»Jag har mer respekt för dina åsikter än någon annans här och det hade varit jättekonstigt annars.«
Jag lyssnade på ett avsnitt av Filosofiska rummet i P1, som handlade om prostitution. Medverkande var bland andra Roland P Martinsson, filosof, och Pernilla Persson, som hade egen erfarenhet av att befinna sig i prostitution. En bit in i programmet sa Martinsson till Persson: »Jag har mer respekt för dina åsikter än någon annans här och det hade varit jättekonstigt annars.«
Vad betyder det att ha respekt för någons åsikter? Det visade sig snart att Pernilla Persson och Roland P Martinsson tyckte olika i de flesta frågor som togs upp i programmet – till exempel om det är bra att kriminalisera sexköp – men inte i en enda fråga gav Martinsson Persson rätt. Så hur kunde Martinsson samtidigt hävda att han hade störst respekt för Perssons åsikter, större respekt än för sina egna, och ändå inte hålla med om dessa åsikter?
Det låter kanske som om jag raljerar över filosof Martinsson här, men det är inte meningen. Jag försöker bara förstå hur en människas personliga erfarenhet ska värderas i en debatt. Jag tror att Martinsson helt enkelt ville ge uttryck för en känsla: du vet någonting som jag inte vet. Du vet hur det känns att befinna sig i prostitution och det vet inte jag. Han ville erkänna det, men han ville erkänna bara just det. Han ville inte ge den personliga erfarenheten rätt i frågan om huruvida den svenska prostitutionslagen är en bra lag eller inte.
Men var vägde då Perssons röst tyngst? Bara i frågan om hur det kändes för just Persson själv att befinna sig i prostitution, men inte i till exempel frågan om hur lagar om prostitution ska skrivas? Ja, jag tror det var så Martinsson menade. Det vill säga den före detta prostituerade kvinnans röst hade ingen extra tyngd alls så länge inte frågan var hur kändes det för dig? Men i så fall: vad har den rösten i en debatt som inte handlade om Perssons känslor att göra? Eller: borde debatten ha handlat om det? Det vill säga: bör vi säga att om en individ har personlig erfarenhet av ett visst fenomen så har hen också ett företräde i åsiktsdiskussionen om detta fenomen?
En sådan hållning skulle bli svår. Människor som har erfarenhet av ett och samma fenomen drar ju inte samma slutsatser av dessa sina erfarenheter och hyser inte samma åsikter om det aktuella fenomenet. Hur avgör man då vem som har rätt? Måste man i så fall inte ta reda på vems personliga erfarenhet som är mest typisk? Men i så fall är det ju inte en personlig erfarenhet det är fråga om, utan en typisk. Och var det inte just det personliga som i förstone var skälet till att rösten skulle väga tyngst?
I en debatt kan man, förutom att föra fram fakta, logiskt sammanhängande argument, känslor och moral, även åberopa sin personliga auktoritet. Denna kan bygga på att man kan mycket om det som diskuteras, antingen genom teoretiska och empiriska studier eller genom att man har personlig erfarenhet av frågan. I det här avsnittet av Filosofiska rummet hade Pernilla Persson en sådan auktoritetsposition. Det tycktes inte Roland P Martinsson ha. Ändå gjorde han anspråk på att ha rätt. Inte för den han var, utan på grund av det han tyckte. Kanske är det den enda rimliga hållningen i just en debatt? Motsatsen – »jag har rätt för att jag är den jag är« – låter ju obehagligt auktoritärt.
Eller kan man säga så utan att ta hänsyn till vad detta man är bygger på? Om det bygger på erfarenheter av att befinna sig i maktställning är det inte samma sak som om det bygger på erfarenheter av underordning. Underordnade gruppers röster brukar inte höras i offentligheten i lika hög grad som mäktiga gruppers röster. Ovanliga röster kan sägas vara mer värdefulla. Ge en helare bild. Och en helare bild borde ge en sannare bild.
Men det här resonemanget är likväl en kringgående rörelse, eller vad jag ska kalla det. Kanske en process över tid. Jag tror att den rörelsen eller processen inte fungerar riktigt i en enskild åsiktsdebatt där inte mängder av röster hörs, utan där dessa mängder förkortas till just en människas personliga erfarenhet. Då hamnar vi just där Martinsson hamnade: bedyranden om att jag har den största respekt för dina åsikter, men jag ger dem likväl inte rätt.
Publicerad i #1 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
