Med en afrosvensk agenda vill vi utmana den svenska föreställda färgblindheten som omöjliggör diskussioner om rasojämlikhet. Det skriver Zakaria Zouhir och Kitimbwa Sabuni för Afrosvenskarnas Riksförbund.
I dag den 20 maj släpps Afrosvenska agendan inför valen 2014 som är en politisk plattform med 15 åtgärder mot afrofobi. Plattformen innehåller förslag som bör införas under den kommande mandatperioden.
Agendan är historisk då den utmanar den svenska föreställda färgblindheten som länge omöjliggjort diskussioner om rasojämlikhet och som har hindrat svarta svenskar från att kunna definiera och sätta ord på erfarenheter av vardagsrasism och rasdiskriminering.
Som inget annat västerländskt land har Sverige byggt upp en självbild som ett land utanför kolonialismen där frågor om ras och rasism inte äger någon relevans. Det kulminerade i att begreppet ras togs bort från alla svensk lagstiftning och officiella dokument 2011, vilket märker ut Sverige i världen. Det går också emot EU:s rasdirektiv och FN:s raskonvention där begreppet ras används för att kunna adressera frågan om rasdiskriminering.
Ett talande exempel på Sveriges inställning är Karolinska Institutets mycket omtalade forskning på hur utbildningsnivå och bostadsort avsevärt påverkar livslängden för svenskar. Resultaten har enbart kommit att diskuteras som en fråga om klass och boendesegregation. Likt elefanten i rummet undviks rasfrågan, men vad vi undrar är vilken hudfärg de svenskar har som dör i förtid.
Kan det vara som vi tror: Att det finns en korrelation mellan ras och livslängd? I så fall är det en kritisk mänsklig rättighetsfråga som förnekas utrymme i “färgblinda” Sverige. Både inkomst och utbildningsnivå kan man i någon mån påverka själv, medan hudfärgen är en gång för alla given.
Enligt demokratins spelregler konstituerar sig grupper med gemensamma intressen för att driva sin agenda gemensamt på den politiska arenan. Det kan vara så vitt skilda grupper som villaägare, pensionärer, företagare eller hbtq-personer. Men när grupper som drabbas av rasdiskriminering sluter sig samman kring det gemensamma intresset att bekämpa rasdiskrimineringen kallas det “identitetspolitik” och vi anklagas för att polarisera samhället.
All intressepolitik är identitetspolitik, men vi förnekas plats i det politiska rummet genom detta hyckleri för bevarandet status quo som är en del av rasismens logik. Kan man förresten tänka sig ett högre intresse än att sträva mot att Sverige lever upp till idealen om allas lika värde i den Allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter?
I Sverige får rasminoriteter överhuvudtaget inte existera som grupp, varför gängse svenskt språkbruk refererar till Barack Obama som USA:s första svarta president medan Nyamko Sabuni är Sveriges första “mörkhyade minister”. Skillnaden är att svart är en social och politisk kategori medan “mörkhyad” är ett omdöme om någons utseende som i Sverige lika gärna kan användas om en sydeuropé.
Vårt svenska språkbruk tillåter alltså ras att vara en giltig politisk kategori överallt i världen utom i just Sverige där rasojämlikhet på så sätt förs bort från den politiska agendan. Frågan om social och ekonomisk rättvisa oavsett ras blir i stället till frågor om flyktingmottagande och integration, ungefär som att afrosvenskar, varav 40 procent är födda i Sverige, alla är nyanlända.
Afrosvenskarnas riksförbund har i decennier drivit kampen för att rasdiskriminering ska bli en fråga som inte sopas under den blågula mattan. Utgivandet av regeringens kunskapsöversikt över afrofobi och Afrosvenskarnas riksförbunds alternativrapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté har varit viktiga bidrag som visat att rasdiskrimineringen är utbredd mot afrosvenskar.
Vi har med rapporterna och förankrande publika möten som utgångspunkt tagit fram en agenda med 15 politiska krav på åtgärder som behövs införas för att bekämpa afrofobin inom bland annat myndighetsutövning, på arbetsmarknaden och i form av hatbrott. Alla riksdagspartier ska redogöra för hur de ställer sig till våra politiska krav och ambitionen är att även samla in personliga svar från så många riksdagskandidater som möjligt.
Historia skrivs den 14 september 2014. För trots en politisk debatt som förnekar vår existens kommer för första gången afrosvenska väljare veta hur kandidaterna ställer sig i frågor som är kritiska för oss – innan vi lägger våra kryss.
Zakaria Zouhir, ordförande, ASR
Kitimbwa Sabuni, talesperson i frågor som rör rasism, ASR
_____________
Kommentarsfältet på denna debattartikel är stängd på grund av flertalet kommentarer som inte hör till ämnet och saknar relevans.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
