Så var det dags igen. I dag inleddes en ny runda av klimatförhandlingar i den sydafrikanska staden Durban. Få ljuspunkter kan skönjas. Finanskrisen har effektivt dödat tidigare gröna ambitioner.
Trots att utsläppen förra året nådde nya rekord. Trots nya varningar om extremare väder. Och trots att hundratals miljoner människor kommer tvingas från sina hem som en följd av klimatförändringar.
Det börjar kännas bekant nu. Låsningarna är desamma som i Köpenhamn för två år sedan – när många ännu satte sin tilltro till världsledarnas förmåga att nå ett klimatavtal.
USA befinner sig i ett låst inrikespolitiskt läge. EU kommer med löften om att förlänga Kyotoprotokollet – men bara om andra stora utsläppsländer lovar att underteckna ett juridiskt bindande avtal. Kina kommer inte att ställa upp på några överenskommelser så länge inte USA är med på tåget. Och med de utsikterna kommer varken Ryssland, Japan eller Kanada att gå med på en förlängning av Kyotoprotokollet.
I stället pratar industriländerna om nya färdplaner. Ett möjligt årtal är 2015, och ett nytt avtal skulle då träda i kraft till 2020. Då kommer med stor sannolikhet tvågradersmålet att vara kört. Risken för besvikelse är också stor. Även inför Köpenhamnstoppmötet fanns en färdplan som världsledarna enats om ett par år tidigare.
Det mesta ser alltså dystert ut. Men i Världsbankens klimatblogg pekas några mindre, men ändå viktiga, beslut ut som kan bli resultat av förhandlingarna i Durban. Det handlar om sådant som att jordbruk kan räknas in under klimatkonventionen. Ett sådant beslut skulle innebära att fattiga bönder kan få del av klimatfinansiering.
Men som samma blogg också påpekar. Dessa små, men viktiga beslut, riskerar att trängas bort av de stora politiska knutarna. Klimatförhandlingar börjar dessvärre allt mer likna en kollaps på repeat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
