Botten borde ha varit nådd för ett år sedan. En vild partiledarstrid pågick bakom stängda dörrar och i medierna – med S-medlemmar som desillusionerade statister. ”Primegate” exploderade, Berit Andnor försökte leda en valberedning. Röran inom S överträffade satirer om New Labours värsta dagar. ”Så firar en generation socialdemokrater jul”, sammanfattade Fokus.
Dags att fira jul igen. ”Men 2011 är ett förlorat år för S”, konstaterar Ardalan Shekarabi i Di Weekend. Sedan Håkan Juholt valdes till partiordförande har vi tvingats återvända till det ledande oppositionspartiets fria fall. Vi har skrivit om bruten kontinuitet, ekonomisk politik och glappet mellan ord och handling, om S-kollapsen i Europa och globalt.
Reträtter, fadäser och vita lögner från Juholts sida fyller de nationella medierna, senast Di Weekend, samtidigt som turnén bland S-kärntrupperna avslutas. Därmed skapas två olika bilder av verkligheten, lagom till att socialdemokratin återigen firar jul.
I förra veckan besökte Juholt en imponerande aktiv S-förening för veteraner i Stockholm, ”Onsdagsklubben”. Rapporterna är samstämmiga; Juholt talade ideologi och gjorde succé. Dagen därpå publicerade Folkets Hus och Parkers nättidning en undersökning. De har frågat vilken partiledare som svenska folket helst vill gå på bio med i julhelgen. Reinfeldt vinner och följs av Annie Lööf och Gustaf Fridolin. Håkan Juholt tar fjärdeplatsen, tätt följd av Lars Ohly och Åsa Romson.
Undersökningen är nedbruten i olika kategorier. I Stockholm, där Juholt hade sitt bejublade möte bland S-kärntrupperna, blir det problematiskt. Antalet respondenter är inte stort, det handlar om bio, mätningen ska tas med en nypa salt, men tendensen är tydlig och oroar. Bara fyra procent av stockholmarna vill ha den kulturintresserade Juholt som biosällskap. Han delar jumboplatsen med SD:s Jimmie Åkesson.
I stora delar av landet blir julen i stället grön, i dubbel bemärkelse. Under 2011 tog MP nya steg mot att bli den tredje kraften i svensk politik. Partiet växer i viktiga väljargrupper, frigör sig från samarbetet med S och presenterar sin nya kommunikationsplan med Schlingmann – och har ett språkrör som har kallats den ”gröne guldkalven”.
Efter jul kan en röd vår vänta. V gör vad S inte vågade och väljer partiledare i öppenhet. I offentlighetens ljus fick en del kandidater problem medan andra stärktes. S är visserligen inte längre ett kommunicerande kärl med V, som på Gudrun Schymans tid, utan förlorar även väljare till MP, SD, soffan och direkt till M. Men att Jonas Sjöstedt kommer att förflytta tyngdpunkten i svensk politik vänsterut, och att han drar med sig en del missnöjda S-väljare, är ingen vågad gissning.
Sverige förtjänar en starkare opposition 2012. I dagsläget står hoppet till MP och V.
Så firar en generation socialdemokrater jul, i år igen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
