Agizas öde är Sveriges ansvar

Ahmed Agiza deporterades från Sverige till Egypten av den amerikanska underrättelsetjänsten på högst vaga grunder och under förnedrande omständigheter. Nu har han släppts efter tio år i egyptiskt fängelse och där tillhörande tortyr. Han har efter frisläppandet ännu inte sökt uppehållstillstånd i Sverige. 2009 sökte han uppehållstillstånd från fängelset men fick avslag av Migrationsverket eftersom Säpo fortfarande klassade honom som en säkerhetsrisk. Underlaget till detta beslut är förstås hemligstämplat och går inte att bemöta eller diskutera. Kanske är det därför som Ahmed Agiza väntar med att söka uppehållstillstånd igen.

Att Agiza får komma hem till Sverige är det enda rimliga. Agizas öde är Sveriges ansvar, eftersom Sverige på inga andra bevis än amerikanska lösmustaschidéer, bidrog till att han skickades raka vägen till tortyr. Både Europadomstolen och FN har fördömt händelsen. Uppehållstillstånd skulle visa att det här landet tar på sig skulden och hjälper en torterad människa att bli hel igen. Här i Sverige finns Agizas familj, fru och sex barn, som har uppehållstillstånd. Här finns den vård av posttraumatisk karaktär som både han och övriga familjemedlemmar behöver. Tre miljoner kronor i skadestånd från Sverige till Agiza räcker inte, pengar kan inte hela en själ eller en familj.

Den borgerliga regeringen vill inte kommentera ärendet. Det är visserligen Migrationsverket som bestämmer huruvida Ahmed Agiza ska få uppehållstillstånd. Men Migrationsverket bedömer ansökningar utifrån ett regelverk som riksdagsmajoriteten beslutar och som under alliansregeringen har blivit mycket tuffare. Förutom att ändra asylsystemet är det hög tid att den sittande regeringen visar den ryggrad som de krävde från oppositionsbänken för några år sen.

2004 sa Maud Olofsson, då i opposition, att ”turerna kring de två avvisade egyptierna blir allt märkligare” och att det är ”dags för regeringen att sluta gömma sig bakom sina tjänstemän”. Fredrik Reinfeldt var också då mycket kritisk till hur avvisningen hade gått till och var missnöjd med att dåvarande S-regering varken informerade om eller kommenterade fallet. Olofsson och Reinfeldt har chansen att agera annorlunda nu när de har makten.

Den andre av de två avvisade, Mohammed Alzery, släpptes från egyptiskt fängelse redan 2003, utan att ha blivit åtalad, men har även han blivit nekad svenskt uppehållstillstånd. Fallet med Agiza och Alzery visar avigsidan med ”kampen mot terrorismen” och vilka avarter den har visat sig ha, även här i Sverige. Det finns många lärdomar för framtiden att dra från det här fallet. Regeringen bör fullfölja sina kommentarer från sin tid i opposition och tillsätta en kommission som kan reda ut hur kopplingarna mellan CIA och Sverige ser ut.