Arbetstidsförkortning Stegvisa reformer mot en uppnådd 35-timmarsvecka till år 2035 kan bli framtidsmålet som enar arbetstagarna.
Argumenten för arbetstidsförkortning finns där: många blir utslitna i jobbet, skillnaden mellan kontorsarbeten och välfärds- och arbetaryrken har vuxit, lönerna har nästan aldrig varit högre och vi förväntas dessutom arbeta ännu högre upp i åldrarna. Nu kommer ytterligare ett argument: arbetstidsförkortning kan bli det mål som enar arbetstagarna och vänstern.
Debatten om arbetstidsförkortning har seglat upp på allvar under det senaste halvåret. Sedan Annika Strandhäll, som leder Socialdemokraternas arbetsgrupp för ett hållbart arbetsliv, i höstas öppnade för att börja driva frågan om arbetstidsförkortning har det bubblat ordentligt i frågan.
Från arbetsgivarna är reaktionen förväntad
I veckan släppte fackförbundet Kommunal rapporten Tid för förändring som bland annat visar att ”arbetstidsförkortning inte leder till negativa effekter för vare sig samhällsekonomin eller löneutvecklingen”. Ämnet behandlades även på LO-kongressen där beslutet blev att först och främst driva på för en arbetstidsförkortning via avtalsvägen.
Debatten om arbetstidsförkortning går dock inte hem hos alla grupper. Reaktionerna från arbetsgivarorganisationerna och högern kan närmast beskrivas som panikartad. Man sparkar bakut fullständigt, kallar det för mañana-mañana-fasoner och matar ut bristfälliga beräkningar över hur mycket fattigare Sverige kommer att bli av arbetstidsförkortning.
Det är talande och hintar om att arbetstagarna är något på spåren.
Från arbetsgivarna är reaktionen förväntad, de är oroliga för att deras vinster ska gå ned. Men högerns reaktion är ur ett arbetstagar- och vänsterperspektiv mer motiverande. De står förstås generellt närmare arbetsgivarna, men utspelen vittnar om mer än så. Det framstår tydligt att högern är oroade av enigheten som snabbt vuxit fram för minskad arbetstid. Även våra motståndare ser alltså potentialen – eller i deras perspektiv, risken – i hur frågan kan ena arbetstagarna.
Man ska inte underskatta betydelsen av att ha ett gemensamt mål att steg för steg arbeta mot. Känslan av att alla arbetar mot samma sak är stärkande och om belöningen kommer löpande blir slutmålet lättare att nå. Men det finaste med ett gemensamt och stegvis arbete mot 35-timmarsveckan är att alla arbetstagare får ta precis lika stor del av resultatet. Det är inte så att höginkomsttagare, invandrare, kvinnor eller någon annan grupp är vinnare eller förlorare på arbetstidsförkortning. Alla som arbetar får skörda frukterna av minskad arbetstid.
Mot 35 till 35 nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
