Även den mest empatiske hyser implicita fördomar och rädslor för det ovana och okända.
Hej,
När invandring diskuterats intensivt det senaste året, så har vissa vänner, som jag tidigare uppfattade som liberala i invandringsfrågan, börjat fokusera på problemen. Invandrarna ses som lågutbildade personer som kostar för mycket. Jag blir ledsen när vänner plötsligt börjar se på invandrare som annorlunda än de som redan bor i Sverige. För mig känns det som ett svek när de inte försvarar människors rätt till asyl. Har mina vänner förändrats i och med den senaste tidens debatt, eller har de kanske alltid tyckt så här innerst inne?
Hälsningar, Martina
Psykologen svarar:
Tyvärr tänker jag att det är talande för dagens samtalsklimat att du skriver in till en tidning för att veta mer om dina vänners åsikter i stället för att själv fråga dem.
Jag tror inte att dina vänner har en tidigare dold kärna av flyktingmotstånd som de först nu vågar erkänna. Det är inte så enkelt att det finns en entydig kärna inom oss, motstridiga känslor finns inom oss alla. Även den mest empatiske hyser implicita fördomar och rädslor för det ovana och okända. Men de nyanserna försvinner lätt i debatten som dras med ett svartvitt tänkande.
Viljan att vara god och moralisk verkar ibland leda till en beröringsskräck för att diskutera vissa faktum eller realpolitiska frågor. Att en del av de som kommer hit är lågutbildade t.ex. är ett faktum som samhället behöver kunna förhålla sig till för att skapa förutsättningar för de personerna att skapa sig ett liv här. Att inte låtsas om det eller andra problem hjälper knappast någon. Även om man tycker att flyktingmottagande ska få kosta, så behöver man kunna diskutera de politiska förutsättningarna och lösningarna för den kostnaden. Vänsterns mål är att fördela de ändå ändliga resurser som samhället förfogar över och idealen behöver då möta den lite trista gråa verkligheten som är statsbudgeten.
Den samlade attitydforskningen pekar på att det är just känslan av att vara under hot som starkare än något annat ger en mer negativ inställning till invandring, Den rädsla som piskas upp av olika katastrofrubriker skulle kanske också kunna dämpas genom ett lite mer öppet och resonerande samtalsklimat. Invandring och flyktingströmmar är ju inget helt nytt, det finns forskning på hur det påverkar samhället och vad jag förstått så ligger den forskningen ganska långt från bilden av systemkollaps. Men om man inte ens kan sträcka sig till att frågan över huvud taget ska diskuteras, för att det är moraliskt förkastligt, så grävs i stället olika skyttegravar. Vi och dom-tänkandet är ju det som från början skapar svårigheter i ett heterogent och inkluderande samhälle. Om vi vill bort från det kanske vi får börja med att bara stå ut med att andra tycker olika och ändå prata med varandra. n
Karoline Östman, leg. psykolog
Detta är en text publicerad i #3 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Du kan köpa numret digitalt här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
