Alla tar till sina vanliga käpphästar när våldet analyseras och förslag läggs fram. Det räcker inte, skriver Joel Stade.
Min fru och nioåriga dotter var i Farsta centrum lördagen då morden skedde. De var där för några inköp inför skolavslutningen påföljande vecka. När skotten föll vid 18-tiden var de hemma igen. Andra hade inte samma tur och blev offer för förlupna kulor.
Dagen efter skotten passerar vi utanför tunnelbanan och ser blommorna. Mina barn tittar storögt på de små kratrar som skotten orsakat i fasader och reklamtavlor. Det är förbluffande vilken kraft som krävts för att driva kulorna djupt ned i materian. Det är kraften från militära vapen. Sådana som används i Ukraina.
Det tycks som att skotten i Farsta kan bli en sorts vändning. En ny nivå av krismedvetenhet sprider sig. Alla kommentatorer tycks eniga om att något nytt nu måste ske. Om vad detta något är råder emellertid ingen samsyn.
Andra länder med sämre välfärd och större klyftor har inte våra problem
”Medan polisen arbetar intensivt för att lagföra de skyldiga, exploderar sociala medier i spekulationer om orsaker”, skriver Peter Gustavsson kritiskt i socialdemokratiska webbtidningen Rörelsen. Han räknar upp exempel på politiska aktörer som rider ett varv på sina vanliga käpphästar, utan intresse av att verkligen försöka förstå. Vänstern skyller på Tidö-regeringen, SD på invandrarna, Moderaterna på de låga straffen, konstaterar han.
Efter denna klarsynta observation ramlar Gustavsson dit själv. Det är växande klyftor och bristande välfärd som är orsaken, låter Gustavsson förstå. Det är dessutom uppenbart, tillägger han.
Förlåt, men det stämmer inte. Jag är inte kriminolog, men några enkla samband kan jag se. Andra länder med sämre välfärd och större klyftor har inte våra problem. Under efterkrigstiden sjönk den ekonomiska ojämlikheten samtidigt som brottsligheten blev grövre – motsatsen till det samband Gustavsson beskriver. De flesta som växer upp i materiell knapphet blir inte kriminella, faktum är att nästan alla blir skötsamma och vanliga.
Jag är socialdemokrat och vill ha ett samhälle med mindre klyftor och bättre välfärd. Men att materiell jämlikhet i sig skulle hindra kriminaliteten stämmer inte. Det grova våldet är inte en sorts förvriden klasskamp.
En annan vänsterröst som låter diskussionen om Farsta bli ytterligare argumentation för sitt vanliga budskap är Eric Rosén i Aftonbladet. Den grova brottsligheten kan bara stoppas av en flod av offentliga satsningar, menar han. Han efterlyser enorma satsningar på idrottsföreningar, bibliotek och ungdomsgårdar och påminner om satsningarna på hundratals miljarder under pandemin.
Men antalet förbrukade skattemiljarder i sig kommer inte stoppa kriminaliteten. Att kraftigt skala upp fritidsgårdar där gängkriminella i kroppsskydd kan softa och umgås med yngre killar – tänk Botkyrka – är inte till nytta. Inte heller bibliotek som präglas av stök och unga kriminellas dominansbeteende. Det är helt rätt att vi måste satsa, men satsningarna måste utgå ifrån en teori om vad som är avgörande för att unga blir kriminella.
Diskussionen om brottens orsaker och vad vi kan göra åt dem är mycket bristfällig. Kriminologin har svikit oss. Beslutsfattare och allmänhet får dåliga råd av dem som ska stå för forskningen och klarlägga sambanden. I frånvaro av vägledning får de vanliga käpphästarna galoppera fritt i debatten.
Det är miljöer som uppmuntrar till lagbrott som är problemet tillsammans med personer som inte utvecklat en moral som hindrar dem
Kriminologerna understryker gärna att brottens orsaker är komplexa och föreslår långa listor med ”riskfaktorer” som ökar risken för att en individ begår brott: maskulinitetsnormer, fattigdom, att ett bra tillfälle för brott uppstår, skolmisslyckanden. I det nationella brottsförebyggande programmet – det tyngsta dokumentet i riket för att inrikta brottsförebyggande arbete, publicerat av regeringen 2017 – sägs att ”motverka brottslighetens grundorsaker handlar till stor del om att skapa en god välfärd för alla”. Samtidigt konstaterar programmet att långt ifrån alla människor som begår brott gör det på grund av problem under uppväxten. Denna typ av vägledning är dessvärre relativt oanvändbar.
Bra teori förenklar den komplexa verkligheten och tolkar empirin för att peka på de avgörande sambanden. Dålig teori nöjer sig med att konstatera att verkligheten är komplex och listar massor av mer eller mindre relevanta samband.
En akademiker som är redo att säga något konkret efter att ha plöjt omfattande empirisk forskning om brott är Per-Olof Wikström, professor emeritus i kriminologi som främst varit verksam i Storbritannien. I en ny rapport sammanfattar han sin teori, Situational Action Theory. Utgångspunkten i hans syn på brott är individen och dennes beslut att bryta mot lagen. Oavsett om det rör sig om snatteri, en avrättning i en gängkriminell miljö eller att parkera olovligen på en handikappats är mekanismen den samma – en individ som inte har en moral som förbjuder överträdelsen. Det är miljöer som uppmuntrar till lagbrott som är problemet tillsammans med personer som inte utvecklat en moral som hindrar dem från att begå brott (eller en brist på självdisciplin som förhindrar dem att göra vad de egentligen vet är rätt).
För att förebygga brott är familjen avgörande – samhället behöver bli bättre på att stödja familjer för att de ska kunna uppfostra moraliskt kapabla barn, även om det är svårt.
Skolan är samhällets bästa chans att påverka barn och ungdomars moralbildning. Det måste vara skolans uppdrag att främja respekten för andra människor och för lagar och regler, bland annat genom att låta skolan vara en miljö som speglar idealet. Skolans roll är givetvis särskilt viktig för elever som inte får den moraliska vägledningen hemifrån. Detta uppdrag borde finnas med i skollagens syftesparagraf.
Idrotten och föreningslivet kan bidra till ungas tänkande kring rätt och fel. Men unga som kommer till träningen, klarar att underordna sig reglerna på en plan och lyda instruktioner från vuxna tillhör troligen inte den grupp som är redo att gå över alla moraliska gränser som samhället har satt upp. Förhoppningarna på civilsamhällets roll måste vara realistiska.
Det är fullt legitimt för det allmänna att sanera de miljöer där barn och unga vistas från moraliskt nedbrytande budskap. Ungdomsgårdar där kriminella kan visa upp sin status gör mer skada än nytta. Gangsterrap som glorifierar våld och hyllar kriminella ska inte förekomma i offentliga miljöer, en fråga som S-riksdagsmannen Gustaf Lantz lyfte för flera år sedan.
Det är för att vägleda det förebyggande arbetet som Wikströms tänkande är fruktbart. Vi behöver stärka miljöer där människor utvecklas till moraliska människor och motverka miljöer där moralen bryts ned. För gärningsmännen skyldiga till grova överträdelser som det utanför tunnelbanestationen i Farsta centrum återstår bara långa fängelsestraff. Om det finns ett samband som kriminologin tydligt kan visa är det att brottsbenägenheten faller med stigande ålder. Släpps gärningsmännen ut vid fyrtio är sannolikheten för nya brott låg.
Farsta är inget utsatt område, det är snarare Stockholms Mainstreet. Det är ett område för vanligt folk, där hyresrätter och villor blandas och där folk jobbar i samma utsträckning som i Stockholm generellt. Det finns massor av resurser i Farsta, i form av pengar, engagerade lokalpolitiker och människor som vill jobba ideellt för sin stadsdel.
Men alla dessa resurser kan inte möta hotet från unga personer med automatvapen som saknar spärrar mot att skjuta obeväpnade på ett torg under helghandeln. Den utmaningen är extrem. Polisen måste få göra sitt och få fler verktyg till sin hjälp. Lagstöd för att låsa in de skyldiga mycket länge måste finnas.
I andra änden måste samhället arbeta för att alla som växer upp i vårt land utvecklar en moral och en självkontroll som omöjliggör det som skedde den där lördagen vid 18-tiden.
Joel Stade är socialdemokrat i Stockholm. I sju år arbetade han som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet under Stefan Löfvens regeringar. I dag är han fritidspolitiker, förtroendevald i Svenska kyrkan och medlem i tidskriften Tidens redaktionsråd. Twitter: @stade_joel
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
