De superrika har återhämtat sig efter kraschen.
Betrakta flygsektorn så ser du vart ekonomin barkar, påpekade kolumnisten Harold Meyerson i Washington Post nyligen. Då menade han inte ur ett apokalyptiskt klimatperspektiv, utan fördelningspolitiskt.
För genomsnittspassageraren är det tydligt: vardagslyxen försvinner. Maten plockas bort, besättningen uppträder som stressade försäljare.
Men för de superrika är det återhämtning och mer därtill. Flygbolagen experimenterar med sängar och duschkabiner. Tidningen The Economist rapporterar om företaget Adlux som tar sex, sju hundra tusen kronor för att köra klipp om hästpolo eller märkesklockor i fyra veckor på terminaler för privatflyg.
Man kan se den här kluvna återhämtningen också i något mer jordnära statistik. I USA, där den pågående globala krisen började och där planetens ekonomiska utveckling fortfarande får sin riktning, går det väldigt bra igen. Och väldigt dåligt.
2012 nådde bolagsvinsterna som andel av BNP sin högsta nivå sedan 1943. Löntagarnas andel av BNP var samtidigt den lägsta sedan 1955. Andelen av befolkningen som befinner sig i arbetskraften sjunker, en av sex amerikaner måste ha matkuponger.
Men vd-lönerna har vänt uppåt igen och närmar sig 300 gånger genomsnittlig arbetarlön, att jämföra med cirka 30 gånger före nyliberalismens genombrott på 80-talet. Vinstmarginalerna i banker och fondbolag trotsar åter realekonomiska gravitationslagar.
Det är samma historia i Europa. Politiker skäller lite här och där för att begränsa bonusar. Men då höjer finansfolket sina löner i stället, och lobbar in kryphål.
Det är som om finanskrisen och allt det elände som kom i dess spår aldrig hade hänt.
Nyliberalismens genombrott i början av 80-talet ackompanjerades av en tilltagande ”finansialisering” av världsekonomin. De finansiella volymerna växte explosivt. Staten i USA har varit motor och garant.
Inhemsk konsumtion har hållits uppe genom lån snarare än bred reallöneutveckling. Billig kredit har gett bolag och fonder möjligheten att skölja över världen i jakt på nästa klipp – med ett pärlband av fastighetsbubblor och valutakriser lämnade efter sig.
Om man följer den rikaste procentens andel av de samlade inkomsterna i västvärlden, särskilt USA, de senaste 100 åren, framträder ett skevt U-mönster.
Från höga nivåer på 20-talet sjönk detta rofferi-index till något mindre extrema nivåer under andra världskriget, masskonsumtionens framväxt och välfärdssystemens uppbyggnad. Med 80-talet och nyliberalismen kom en vändning. Siffrorna sköt i höjden igen, på några decennier tillbaka till mellankrigstidens nivåer.
En graf över lönerna inom USA:s finanssektor relativt andra sektorer i ekonomin följer så gott som exakt samma mönster. Att hantera finansflödena har inneburit att plocka ansenliga mängder pengar ur dem.
Den amerikanske ekonomen John K. Galbraith påminner ofta om hur hatade Franklin D. Roosevelt och hans New Deal-politik på 30-talet var hos de amerikanska oligarkerna, trots att New Deal innebar en formidabel ekonomisk återhämtning.
Dåtidens superrika blev inte ruinerade i den breda uppbyggnadsprocessen – tvärtom. Men de förlorade delvis sin sociala position – sin oantastlighet högt ovanför massorna.
I dag lever vi fortfarande i skuggan av den nyliberala transformationen. Den gör sig påmind när lufttillgångar i bankernas balansräkningar väger tyngre än miljoner arbetslösa och nyfattiga.
Därför fortsätter nedskärningar i offentliga investeringar, nedmontering av infrastruktur, prekariseringen av arbetsmarknaden och bestraffningen av dem som hamnar utanför, i hela västvärlden, trots att detta uppenbart förkväver ekonomins utvecklingspotential. Ty det är den sociala ordningens återhämtning som är intuitivt lockande för överheten.
Jämfört med 30-talet är det ännu som om finanskrisen aldrig hänt.
Framtiden är oskriven. Men vi vet att mellan kraschen 1929 och välfärdsstatens era fanns inte bara New Deal, utan också misär, fascism och världskrig. Dagens historieskrivning söker ännu sina författare.
Ali Esbati, Manifest Analyse
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
