”Hon ska inte jobba där. Hon är ju begåvad.”
Så sa en av deltagarna i P1:s bokcirkel när de diskuterade Therese Bohmans roman Den andra kvinnan apropå bokens huvudperson – en ung kvinna som efter universitetsstudier nu jobbar i storköket på ett sjukhus, samtidigt som hon drömmer om ett liv som författare.
Jag hajade till: det normala för de som jobbar i storkök är att alltså att de är obegåvade? Det är de obegåvade som ska jobba där?
Vad ska vi kalla den här sortens föreställningar om arbetare som dumma i huvudet? Kanske ”klassism”?
Det är ett ord som på sistone har börjat användas i den svenska politiska debatten, bland annat på Kvinnohats Instagramkonto, där det definieras så här: ”Klassism är en förtryckande struktur precis som sexism, rasism, ableism och heterosexism. Till vardags kommer det förpackat i negativa attityder riktade mot personer från under– och arbetarklassen, men också mot sådant (språk, kulturer, livsstilar, yttre attribut etc.) som förknippas med ’lägre samhällsklasser’. Att överhuvudtaget tala om lägre samhällsklasser är också ett uttryck för klassism.”
Jag kände genast: nej! Använd inte det ordet! Och den reaktionen visar hur man sällan tänker helt självständigt – om samtalet om klass hade sett annorlunda ut hade jag kanske välkomnat begreppet. Jag ser ju behovet av att motarbeta fördomar mot och nedvärdering av arbetarklassen; jag ser ju att det finns en ”klassism” precis som det finns en rasism och en sexism i samhället.
Ändå bara: nej! Det här kommer att resultera i idealism, det vill säga i en tanke om att det är just tankar, normer och föreställningar som orsakar förtryck. Och sådana idealistiska tankar är ungefär allt vänstern har i dag (och högern också, men det är ett mindre problem för dem eftersom de ändå inte är så inriktade på att upphäva olika sorters förtryck).
Så här uttryckte skådespelerskan och skribenten Aleksa Lundberg idealismen i ett nötskal i en debattartikel på SVT Opinion för ett tag sedan: ”Med egna ord skulle jag förklara det som att allt förtryck springer ur normbilden av människan som en vit, heterosexuell, cis-könad, rik man med vanligt förekommande funktionsuppsättning.”
Begreppet ”klassism” riskerar att hamna i precis den här tanken om normbilder som det avgörande för allt förtryck. Det får en rad följder. 1) Klass berövas på materiellt innehåll och ses i stället som en fråga om normer och attityder: om tycke, smak och livssätt.
2) Om klassbegreppet förändras på det sättet kommer även vad det innebär att vara vänster att förändras. För om vi ser på klass som en fråga om normer följer att den som motsätter sig klassamhället motsätter sig att vissa normer ses som bättre än andra. Att vara medveten, att vara vänster, blir då att inte gå med på den här hierarkin. ”Jag är vänster för jag ser inte ner på människor som saknar äkta konst på väggarna eller som åker på husvagnssemester.”
3) Följden av det blir i sin tur att lösningen på klassamhället blir att ”gilla olika”, att säga att det krävs alla djur i vår herres hage.
Slutsatsen blir att om vi inte hade haft vissa normer som gör att vi ser ner på arbetarklassen så skulle vi inte heller ha haft något förtryck av arbetarklassen. Och 4) vår utopi blir då att arbetarklassen ska fortsätta att existera, men värderas på ett annat sätt; det ska vara lika fint att vara arbetarklass som att vara överklass.
Men kom igen! Socialismens mål har aldrig varit att uppvärdera arbetarklassen – utan att utplåna den. Det kräver att klassamhällets materiella grund upphävs, det vill säga att förhållandet där några måste sälja sin arbetskraft på en marknad där vissa andra äger produktionsmedlen upphävs. ”Ned med lönearbetet”, som Andra internationalens slagord löd. Inte ned med bilden av lönearbetare.
Det där kräver ju, som vi vet, en revolution. Och den revolutionen är ju, som vi också vet, inte direkt nära förestående. Så frågan är vad vi gör under tiden. Kanske pratar vi om just ”klassism”? Kanske ser vi det som ett första steg i rätt riktning? Men det är inte ett första steg i rätt riktning – det är ett första steg i fel riktning.
Av Nina Björk
Det här var ett utdrag från Magasinet Arena #3 2015. Vid citering vänligen referera till Magasinet Arena. Magasinet Arena #3 2015 finns i butik från och med 9/6. Köp nr 3 2015 här. En prenumeration av tidningen kan beställas här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
