Krönika Tanvir Mansur berättar om ett möte med Abu Omar i Östra Jerusalem.
Lamporna längst in i Al Mufti Café är släckta. Abu Omar tar fram en lång träpinne och trycker på strömbrytarna långt upp på väggen. Han visar hur stället ser ut med alla ljus tända. Som ett riktigt kafé. Men utan besökare finns ingen anledning att tända alla lamporna.
Nu är det bara ett tomt skal som påminner om forna tider.
– Först kom pandemin, och då förlorade vi alla kunder, säger Abu Omar. Vi har fortfarande inte repat oss från det. Vi fick fyra månader av stabila intäkter. Sedan kom kriget, och turisterna blev rädda för att komma hit.
Det lilla kaféet ligger i en uppförsbacke mitt på Via Dolorosa. Vi är i Gamla stan i östra Jerusalem. Mellan alla stenväggar står Abu Omar här i dörröppningen. Hans vita mustasch böjs uppåt när han säger hej till förbipasserande med ett leende. Framför baren är frukter staplade: granatäpplen, citroner och apelsiner. Abu Omar säljer också vykort, kartor och turistguider. Abu Omar, eller Nader, som han egentligen heter, föddes i det här huset 1958. Under åren har han drivit olika verksamheter. Bokhandel, hummusrestaurang och en affär som sålde beduinkläder och tatreez – palestinskt broderi.
Efter två timmar har det fortfarande inte kommit fler kunder
Efter den 7 oktober 2023, har turister slutat komma till Västbanken och Jerusalem. Det har drabbat östra Jerusalem hårt, som förlitar sig mycket på turistnäringen. Hotellen står tomma och souvenirbutikerna samlar damm.
Jag har bestämt mig för att sitta på kaféet i fyra timmar, och räkna antalet kunder.
Han kokar en kopp kaffe till mig, och serverar på mässingsfat med en kaka.
– När man dricker arabiskt kaffe måste man sitta i lugn och ro, berättar Abu Omar. Det är inte en espresso, något man kan ta på språng.
När jag kommer in har fyra ryssar precis druckit färdigt sitt kaffe. Väggen är täckt med sedlar och mynt från hela världen, och brev med hälsningar på olika språk. Det är många gäster som säger att Al Mufti har det bästa kaffet i Jerusalem.
– Men det finns inga turister i Gamla stan längre, förklarar Abu Omar.
Abu Omar tänder en cigarett och ställer sig på trappen till kaféet. Han tar ett bloss, och tittar ner för backen på människorna som närmar sig. Alla som bor i Gamla stan känner Abu Omar. Varje minut passerar minst två personer. Nästan alla ropar “As-Salaam-Alaikum”, och vissa skakar hans hand.
Men ingen sätter sig för att fika.
De enda palestinier som kommer till östra Jerusalem nuförtiden är Jerusalembor och personer från de familjer som haft israeliskt medborgarskap från 1948 och framåt. Palestinier från Västbanken får väldigt sällan tillstånd att komma hit.
Ibland kommer det trots allt några pilgrimer. Eftersom Al Mufti ligger mitt på Via Dolorosa, där Jesus gick med korset, så brukar grupper av människor sjunga och be till Gud på den gatan. Dagarna före jul var det många besökare i Gamla stan från Israel, både gästarbetare och israeler. Pilgrimer kom också hit för att besöka kyrkor. Men det täcker inte den ekonomiska förlust som butiksägarna haft efter den 7 oktober 2023.
– Om guiden ber dem stanna här så gör de det, säger Abu Omar. Men ibland kommer folk bara för att låna toaletten. Eller köpa en juice.
Efter två timmar har det fortfarande inte kommit fler kunder. Det är svårt att sitta i kaféet utan jacka, för värmen är också avstängd. Abu Omar startar inte espressomaskinen längre. Allt innebär kostnader.
– Vi är tuffa människor. Vi pressar oss själva tills vi når botten. Om jag ska handla en låda tomater, så köper jag inte ett kilo. Inte två kilo. Utan en låda med 15 kilo tomater. Så lyckas jag spara.
Ett par kvinnor och deras barn går förbi och kramar Abu Omar. Han ger barnen var sitt mynt. Det är hans döttrar och deras barn. Han har 25 barnbarn och 7 barn.
Hans barnbarn kommer tillbaka, och säger att de behöver gas till sin lägenhet.
– Sitt kvar här och håll koll på kaféet, så kan jag hjälpa dem med gasen, säger Abu Omar till mig.
Han letar upp en skiftnyckel och går iväg. Så nu sitter jag här, på ett tomt kafé och är ansvarig för hela verksamheten. Men det kommer ändå inga kunder hit, så det spelar ingen roll.
Tio minuter senare är han tillbaka med skiftnyckeln. Snart är mina fyra timmar över. Nu börjar det bli tydligt hur lite pengar någon tjänar som butiksägare i Gamla stan idag. Abu Omar kan nog inte ha fått mer än 250 kronor i dag. Inga fler kunder dyker upp. Det är fortfarande halvmörkt och kyligt inne i kaféet.
Abu Omar hoppas att folk ska komma till östra Jerusalem, så att butiksägare och befolkningen här i Gamla stan kan få en bättre tillvaro snart. Och han har fortfarande en stark tro på mänskligheten.
– 95 procent av människorna i världen är bra människor, säger Abu Omar. Det spelar ingen roll om du är kristen, jude, muslim, buddhist eller hindu. Alla har någonting bra.
Tanvir Mansur
Texten har tidigare varit publicerad som ett blogginlägg hos Följeslagarprogrammet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
