Just nu tycks Fredrik Reinfeldt sitta säkert på statsministerposten och Moderaterna når sensationellt höga siffror i opinionsmätningarna. Oppositionen är tämligen osynlig och upptagen av interna processer. Men om fyra år kan läget se helt annorlunda ut. Då har det nuvarande moderata ledargarnityret styrt partiet i drygt tio år och konungariket Sverige i åtta år.
Redan nu märks att energin har börjat sina och kritiken breder ut sig i de borgerliga leden. Regeringen verkar efter fyra år vara mer inriktad på att förvalta sitt pund än på att peka ut nya visioner. Makt göder förnöjsamhet. Moderaternas förslag om en sjätte skattesänkning vittnar om ett slags intellektuellt lättja, i varje fall just nu. Den borgerliga fantasin brukar koka ner till – skattesänkningar.
Om fyra år kommer oppositionen att möta väljarna med nya ledare. MP byter språkrör. S letar efter en ny ledare. Och även Lars Ohly kan få träda tillbaka som partiledare för V. Det borde kunna innebära en nytändning, samtidigt som maximalt en av ledarna för de borgerliga partierna lär bytas ut. Detta är en scenförändring värd att hålla i minnet dagar som dessa när regeringen har ett stabilt övertag i opinionen. Kom ihåg att de borgerliga partierna var uträknade efter valet 2002 och att de rödgröna hade ett ”ointagligt” försprång 2007 (som mest 20 procentenheter).
Men det kräver att oppositionen och framför allt S gör hemläxan mer genomgripande än efter valförlusten 2006. Alldeles för mycket förhöll sig S till den nya moderata agendan och för lite fokus låg på att skapa en egen berättelse. Eftervalsdebatten har spretat åt olika håll men har fortsatt att vara mycket närsynt.
Mona Sahlin pekade i sitt tal innan jul ut samarbetet med V och fokus på ”bidrag” som viktiga skäl till valförlusten. Visserligen är Lars Ohly, trots att han är en pragmatisk politiker, förknippad med partiets kommunistiska förflutna. Men huvudproblemet låg inte där. Och förstås inte heller i att a-kassa och sjukförsäkring ska ge trygghet vid arbetslöshet och sjukdom.
Nej, problemet var att oppositionen inte hade en trovärdig berättelse om Sverige i dagens globala värld. Och framför allt inte kopplad till konkreta politiska förslag som övertygade väljarna. Här finns en paradox. Vänstern har bättre svar på välfärdens framtid och hur en politik för jobb och ekonomisk utveckling ska se ut. Och den gröna omställningen är ett projekt Fredrik Reinfeldt aldrig kommer att bottna i. Efter finanskrisen är det uppenbart att det är de skandinaviska modellerna som har framtiden för sig. Inte avreglerad kapitalism som i USA och Storbritannien, eller kommunistisk kapitalism som i Kina.
Det krävs både ett bättre ideologiskt självförtroende och en förmåga att konkretisera idéerna i konkret politik. Om nästa ledargeneration lyckas härvidlag kan scenförändringen komma snabbare än någon kan ana i dag.
Lars Noréns hämtade titlarna på två av sina pjäser från Stagnelius dikt “Vän i förödelsens stund”: ”Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
