Arbetslösheten är den högsta på över tio år och privatiseringsförsöket av Arbetsförmedlingen har visat sig vara ett enda stort misslyckande. Det borde leda till oro och omfattande åtgärder.
I slutet av oktober kom siffror över läget på arbetsmarknaden. De visade en mycket dyster utveckling. Arbetslösheten, 8,5 procent, är den högsta på tio år (förutom under pandemin) och innebär att Sverige har bland de högsta nivåerna i EU.
Redovisningen visade också att sysselsättningen minskar, liksom antalet lediga platser. Samtidigt ökar varslen om uppsägning. Det betyder att konkurrensen om lediga jobb ökar och att de som varit arbetslösa länge nu får ännu svårare att hitta jobb.
En gång i tiden ansågs en öppen arbetslöshet på 4 procent vara en katastrof. Läget på arbetsmarknaden uppfattades som en viktig indikator för hur landet mådde. När de månatliga siffrorna presenterades över hur arbetslöshet och sysselsättning utvecklades var uppmärksamheten stor bland politiska aktörer och i media.
Med tanke på de höga talen är åtgärderna minst sagt blygsamma
Så är det inte längre. Vad tystnaden kring arbetsmarknadsläget beror på är svårt att förstå. I värsta fall betyder det att toleransnivån för vad den svenska arbetslösheten kan ligga på har ökat. Larmklockorna sätter inte ens i gång när arbetslösheten når över 8 procent.
Regeringen hänvisar visserligen till åtgärder. Men med tanke på de höga talen är de minst sagt blygsamma – yrkesutbildning och några andra mindre insatser. Samtidigt har anslagen till Arbetsförmedlingen minskat. Kritik från oppositionen finns, med bland annat krav på mer arbetsmarknadsutbildning, men också den är ganska återhållen.
Att några av de insatser som sker för att stötta de arbetslösa inte fungerar är samtidigt både delar av regeringspartierna och oppositionspartiernas ansvar. Enligt Januariavtalet som träffades 2019 mellan Miljöpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Centerpartiet ersattes arbetsförmedlare med privata företag. Pådrivande var Centerpartiet och inte minst partiets ekonom-politiske talesperson Martin Ådahl. Privatiseringen skulle öka Arbetsförmedlingens effektivitet, var ett ständigt budskap – något som samtidigt kritiserades och ifrågasattes av många.
Åtgärden kallades Rusta och matcha och är nu utvärderad av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Och nu visar det sig att kritikerna fick rätt. Privata arbetsförmedlare är upp till 70 procent dyrare än Arbetsförmedlingen och lyckas inte bättre att förmedla jobb. Försämringen är så uppenbar att förändringar måste ske, enligt forskarna. Och enligt arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) ska privatiseringen skruvas ner. Exakt vad det innebär är dock oklart.
Frågan är dock om inte det som väntar när konjunkturen vänder är ännu värre än dagens arbetsmarknadsläge – nämligen brist på utbildad arbetskraft
Socialdemokraterna var aldrig förtjusta i privatiseringstvånget som Januariavtalet innebar – men det genomfördes ändå när partiet satt i regeringsställning. Nu lär privatiseringen komma upp när det är dags för S-kongressen nästa år. Ett av förslagen till kongressen från en arbetsgrupp är att privatiseringen upphör. Men gruppen vill gå längre än så och föreslår helt enkelt att Arbetsförmedlingen läggs ner och att en ny byggs upp, enligt gruppens ordförande Björn Wiechel, som kallar Arbetsförmedlingen för en politiskt förstörd myndighet.
Frågan är dock om inte det som väntar när konjunkturen vänder är ännu värre än dagens arbetsmarknadsläge – nämligen brist på utbildad arbetskraft. Det är något som arbetsgivarna i privat och offentlig sektor varnat för en tid och som flera andra bedömare varnar för. Tord Strannefors, som under årtionden var prognoschef på Arbetsförmedlingen, är en av dem. Tillsammans med några tidigare kollegor skriver han numera egna prognoser för ett konsultföretag. Enligt dem ser bristen på utbildade att nå oanade höjder när konjunkturen förbättras. Ökade pensionsavgångar, lågt tillflöde av yngre med yrkesutbildning, hög strukturarbetslöshet (långtidsarbetslösa kommer inte in på arbetsmarknaden för att de inte har tillräcklig utbildning) och restriktivare syn på arbetskraftsinvandring är de främsta förklaringarna till den utveckling som väntar. Men trots det allvarliga läget är debatten om vad som bör göras så gott som död, konstaterar de.
En annan osäkerhet som hela tiden uppmärksammas är vad AI-utvecklingen kommer att innebära för jobben.
Att i det här läget lägga ner Arbetsförmedlingen är kanske väl långtgående. Men nog behövs en ordentlig och genomgripande diskussion om hur framtidens arbetsmarknadspolitik ska formas?
Anna Danielsson Öberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
