Fler människor än någonsin har möjlighet att rösta i demokratiska val. Samtidigt visar alla mätningar att allt färre känner att deras röst spelar någon roll.
2004 var Vladimir Bojko en av tusentals unga i Kiev som demonstrerade mot Ukrainas presidentval. Protestanterna stod för en dröm: om ett demokratiskt samhälle, om reformer, om förbättring. I dag är Bojko inte intresserad av att fortsätta kampen. I stället driver han företaget Easy Work, som har en databas med namn på studenter, pensionärer och arbetslösa. Om någon vill samla en stor grupp för en protestaktion kan man kontakta Bojko, som sedan för en billig penning mobiliserar sina legodemonstranter.
Det som var medborgaraktivism under den orangea revolutionen är i dag bara ett sätt att tjäna pengar och överleva. Demokrati står inte längre för politik, utan för en affärsmöjlighet.
I nyutkomna boken In Mistrust We Trust skriver Ivan Krastev – som driver tankesmedjan Centre for Liberal Strategies i Bulgarien – att Ukraina visserligen kan ses som ett särfall när det gäller graden av besvikelse över demokratin, men att den attityd som avspeglas hos ukrainarna är en del av en generell trend i hela västvärlden.
Utvecklingen de senaste tre decennierna har lett till att fler människor än någonsin kan rösta. Samtidigt visar alla mätningar att allt färre känner att deras röst spelar någon roll. I de flesta västländer har alla under 40 levt hela sina liv i samhällen där majoriteten inte litar på sin regering.
En undersökning av Europas unga proteströrelser som nyligen gjordes vid London School of Economics visar att aktivisterna till största del inte protesterar mot specifika politiska beslut, utan i stället samlas för att uttrycka uppfattningen att ekonomiska intressen numera kontrollerar de demokratiska institutionerna.
Det är problematiskt, eftersom ett samhälle som genomsyras av tanken att vanliga människor inte längre kan påverka eller förändra något är en perfekt grogrund för populism.
Så vart är vi då på väg? Kan demokratin verkligen överleva utan förtroende?
Ivan Krastev menar att en av orsakerna till dagens situation är att länken mellan den enskilda individens personliga frihet och den kollektiva kraften hos väljarkåren har brustit.
Förr insåg alla att det behövdes ett kollektiv för att försvara den enskilda rätten. Vi fick fackföreningar, politiska partier, strejker och aktivism.
I dag lever vi i en värld då många tar sin frihet för given – eller tror att man kan försvara den på egen hand. Vi är på väg in i en post-politisk demokrati, skriver Ivan Krastev och hävdar att en av orsakerna till detta är att ekonomin inte längre är en del av den demokratiska politiken.
Jo, väljarna utser fortfarande vilket parti det är som ska styra landet – men det är till sist ändå marknaden som avgör den ekonomiska politiken. Så får vi då en situation där alla är överens om att parlamentsvalen är rättvisa, men där väljarna inte längre tror att deras röst spelar någon roll. EU är ett bra exempel. Endast en tredjedel av alla européer anser att deras röster till EU-valen har betydelse.
I ett sådant läge uppstår de tidstypiska protestgrupper som bygger på internets nya kollektivism: passionerade, ledarlösa och snabbfotade rörelser, som till exempel Occupy Wall Street. Men dessa grupperingar har sällan någon uppfattning om exakt vad som ska förändras – eller hur.
Demokratin har genom historien på något sätt alltid varit i kris, noterar Ivan Krastev. Det nya med dagens situation är att den så tydligt präglas av en desillusionering i väljarkåren parat med en nedgång i förtroende för de demokratiska institutionerna – samtidigt som medborgarnas frihet faktiskt inte har inskränkts det minsta.
Vilket krav som detta föder är ganska klart. Vi kommer att se påtryckningar för att i allt högre grad ersätta den representativa demokratin med direktdemokrati, vilket med internet också är fullt möjligt.
Men kommer detta att leda till en positiv förändring? Ivan Krastev är djupt tveksam.
Det som oroar honom mest är att den missnöjde väljaren försöker förändra samhället genom att reagera på samma sätt som en missnöjd kund i en affär – genom att gå till utgången. I ett demokratiskt sammanhang innebär detta att personen röstar blankt – eller väljer att inte rösta alls.
Problemet är att det är viljan att stanna kvar och förändra verkligheten som för samhället – och demokratin – framåt.
Anders Mildner @andersmi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
