I förra veckan kom ett talande bevis för hur prioriterad feminismen är inom svensk socialdemokrati. Angående att Sverige inte längre kan titulera sig "Världens mest jämställda land" skrev Mona Sahlin:

"Effekterna av två år med regeringen Reinfeldt syns redan. Sverige har under den moderatledda regeringen trillat ner till tredjeplatsen på World Economic Forums lista gällande Gender Gap Index 2008."

Men vare sig Sahlin eller hennes medarbetare hade bläddrat i rapporten. Denna bygger nämligen på siffror för 1998-2006. År som den borgerliga regeringen knappast kan anklagas för.

Förklaringen till fadäsen är antagligen att den socialdemokratiska oppositionspolitiken bedrivs genom en automatisk pressmeddelandegenerator som automatiskt spottar ur sig utspel på formeln: samhällsproblem X "effekter av den moderatledda regeringen" + " vi vill investera" + "entreprenörskap" + "människors växtkraft" – (klassanalys) + "ignorerat jobbkrisen".

Hur som helst är Gender Gap Index ett ganska märkligt mått. Skillnaden mellan män och kvinnor mäts på olika områden men bara inom själva landet. Varje land får poäng utifrån vilken de sedan rankas. Gällande hälsa kommer exempelvis Mongoliet och Kyrgyzstan högre än Nederländerna och Tyskland eftersom kvinnor och män i förstnämnda länder har det jämställt i att ha det ungefär lika dåligt.

Men oavsett bristerna i denna mätning är socialdemokratins ointresse för jämställdhetsfrågor oroväckande. Sahlin gör samma misstag som Persson, jämställdhetspolitik är antingen intressant som slagträ i oppositionspolitiken: "av regeringens samlade reformer har 58 procent gått till män och 42 procent till kvinnor" eller som någon sorts svensk uppfinning man skryter med internationellt samtidigt som man visar bilder på norrländska älvar: "Sweden is a sånt där familyfriendly samhälle."

Den svenska självbilden att vår jämställdhetspolitik är den enda och den korrekta, den stämmer inte. Även om vi på många områden har kommit långt har Sverige exempelvis en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Våra löner fördelar sig efter en linje som 80 procent av männen befinner sig över och 80 procent av kvinnorna under. Trots en mer omfattande jämställdhetspolitik är lönegapet inte mindre än i andra i övrigt jämförbara europeiska länder.

Det borde finnas skäl för socialdemokratin att vara annat än stolt och ganska mätt på området. Behovet av nytt tänk gällande jämställdhetspolicy är stort. Men i stället kännetecknas politikområdet av väldigt låsta positioner. Kanske för att partiledningen snubblar över pressmeddelandegeneratorn.