Ägna dig åt att ge oss hopp, Mona

Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. På onsdagen lanserade hon sin bok Möjligheternas land och jag hoppas att hon fortsätter att tala om just det – möjligheternas land. Jag hoppas att hon påminner oss väljare om att det tack vare decennier av socialdemokratiskt styre är i Sverige som den amerikanska drömmen lever och är sann. I USA däremot hindrar den enorma ojämlikheten människor från att nå sina bästa stämningars längtan. Där får Sverige inte hamna – ökade klyftor är till ingens gagn.

Jag hoppas att Mona Sahlin litar på att väljarna har uppfattat alla de konkreta förslag och besked som de rödgröna har givit under våren och sommaren och ägnar sin timme åt att i stället ingjuta mod och hopp. Den gemensamma budgeten är satt och den andas en politik för framtiden – det är inte på grund av sakpolitiken som väljarna eventuellt överger de rödgröna på valdagen den 19 september. Det är på grund av en utebliven känsla och färdriktning.

Mona Sahlin behöver ingjuta en känsla av hopp. Hon måste få de LO-familjer som inte har råd att åka på semester att känna att de också kommer att få den möjligheten snart. Och att den möjligheten inte hänger på en borgerlig tusenlapp i sänkt skatt i månaden, utan om krafttag för att höja kvinnolönerna och om ett avslut på den borgerliga politik vars syfte är att pressa ner lönerna för de som tjänar minst.

Hon måste ge de enskilda företagare hopp, som inte har fått vara lediga på många år, inte sen de blev sina egna arbetsgivare. Berätta för dem att även den som arbetar för sig själv ska omfattas av våra trygghetssystem och njuta frukterna av skatten som de betalar. Berätta för de utförsäkrade att i hennes Sverige är tryggheten verklig. Berätta för nyanlända att det inte längre ska ta sju år för dem att bli etablerade i samhället och få egen försörjning. Och att vägen dit inte består av piskor utan morötter. Att vägen framåt inte är psykiskt nedbrytande krav som att försörjningen och den egna bostaden ska vara klara för att partner och barn ska få komma efter, utan att samhället skärper sig så att stödet blir bättre.

Jag hoppas också att Mona Sahlin tar åt sig av några av de saker som Dagens Arena har drivit under året. Att hon slutar använda borgerligt marinerade ord som utanförskap och arbetslinjen, eftersom hon aldrig kan vinna på motståndarens planhalva. Hon måste ha en helt egen berättelse, som handlar om hur ett socialdemokratiskt Sverige ser ut, till skillnad från ett borgerligt Sverige. Att hennes parti slutar trixa med siffror om ungdomsarbetslösheten, eftersom det är hon själv som i slutändan förlorar på att den politiska debatten baseras på osanningar. Att hon som statsminister kommer att våga ta tag i och förändra de stora framtidsfrågorna som utmanar och provocerar: socialförsäkringssystemet, friskolesystemet, pensionssystemet.

Det här skulle jag vilja att Mona Sahlin ger oss, en känsla att ta med in i semestern och som håller hela vägen till valet. Hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det.