Jesús Alcalá tecknar en bild av hur två opinionsbildare tillåts sätta agendan för vad som tolkas som hedersmord. Och hur deras tolkning letar sig in i rättssalen.
Vi publicerar här en kortad version av Jesús Alcalás text i nya numret av Magasinet Arena. För att få tillgång till hela texten, teckna en prenumeration här.
Det finns ingen statistik över hedersmord eller över huvud taget hedersvåld i Sverige. Sådana gärningar har ingen egen brottskod. Ska man leta fram dem, får man söka bland alla hundratals anmälningar, åtal och domar rörande ”vanliga” mord, mordförsök, misshandel, olaga hot och olaga tvång. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum gjorde år 2006 ett försök att hitta relevanta siffror.
För att få in ett så stort underlag som möjligt sattes ingen tidsgräns bakåt. Åklagarmyndigheten fann 54 hedersvåldsärenden. Tolv av dem gällde hedersmord. Eller för att vara exakt: 5 fullbordade mord, 5 mordförsök, 1 förberedelse till mord och 1 stämpling till mord.
Jag läser handlingarna i dessa tolv mordärenden. Jag går också igenom förundersökningarna och domarna i ytterligare fyra fall, fall som tillkommit sedan Åklagarmyndigheten gjorde sin studie. Dessa fyra fall härrör från tiden december 2006 till januari 2013.
En sak slår mig: Någon gång i början av 2000-talet, i och med utredningen av mordet på 19-åriga Pela Atroshi, kan man urskilja ett nytt mönster. Sättet att driva rättegångar ändrar nu karaktär. Det utvecklas mot något som går utöver den rättsliga processen. Inslagen av opinionsbildning blir fler och starkare. Målsäganden, eller snarare målsägandebiträdet, driver en egen process i processen.
Hur formas sådana nya mönster? Det är komplext, och har att göra med en blandning av handling och underlåtenhet. Två namn hänger tydligt samman med det nya mönster jag ser: ”Hedersmordsexperten” Kickis Åhré Älgamo och advokaten/måls-ägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz.
***
Hur ser hederskulturen ut och vad finns för oskrivna regler i de här sammanhangen? Det är målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz som frågar hedersmordsexperten Kickis Åhré Älgamo. Den här gången pågår rättegången i Lunds tingsrätt, det är den 10 december 2012 och sjuttonårige Marino är åtalad för mordet på sin nittonåriga syster Maria i Landskrona.
Båda syskonen är födda i Sverige, men föräldrarna har kurdiskt ursprung. Förhöret med Åhré Älgamo hålls på begäran av Massi Fritz som i sin inlaga till rätten förklarar varför hon vill ha just Åhré Älgamo som sakkunnigt vittne: ”Sakkunnig expert i hedersbrott och hedersmord, Kickis Åhre Älgamo, ska höras om Marias livssituation, hot som framförts till Maria, Marino B:s motiv, att Marino B. är gärningsman och att den gärning som han har begått är ett hedersmord med ett hedersmotiv.”
Åklagaren har i det så kallade Landskronafallet drivit den största hedersmordsutredningen någonsin. Hundratals vittnen har hörts i syfte att utröna ett eventuellt hedersmotiv. Förundersökningsprotokollet omfattar över tvåtusenfemhundra sidor. Ändå har åklagaren inte kunnat styrka att ett hedersmotiv finns. Varför driver då Massi Fritz detta så starkt å sin klients – Sagas – vägnar, trots åklagarens misslyckande att få fram ett hedersmotiv?
Halvsystern, Saga, har aldrig bott tillsammans med Maria och Marino. Som mycket litet barn råkade hon sina halvsyskon vid något enstaka tillfälle men hon har inget minne av det. Saga och Maria har träffats endast två gånger. Båda gångerna 2011, året före mordet. Sin halvbror Marino har Saga träffat en enda gång och då under mindre än femton minuter. Med Maria har hon haft viss telefon- och Facebookkontakt sedan hösten 2010. Marino har någon gång ringt, sms:at eller skrivit till henne via Facebook.
Efter mordet förhörs Saga två gånger. Polisen vill då gärna veta om Marino hotat systern Maria eller om han varit på henne för att hon haft sex med killar och velat leva som en ”vanlig svensk tjej”, alltså om Marino värnat om familjens heder.
Saga förnekar konsekvent att så skulle varit fallet: ”… Jag har haft kontakt med Marino och han ju inte visat mig någon hotbild mot Maria, han har inte gjort det inte alls”.
Polisen frågar Saga: ”Vad har Marino sagt om Maria? Har han sagt någonting som Maria var ju ändå en tjej som levde lite mer svenskt och så… Vad har han sagt om detta?”
Saga svarar: ”Alltså han, han har ju inte sagt alltså saker om henne så. Utan han har mer sagt att de har bråkat, att han tycker att hon inte hör av sig. Lite mer, lite mer sådana småsaker. Han har inte sagt något dumt inte till mig. Han har inte gjort det.”
Så säger Saga vid polisförhören. Men vid huvudförhandlingen yrkar Massi Fritz för sin klients räkning att ett tillägg till åklagarens gärningsbeskrivning görs. Tillägget lyder: ”Motivet till gärningen har varit att återupprätta heder. Gärningen har ingått i ett led i att förebygga att Maria B. drar skam över familjen/släkten, beröva Maria B. möjlighet att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val. Gärningen har föregåtts av särskild planering. Marino B. har genom sitt agerande visat stor hänsynslöshet”.2
Det går inte alls ihop med vad målsäganden Saga själv tidigare sagt.
Vems är alltså tillägget?
Ett målsägandebiträde ska ta till vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Så säger lagen. Och i lagförarbetena förklaras: Målsägandebiträdets främsta uppgift är ”att lindra påfrestningarna i samband med utredningen”. Den som främst avses som målsägande är givetvis själva brottsoffret. Efterlevande till ett brottsoffer ska endast i undantagsfall få målsägandebiträde. Förutsättning är en särskilt nära relation mellan mordoffret och den efterlevande. Saga hade inte en sådan relation till Maria.
Att hon alls fick målsägandebiträde är anmärkningsvärt. Och när det nu skedde måste man fråga sig: Är det rätt av Massi Fritz att agera som extra åklagare eller snarare överåklagare? Att Massi Fritz åberopar en hedersmordsexpert för att motbevisa åklagarens ståndpunkt i hedersfrågan? För att hedersmordsexperten ska få Sagas halvbror dömd just för hedersmord? För att beveka rätten att medge de 100 000 kronor Massi Fritz yrkat som skadestånd från Sagas halvbror, skadestånd för det ”svåra och omfattande lidande” Saga skulle ha fått utstå? För att, som för övrigt Massi Fritz alltid gör, kunna yrka på det allra strängaste straffet – och detta också för en pojke som var 16 år när mordet begicks.
Hedersmordsexperten Åhré Älgamo vittnar alltså mot Marino. Massi Fritz ställer frågorna, hon ensam. Jo, säger Åhré Älgamo, hederskultur är sociala koder. Jo, det betraktas som ett orent leverne att lämna familjen för att bo ensam eller i fosterfamilj. Jo, är kvinnan ute och festar eller umgås med fel personer så får hon dåligt rykte och det drar skam över hela familjen. Jo, förlorar någon i familjen sin heder så drabbas hela släkten hårt. Då kommer de alla att betraktas som smutsiga och orena. Jo, här finns en familj med starka hedersnormer. Jo, här finns ett hedersmotiv som fått Marino att mörda sin syster. Jo, knivhuggen visar att mordet är en maktdemonstration. Jo, jag känner igen mönstret från de många fall av hedersproblematik jag hanterat.
Jag jämför det här förhöret med andra förhör Massi Fritz hållit med Åhré Älgamo. Jag lägger märke till Massi Fritz’ ledande frågor och till Åhré Älgamos anpassade ”sakkunnigutlåtanden”. Båda har en mycket flexibel hållning till vad som är hederskultur, orent leverne, skam över släkten. De allmänna betraktelserna rörande hederskultur är alltid desamma, nästan i varje fall. Resten är en funktion av omständigheterna i målet, av vad som i det enskilda fallet bevismässigt passar att peka på som uttryck för oskrivna hedersregler. Ibland är ensamboende orent leverne. Ibland är fosterhemsboende orent leverne. Ibland tyder en mustasch på att bäraren utövar hedersförtryck.
Jag noterar att Massi Fritz så gott som alltid säger ”Du har stor erfarenhet/kunskap” och Åhré Älgamo svarar ”Jag har varit involverad i många sådana fall”.
***
När jag för sexton år sedan skrev om mordet på 15-åriga Sara i Umeå och kallade det hedersmord fick jag mycket kritik för det. Ett mord är ett mord sa man. Varför inte i så fall kalla mord begångna av svartsjuka svenska män för hedersmord? Handlar inte alltsammans om könsmaktsordningen?
Jag har inte ändrat uppfattning. Jag tror fortfarande att det finns en skillnad här. Hedersvåld har egna syften och motiv. Hedersvåldet är ett barbari som drabbar, främst kvinnor, runt om i världen. Att motarbeta hedersvåld hör till de allra viktigaste samhällsangelägenheterna.
Men den utveckling som skett sedan mordet på Pela – en mordutredning som det för övrigt finns all anledning att titta närmare på – oroar mig. Börjar vi inte se en processföring som på sätt och viss lierar sig med just det grupptänkande som ligger till grund för hederskulturerna?
Vi ser människor, som bott här i årtionden eller som rentav är födda här, enbart som exponenter för en grupp, en etnicitet. Vi väntar oss inte att de skulle kunna vara särskilda, individer med massor av bevekelsegrunder utöver de som gruppen eventuellt föreskriver.
Dessutom – när offren eller offrens anhöriga, genom sina målsägandebiträden, får spela en allt större roll i processerna, är vi inte då på väg tillbaka till hämndens rätt? En hämnd som också den antar drag från hederskulturerna.
Vi och dom. Vi och dom.
Jesús Alcalá, jurist och kulturskribent
Bakgrund
Alla citat är ordagrant återgivna. Det gäller också citaten ur Åhré Älgamos yttranden. Texten är ett utdrag ur en längre text i magasinet Arena. I den längre artikeln får Åhré Älgamo och Massi Fritz möjlighet att bemöta Alcalás påståenden. Nedan återges deras svar:
Åhré Älgamo mejlsvar på frågan ”Vad har Du för särskild utbildning i hedersrelaterat våld?” : ”Jag har en volym, bredd och djup, samt mångårig praktisk erfarenhet av våld och förtryck med motivbild heder. Jag har ett empiriskt mångfacetterat underlag för det efterfrågade kompetensområdet. En kompetens som inte går att läsa sig till via akademiska studier”.
Massi Fritz svar på Jesús Alcalás fråga kring sin roll som målsägarbiträde: ”Jag har mottagit ditt mail och avser varken att läsa din artikel eller bemöta dina påståenden eller kritik. Den får stå för dig. Jag företräder mina klienter i brottmål och diskuterar inte mitt uppdrag men ngn annan än mina klienter.”
Jesús Alcalá: Något annat än heder
Richard Öhman (CMES): Heder och förbannad dikt
Läs fler aktuella rapporter i kommande numret av Magasinet Arena, nr 2 2013, som finns i butik från och med 23 april. Prenumerera – få tidningen före alla andra. Du får 6 nr för bara 395 kr. Läs mer här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
