Privat sjukvård är ingen lösning

LEDARE Det hävdas att privata sjukvårdsförsäkringar avlastar den offentligt finansierade vården. Det är en myt. De förvärrar, skriver Elin Ylvasdotter.

När Bernie Sanders på Twitter ställde frågan “vilken är din mest absurda sjukvårdsräkning?” strömmade det in mängder av hjärtskärande berättelser.  “Vi fick en 120 000 dollars-faktura samma dag som jag betalade 8000 dollar för min dotters begravning. Hon dog eftersom hon inte hade råd att med medicin och behandling efter att hon blivit utskriven”.

I USA:s sjukvårdssystem dör patienter helt i onödan samtidigt som landet spenderar nästan dubbelt så mycket pengar  på sjukvård som andra jämförbara länder. Det gör systemet  inte bara fullkomligt inhumant utan också extremt ineffektivt och framförallt ojämlikt. Sjukvårdsmodellen i Sverige är den motsatta. I Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf slås det fast att: “Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen” samt att “Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”

Trots att Region Stockholms sönderprivatiserade vård har lett till ett fullkomligt kaos tycker Svenonius att “mer privatiseringar” är lösningen.

Detta gäller även om man heter Irene Svenonius, är moderat och älskar marknadslösningar. Svenonius är högsta ansvarig politiker i Region Stockholm. En region där läkare vittnar om att de inte kan garantera patientsäkerheten eller uppfylla Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf.  Trots att Region Stockholms sönderprivatiserade vård har lett till ett fullkomligt kaos tycker Svenonius att “mer privatiseringar” är lösningen på sjukvårdskrisen. Så har det låtit från Moderaterna jämnt. Men Svenonius har nu tagit marknadiseringen av svensk vård ett steg längre när hon nu öppnar upp för fler “privata finansieringsmöjligheter”.  Idag har cirka tio procent av den vuxna befolkningen en privat sjukförsäkring. Många får detta via sitt fackförbund. Nu vill alltså Svenonius, med flera, sätta privata finansieringsmöjligheter i system.

Förespråkarna hävdar ofta att privata sjukvårdsförsäkringar avlastar den offentligt finansierade vården. Detta är en myt. De flesta av vårdgivare som försäkringspatienterna erbjuds har avtal med regionen. Då uppstår två kösystem – en för ”vanliga patienter” och en för de med privat sjukförsäkring. Eftersom köer till primärvården beror på brist på specialister i allmänmedicin innebär detta inte avlastning utan betyder att försäkringspatienter kan gå före andra patienter, något bland annat DN har rapporterat om.

I samma tidning kunde vi läsa om Karin, 67, som behövde komma på återbesök för att kontrollera sin magsjukdom. Kallelsen kom aldrig och svaret hon fick när hon hörde sig för var att hon behövde en privat försäkring för att få komma på återkontroll. En försäkring hon inte var kvalificerad för på grund av sin ålder och att hon redan är sjuk. Trots detta påstår Svenonius att det skulle vara lösningen på den sjukvårdskris hon själv är med och skapar. Och vet ni varför? Därför att detta är högers dröm. Genom att skapa en välfärdskollaps möjliggörs implementering av extrema lösningar. På så sätt är det inte ett Stockholmsproblem: det är en ideologisk strid som kommer att få stora effekter på hela sjukvårdssystemet. 

 Svensk sjukvård står inför enorma utmaningar, det kan ingen förneka. Men Sverige har trots allt modellen för det mest jämlika sjukvårdssystemen i världen. En modell vi ska vara rädda om. Brister i vården beror i huvudsak på personalbrist och underfinansiering som inga privata sjukförsäkringar i världen kan lösa. Tvärtom riskerar privata sjukvårdsförsäkringar att förvärra situationen. Vi som tror på en jämlik vård som är gemensamt finansierad behöver försvara den på nytt.