Trots regeringens satsningar saknar fortfarande 1,7 miljoner personer tillräckligt skydd vid arbetslöshet, skriver Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.
En gång i tiden var tanken med a-kassan att den skulle utgöra ett tillfälligt ekonomiskt skydd om du råkade bli arbetslös. I dag har a-kassan urholkats till den grad att du antingen får en alldeles får låg a-kassa eller ingen alls. Åtminstone om du inte genom ditt fackförbund har en kompletterande försäkring som ger dig lite extra.
Nu har det gått precis ett år sedan riksdagen höjde dagsersättningen i a-kassan från 680 till 910 kronor per dag. För två år sedan beslutade riksdagen dessutom om att halvera medlemsavgiften i många a-kassor.
Det har fått effekten att cirka 250 000 fler personer är medlemmar i a-kassan. Dessutom får fler en högre ersättning. 30 procent, jämfört med 10 procent, av de arbetslösa får i dag 80 procent av den tidigare lönen i a-kassa.
Glädjande siffror visserligen, men jämför vi med a-kassans storhetstid 2002 är förändringarna blygsamma. Då var 80 procent av löntagarna a-kasseförsäkrade och 75 procent av de arbetslösa fick en ersättning på 80 procent. Frågan blir då vad syftet med a-kassan faktiskt är i dag, handlar det om ett skydd? Eller handlar det snarare om att det ska utgöra en morot för arbetslösa att snabbt komma i arbete?
Ett allvarligt problem med dagens a-kassa är att det inte är ett skydd för de som verkligen behöver det. I en nyligen publicerad rapport, Välfärdstendens, kan Folksam visa att arbetslöshet oftare drabbar människor som saknar rätt till a-kassa. Av samtliga 317 000 personer som är arbetslösa i dag är det endast 27 procent som har ersättning från a-kassan. Övriga får förlita sig på socialbidrag eller föräldrar och nära anhöriga. På senare tid har vi också kunnat se att allt fler äldre arbetslösa väljer att ta ut allmän pension när deras ersättningsperiod är slut. Detta innebär att a-kassan har reducerats till ett grundskydd för ett fåtal.
En föga överraskande parallell trend är en stor ökning av personer som har en kompletterande privat inkomstförsäkring. Dessa försäkringar toppar upp a-kassan så att den arbetslöse alltid får 80 procent av tidigare lön. Före år 2007 var det endast ett fåtal fackförbund som erbjöd sådana försäkringar. I dag ingår inkomstförsäkring i medlemskapet hos flertalet fackförbund.
Vår rapport visar att förbättringarna av a-kassan inte har minskat behovet av inkomstförsäkring. Sedan 2008 har antalet med en kompletterande inkomstförsäkring mer än fördubblats och uppgår i dag till 1,6 miljoner löntagare. Särskilt kraftig har ökningen varit hos LO-förbundens medlemmar där andelen har ökat från 14 till 43 procent.
Fackförbundens agerande är högst begripligt och visar tydlig den historiska kopplingen mellan statliga och privata försäkringar. När ersättningar och villkor förändras i de statliga försäkringarna blir reaktionen att människor söker sig till de privata försäkringslösningarna för att täcka det trygghetsbehov som uppstår.
Problemet är att det fortfarande är 1,7 miljoner människor i arbetskraften som saknar ett tillräckligt skydd vid arbetslöshet. Politiken och fackförbunden behöver ställa sig frågan hur fler människor kan inkluderas i a-kassan och de kompletterande skydd som medlemskap i ett fackförbund faktiskt erbjuder. Givet den ökade skuldsättningsgraden står Sverige annars illa rustad om vi skulle se en plötslig ökning av arbetslösheten.
Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
