten är avgörande – ja, då kan vi inte påstå att vi lever i ett folkstyre.
”Den här saken är för komplicerad för er. Ni kan tyvärr inte förstå den. Den här saken kräver expertis – den kräver oss.”
När Guds ord i Bibeln skulle översättas från latin till folkspråk hördes oron från de lärda prästerna. Vad kunde inte vanligt folk komma på för tolkningar av den heliga skriften om de gavs direkt tillgång till den?
När manliga arbetare skulle få politisk rösträtt, oavsett inkomst och markinnehav, hördes oron. Om politiska beslut skulle påverkas av obildade människor utan insikt i vad statens angelägenheter krävde väntade kaos runt hörnet.
När universiteten skulle öppnas för kvinnor hördes oron. Dessa känsliga varelsers hjärnor var inte disponerade för logiskt vetenskapligt tänkande; om de likväl ägnade sig åt ett sådant riskerade deras reproduktiva organ att skadas.
Vi kan konstatera: genom historien har källorna till makt ofta förklarats vara omöjliga att behärska för andra än experterna. Genom historien har källorna till makt – teologisk och vetenskaplig bildning eller rikedom och ägande – ofta förklarats vara för svåra att förstå för vanligt folk.
Nu är det vår tids källa till makt, ekonomin, som anses vara för komplicerad för att folket ska kunna ges inflytande över den.
Det senaste exemplet är folkomröstningen i Grekland i somras. När premiärminister Alexis Tsipras i juni utlyste folkomröstning om huruvida det grekiska folket skulle acceptera EU:s krav på återbetalningar och nedskärningar hördes den historiska oron igen. Tsipras förslag beskrevs på nyhetsplats i svenska medier som ett ”hot”.
På Svt Opinion skrev utrikeskommentatorn Bo Inge Andersson att Tsipras med förslaget om folkomröstning ”övervältrade ansvaret för denna enormt komplicerade fråga till de grekiska väljarna, som nu plötsligt förutsätts vara experter på en extremt svår materia”.
I en ledare i Kristianstadsbladet såg Malena Rosén Sundström folkomröstningar som ”förenklade lösningar på svåra politiska problem”, något hon menade kännetecknade den ”populism” som vi nu ”ser oroande tendenser till i Europa”.
Det är nu vi måste komma ihåg: om vi tror att källorna till makt är för svåra för vanligt folk att begripa kan vi inte heller tro på demokrati, på folkstyre. Om folket bara kan förstå det perifera, det ur vilket ingen makt stammar, kan folket inte heller styra samhällen. Då blir deras roll en annan: att lyssna på experterna, på dem som vet bättre, vet mer.
Då är folkets egen röst förklarad ogiltig. Förklarad okunnig. Ointressant.
Folkets röst kan verkligen vara det – ogiltig, okunnig och ointressant – även i en demokrati. Vi kan inte fråga folket hur vi opererar hjärtan eller bygger atombomber. Där måste vi förlita oss på expertis. Men där är experterna å andra sidan bara förvaltarna av ett uppdrag. Och själva uppdraget kan vi – måste vi – fråga folket om. Ska vi operera hjärtan eller bygga atombomber eller både och?
Om vi inte kan fråga folket om ekonomi för att ekonomi är för komplicerat för folket, och om vi samtidigt lever i ett samhälle där den ekonomiska makten är avgörande – ja, då kan vi inte påstå att vi lever i ett folkstyre, i en demokrati. Det vore hyckleri.
Och på det ska vi svara: ursäkta, men vi är inte dumma i huvudet. Vi förstår ekonomi. Kanske inte i era termer, kanske inte med hjälp av era begrepp, kanske inte som man förstår ekonomi om man har gått Handelshögskolan. Men vi förstår ekonomi. Den handlar om, och har alltid handlat om, vad vi ska producera, för vem och i vilket syfte vi ska producera och vilka som ska få del av denna produktion.
Ekonomi är inte svårt; det är grundläggande mänskligt. Den dag vi säger någonting annat säger vi samtidigt: demokrati är för svårt för folket. Och det är en contradictions in terms.
Nina Björk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
