Återhållsamhet i avtalsrörelsen fyller ingen funktion om det bara innebär större löneutrymme för andra eller höga vinstnivåer för näringslivet, skriver 18 fackliga vänsterpartister.
Beskedet om att det inte blir någon LO-gemensam samordning i nästa års avtalsrörelse är självfallet en besvikelse.
Det sitter i ryggraden på varje fackligt engagerad att enighet ger styrka. Särskilt tråkigt är det att enighet inte kunde nås i så grundläggande frågor som hur vi lyfter de lägst avlönade och hur vi utjämnar skillnader mellan män och kvinnor.
Det finns ingen poäng i att peka finger eller skylla på någon. Det faller på hela fackföreningsrörelsen att göra sin hemläxa: hur vi säkerställer dessa grundläggande fackliga utmaningar inom ramen för en stark LO-gemensam samordning. Av denna anledning finns det argument för varför avtalsperioden skall vara kort, med förhoppning att det snarast kan göras ett omtag och nå den enighet vi alla eftersträvar.
Vår förhoppning är också att den grundläggande solidariteten mellan förbunden kvarstår och att de förbund som behöver eller begär hjälp från de andra förbunden inte faller mellan stolarna. Skulle det ske blir vägen till enhet längre.
Frågan om “märket” och vilket avtalsområde som skall gå först skapar också en del spänningar mellan förbunden. Om nuvarande ordning ska bestå och behålla sin acceptans krävs att man gör en total analys av vinstläget i näringslivet och löneandelen av det totala produktionsresultatet åter börjar öka.
Misslyckas LO med att ta del av de ökade vinsterna kommer klyftan mellan arbetare och tjänstemän fortsätta att öka. Återhållsamhet fyller ingen funktion om det bara innebär större löneutrymme för andra eller orörda, höga vinstnivåer.
Vi tror också att en LO-gemensam samordning är nödvändig att tackla det strategiska problemet med den ökade otryggheten på arbetsmarknaden.
De grupper som i dag jobbar på tidsbegränsade anställningar, bemanningsföretag eller ofrivillig deltid förtjänar bättre. Arbetsmarknaden måste utvecklas framåt, inte bakåt. Mer trygghet och stabilitet, inte mindre. En arbetsmarknad som är trygg och solidarisk är ett grundfundament i ett tryggt och solidariskt samhälle – ett samhälle där folk kan reagera rationellt i en starkt föränderlig värld.
En arbetsmarknad som präglas av att arbetstagarna är utsatta för otrygghet och godtycke, hård konkurrens och låg tolerans för svaghet, spiller över på samhället i stort och bidrar till ett irrationellt och intolerant samhälle.
Utmaningarna är många och stora. Vi är ändå väldigt optimistiska. Svensk fackföreningsrörelse har fortfarande kvar en unikt stark ställning. Låt oss tillsammans använda den till att vända utvecklingen.
Fackliga vänsterpartister:
Patrik Olofsson, Transport
Anna Wallenborg, Handels
Marcus Helgstrand, Handels
Johan Engman, Kommunal
Klaus Wiechler, Handels
Natasja Mrdjanov, Handels
Johan Rönn, Byggnads
Jeanette Stojic, IF Metall
Roja Mahmoudi, Kommunal
Frida Antbrink, Handels
Elias Cataño Cayetano, SEKO
Feline Flodin, Kommunal
Gunnar Westin, SEKO
Anders Jarfjord, Byggnads
Patrik Strand, Kommunal
Marcus Lindström, GS
Adam Blomgren, Kommunal
Göran Kärrman, IF Metall
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
