Konspirationen om de judiska teoretikerna är en gammal antisemitisk myt. Det borde ledarskribenter som Ivar Arpi vara medvetna om.
I en uppmärksammad ledare kontemplerar Svenska Dagbladets Ivar Arpi över det faktum att det blivit mer socialt stigmatiserande att komma ut som sverigedemokrat än som homosexuell. Hans slutsats är att det därmed blivit hög tid att ”göra motstånd mot den nya vänsterns intolerans”.
Riktigt hur motståndet ska organiseras, vilka lagar som eventuellt måste skrivas om och vilka Arpi ser som sina allierade i motståndskampen får vi inte veta. Men Arpi har en teori om vänstertoleransens framväxt och teoretiska rötter. Allt är Frankfurtskolans fel; han nämner särskilt Theodor Adorno och Herbert Marcuse.
Frankfurtskolan är benämningen på en samhällsteoretisk gruppering som formerades vid Institutet för socialforskning i Frankfurt under 1930-talet. Eftersom flertalet av forskarna hade judisk bakgrund tvingades de fly Tyskland efter Hitlers maktövertagande. I amerikansk exil var flera av de överlevande Frankfurtteoretikerna med om att utveckla den marxistiska filosofin, vilket innebar att den också öppnades mot andra idéströmningar som t.ex. psykoanalysen.
Hos den amerikanska ytterkantshöger har Frankfurtskolan utmålats som centrumet i en lömsk konspiration. De judiska marxisterna som flydde till USA förstörde den amerikanska kulturen och undergrävde den kristna moralen. I sin förlängning påstås detta ha gjort att judiska lobbygrupper nu kontrollerar den amerikanska Mellanösternpolitiken.
Frankfurtskolan sägs vara ansvarig för dagens dominerande »kulturmarxism«, »politiska korrekthet« och »mångkulturalism«, termer som överhuvudtaget inte förekommer i Frankfurtteoretikernas egna arbeten. Denna konspirationsteori är en typisk antisemitisk myt om hur mäktiga judar slår sönder den nationella enheten och förstör kulturen. Nu har teorin gått på export till Sverige.
Hösten 2014 ägnade den sverigedemokratiska nättidningen Samtiden en hel artikelserie om Frankfurtskolans närmast obegränsade inflytande över den svenska debatten. Artiklarna stödde sig främst på den amerikanske konservative debattören William S. Lind. I Anders Behring Breiviks omtalade kompendium, som hans terrorhandlingar syftade till att uppmärksamma, är de första femtio sidorna ett direkt plagiat av en antologi med texter som Lind skrivit eller redigerat.
Förre etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg skrev i våras en lång bloggpost – senare publicerad på nätsidan Exponerat – om hur den judiska Frankfurtskolan lyckats pådyvla den kristna civilisationen en skuld för Förintelsen och sjukdomsstämplat all antisemitism. Samma strategi om skuldbeläggande kunde sedan övertas av andra minoritetsgrupper och feminister. På sin blogg försvarade Arnstberg också den amerikanske utvecklingspsykologen och antisemitiske ideologen Kevin MacDonald. MacDonald driver tesen att Frankfurtskolan är ett exempel på judarnas »gruppevolutionära strategi«, där man med framgångsrik fortplantning, genetisk förädling och etnisk medvetenhet lyckats omforma den västerländska kulturen så att den gynnar det egna gruppintresset. MacDonald är en av den svenska nynazismens främsta ideologer. Det är mot denna bakgrund man ska förstå varför det på nazistiska hemsidor och kommentarfält jublats över att Arpi – som den förste inom »mainstreammedia« – lyckats »lösa gåtan« med den judiska konspirationen.
Arpi menar att vänstern varit bättre än högern på att demonisera sin motståndare. Nåja. Mitt syfte är emellertid inte att i så fall bättra på den statistiken genom att vänsterslentriansmässigt neo-fasciststämpla honom. För jag tror faktiskt inte att Arpi är antisemit eller att han skriver för att tillmötesgå en nynazistisk publik. Och självklart måste en borglig skribent få vara kritisk till marxistisk filosofi.
Men det är oroväckande att en ledarskribent på Svenska Dagbladet lånar teorier och retoriska figurer från dessa miljöer. För det är lätt att se vilken säck de här teorierna var i innan de hamnade i Arpis påse. Därför borde han redovisa sina källor och öppna sitt bibliotek. Därinne är luften nämligen väldigt unken.
Klas Gustavsson är sociolog och kulturkritiker
Publicerad i #1 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
