David Miliband var länge Labours golden boy. En intellektuell och välorganiserad politiker. Tongivande i tankesmedjan IPPR före Labours comeback 1997. Chef för ”policy unit” på 10 Downing Street och fram till 2010 framgångsrik utrikesminister. Han borde ha ingått i Labours skuggregering. Om han inte hade förlorat partiledarstriden. Och om inte just hans lillebror Ed Miliband hade vunnit.
Sedan dess har David Miliband förföljts av frågor om sin politiska framtid. Ständigt påmind om nederlaget. Kringskuren av lillebroderns nya upphöjda roll. Beslutet att lämna politiken och flytta till USA var förmodligen en befrielse. Även för Labour och inte minst för partiledaren Ed.
Labour har hållit kuststaden South Shields sedan 1930-talet. Dessförinnan dominerade Liberalerna och föregångarna i Whigpartiet i hundra år. De konservativa har under drygt 180 år aldrig vunnit South Shields och en Labourseger för Emma Lewell-Bucks framstår som kassaskåpssäker. Särskilt som hon kommer från en varvsarbetarfamilj, är född i South Shields och arbetat som socialarbetare.
De lokalval som samtidigt genomförs i Storbritanniens lantliga regioner är mer svårförutsägbara. De är inte lika betydelsefulla som svenska kommunal och landstingsval. Den brittiska statens centralism kan inte jämföras med kommunalt självstyre av svensk modell.
Vid motsvarande val 2009 fick Labour bara 23 procent av rösterna och slutade som tredje största parti efter Tories (38) och Liberaldemokraterna (28). Allt talar för att Labour kommer att återerövra mark den här gången. Skälet är främst det enorma missnöjet med den sittande koalitionen.
Mot den bakgrunden borde Labours stöd vara större. Men den ekonomiska krisen briserande under Labours år vid makten. Väljarna har inte fullt förtroende för Labours ekonomiska sinnelag, vilket bland annat inneburit att United Kingdom Independence Party (UKIP) erhållit ökat stöd. Hur uthållig uppgången är framstår minst sagt som osäkert. Men det skälver redan av oro i de etablerade politiska partierna, särskilt i Tories.
På svenska betyder UKIP ”Förenade kungarikets självständighetsparti”, vilket säger det mesta. Partiet är konservativt och högerpopulistiskt. Och har en syn på invandring som påminner om Sverigedemokraternas. Partiet driver besinningslöst kravet på utträde ur EU. Lokalvalen är ett lackmustest om vart brittisk politik är på väg.
I början av 1900-talet var det brittiska kolonialväldet det största imperium världen skådat. Inte undra på att landet haft svårt att acceptera kompromisser med fransmän, tyskar och italienare. Den brittiska krisen och turbulensen i EU har gett UKIP ytterligare vind i seglen. Tories har en stark, högljudd och dogmatisk EU-fraktion och många av partiets väljare sympatiserar med UKIP:s hårda linje. Cameron har redan accepterat en folkomröstning om EU och lovat skottarna en folkomröstning om självständighet.
David Miliband flyttar till New York. Det är nog lugnare och tråkigare än brittisk politik på toppnivå. Hans lillebror Ed Miliband försöker återerövra Downing Street 10 via berättelsen om ”One Nation”. Samtidigt framstår Storbritannien som en allt mer ”Divided Nation”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
