Ledare Den svarta onsdagen för Arbetsförmedlingen skapar osäkerhet och otrygghet för de arbetslösa precis när konjunkturen vänder neråt. Vägen framåt kantas av villiga företag, men myndighetens uppdrag är knappast att skapa en marknad för provisionsbaserade förmedlartjänster som kan stå skattebetalarna dyrt.
Nog är det något av upp- och nervända världen: Precis när konjunkturen börjar vända neråt tvingas Arbetsförmedlingen varsla 4500 av sina 13 500 anställda, efter att M-KD-budgeten släpptes fram med hjälp av nedlagda röster från C, L och aktivt stöd från SD.
Och det är under en socialdemokratiskt ledd regering, bakbunden av en fyrpartiöverenskommelse däribland med C och L som arbetsmarknadspolitiken nu slaktas och fortsätter privatiseras.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) slår fast att ytterst lite kommer att kunna göras för att minska skadeverkningarna. Den eventuella lindring som Annie Lööf flaggat för till vårändringsbudgeten kan lugna ner uppsägningarna men inte ändra huvudinriktningen.
Detta samtidigt som bristen på förmedlare redan är stor – varje arbetsförmedlare har runt 400 arbetssökande att ansvara för. Många som står längst bort från arbetsmarknaden kommer knappast kunna få någon hjälp överhuvudtaget, samtidigt som det är i denna grupp de flesta arbetslösa finns.
Som politikers favoritlekstuga har myndigheten ständigt pådyvlats nya uppdrag och riktlinjer, som försvårat och försenat kärnuppdraget – att få människor i arbete
Samma dag som jättevarslet lades kom även Cecilia Fahlströms arbetsmarknadsutredning, vars drygt 900 sidor nu troligen förblir en pappersprodukt. Som arbetsmarknadsjournalist Anna Danielsson Öberg konstaterade: Denna onsdag var en märklig start för omläggningen av arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsförmedlingen fungerar inte perfekt. Som politikers favoritlekstuga har myndigheten ständigt pådyvlats nya uppdrag och riktlinjer, som försvårat och försenat kärnuppdraget att rusta människor för produktiva jobb och matcha dem mot arbetsgivarnas behov.
I en verksamhet där upphandlingslagen LOU och konkurrens mellan utbildningsanordnare styr mer än de arbetslösas behov av nya kunskaper har det lett till förseningar och ständiga överklaganden, som framförallt drabbar dem som verksamheten är till för. Dagens Arbete har förtjänstfullt belyst detta.
Cecilia Fahlbergs slutbetänkande visar även oklara gränser mellan kommuner och stat, liksom otydlighet om hur de arbetslösa ska kontrolleras. Andra granskningar har visat en lättvindig upphandling av konsulter, som märkligt nog inte får några neddragningar i den slimmade AF- budgeten.
Så reformer behövs, liksom förenklingar.
Men som av en händelse kom i onsdags även en avhandling som visar att just arbetsförmedlingen kan bidra till jobbskapande om den finns med i ett sammanhang av andra åtgärder.
Att ytterligare privatiserad arbetsförmedling inte skulle göra jobbet bättre, snarare lite dyrare har såväl borgerliga ekonomer som Lars Calmfors, som den centerfinansierade tankesmedjan Fores visat.
Detta slår även Arbetsmarknadsutredningen fast och föreslår en mer neutral modell där privata förmedlare bara ska tillåtas där de visar sig vara bättre och billigare. Ändå är det just privatisering som är kärnan i den nya arbetsmarknadspolitiken i januariöverenskommelsen.
Vinnarna blir företag som ser en ny marknad växa fram med i ett LOV-system, där sökande ska välja mellan privata utförare av förmedlingstjänster. LO oroar sig förståeligt för riskerna med minskad likvärdighet för arbetssökande, där företagen tävlar om de mest lönsamma och lättplacerade »kunderna« och hellre etablerar sig i Stockholm än i Boden.
Det tidigare systemet med etableringslotsar borde förskräcka. Det är därför bra att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i en Aktuelltintervju tydligt och skarpt markerade att detta skulle hon inte införa igen.
Frågan är bara vad som väntar?
Cecilia Fahlbergs förslag är att renodla uppdraget till kortare utbildningar, gärna arbetsplatsförlagda, och att övriga behov ska tillgodoses genom det reguljära utbildningssystemet. Det skulle komma åt alla fördröjningar och överklaganden som skapar
flaskhalsar och frustration för arbetslösa i dag. Men det skulle slå hårt mot en miljardindustri av utbildningsföretag och kommer sannolikt inte att genomföras.
Arbetsförmedlingen behövs för den effektiva arbetsmarknad som också är riksdagens mål. Att konkurrerande system inte gör verksamheten bättre har redan visats med önskvärd tydlighet. Myndighetens uppdrag är knappast att skapa en marknad för provisionsbaserade förmedlartjänster som kan stå skattebetalarna dyrt.
Cecilia Fahlström har levererat en gedigen och användarvänliga utredning. Nu förpassas den antagligen till en byrålåda i väntan på att de nyliberala vindarna ska mojna.
Förhoppningsvis sansar sig politikerna snart och ser fördelarna. Arbetsförmedlingen kan inte fortsätta att vara politikernas lekstuga.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
