192 viltolyckor dagligen

Debatt Men regeringen ignorerar de livräddande lösningarna, skriver Emil Siekkinen.

I ”Den stora  älgvandringen” kan publiken finna det meditativa lugn naturen erbjuder. Samtidigt behandlas denna natur undermåligt av den svenska regeringen – ibland med dödliga konsekvenser för människor och djur.

År 2024 registrerades över 70 000 viltolyckor, ett snitt på 192 per dag. Mörkertalet är stort, och de verkliga siffrorna är sannolikt ännu högre.

Trots att Trafikverket har en plan för att halvera viltolyckorna har regeringen valt att inte prioritera detta. Blott 13 procent av de identifierade behoven för landskapsanpassning är finansierade, och livräddande insatser uteblir. Trafikverkets bedömning är att olyckorna kommer att öka under perioden 2022–2033.

Vad kan då göras för att minska viltolyckorna?

Denna passivitet leder till stort död, lidande, och miljardkostnader i form av sjukvård, produktionsbortfall, och fordonsskador. Dessutom påverkas den biologiska mångfalden. Arter som björn, lo, och örn är särskilt sårbara eftersom deras reproduktion är långsam. Miljontals små däggdjur och fåglar förolyckas årligen utan att det rapporteras, vilket sakta utarmar landets fauna.

Sverige har åtagit sig att skydda biologisk mångfald. Att göra vägarna säkrare skulle vara ett effektivt sätt att leva upp till dessa åtaganden och samtidigt värna befolkningens hälsa. Om staten fortsätter att ignorera detta måste lagstiftningen skärpas. Enligt skadeståndslagen kan staten hållas ansvarig vid försummelse i myndighetsutövning. Att avstå från finansiering av livräddande åtgärder kan ses som just en sådan försummelse. I Brasilien har Högsta domstolen fastslagit att vägoperatörer ansvarar för viltolyckor. Samma princip borde gälla i Sverige.

För att tvinga fram åtgärder kan en juridisk reform införas där staten blir skyldig att ersätta drabbade. En ersättningsfond för viltolyckor skulle ge kompensation till de som skadas och därmed sätta press på regeringen att investera i erkända säkerhetsåtgärder.

Vad kan då göras för att minska viltolyckorna? Sveriges infrastruktur har byggts med brister eftersom problemet historiskt inte uppmärksammats. Det är inte realistiskt att eliminera hälften av viltolyckorna under en planperiod, men långsiktiga förbättringar kan påbörjas direkt. Trafikverket har identifierat problemen och föreslagit lösningar. Sverige är näst sämst i Europa på faunapassager, och minst 1 000 saknas i väg- och järnvägsnätet. Dessa passager, i form av broar och tunnlar, har visat sig vara effektiva. Dessutom kan moderna viltvarningssystem, som varnar förare i tid, minska olyckorna med upp till 95 procent.

Att minskad trafik leder till färre viltolyckor bekräftades under pandemin. Ett sätt att på lång sikt minska trafikflödet kan vara övergången till förarlösa fordon, där privat bilägande ersätts av bilpooler och behovsstyrd transport. För att detta ska få verkligt genomslag krävs troligen styrmedel och en mer flexibel arbetsdag, där rusningstrafikens toppar jämnas ut. Just i gryning och skymning, när många människor är på väg till eller från jobbet, är även vilda djur som mest aktiva.

Materialutvecklingen går framåt. Snart kan faunapassager byggas av fiberförstärkta polymerer, vilket möjliggör billigare och mer flexibla lösningar. Men investeringar i passager måste kompletteras med bevarande av livsmiljöer. Ett balanserat ekosystem, med fler rovdjur, kan också minska antalet viltolyckor.

Alla dessa åtgärder skulle bidra till att drastiskt minska viltolyckorna i Sverige, och investeringar som strax skulle gå ihop. Politiker måste agera, och medborgare bör kräva fler resurser, bättre faunapassager, modernare varningssystem, och styrmedel som gynnar färre fordon på vägarna.

Staten bör verka för ett samhälle som orsakar minsta möjliga skada. Med 192 viltolyckor per dag är frågan: Hur många fler ska behöva dö eller skadas innan staten tar sitt ansvar?

Emil Siekkinen