Riva religiösa byggnader och slänga ut dragqueens ur landet. Likheterna med den extremism Åkesson säger sig motverka är slående.
Alla visste förstås redan att en av Sverigedemokraternas huvudstrategier är att ta i ännu lite hårdare så snart de fått igenom något av sin politik.
Men frågan är om inte helgens utspel ändå tar priset. I sitt tal på partiets Landsdagar i Västerås framstod Jimmie Åkesson både som extremist och som leverantör av några rejäla doser desinformation.
Desinformationen handlade om att Socialdemokratin skulle vara en viktig understödjare av islamismen i Sverige. Påståendet är groteskt. Låt oss hoppas att alla förstår det.
Liberalism och individuella rättigheter var inte en del av kulturen där
Extremismen tog sig flera uttryck, inte minst genom att Åkesson nu vill öppna för att riva moskéer i Sverige. Han tillade att detta kan kräva en grundlagsändring. Sannolikt menar han en ändring i religionsfriheten.
Frågan om moskéers existens, böneutrop och liknande har länge varit ett rött skynke för extremhögern, och varje gång jag hör någon av dem tala om detta kommer jag att tänka på ett möte jag för några år sedan hade med en mycket konservativ islamistisk chefredaktör i Teheran.
Vi talade om de religiösa minoriteternas existens i mullornas Iran. Han var mycket vältalig och förklarade att kristna, judar och andra grupper inte var en del av den iranska kulturen och därför var det bara naturligt att de inte hade samma villkor som statsreligionen islam. Det är till exempel straffbart att konvertera till kristendomen.
Han sade också att liberaler inte gjorde sig besvär i hans hemland, för i grunden var landet religiöst. Liberalism och individuella rättigheter var inte en del av kulturen där.
Känns det igen?
När jag påpekade för chefredaktören att han lät precis som de högerextrema i Väst, fast hans hatobjekt var ett annat, log han bara stillsamt och svarade inte.
Med sitt utspel om att riva moskéer gör Åkesson Sverige en djup otjänst. Enligt uppgifter har hans utspel redan spridit sig över världen, och Sverige framstår alltmer som något vi faktiskt inte är.
Sedan mycket lång tid lever vi ju i ett land som respekterar religionsfriheten. Trodde vi i alla fall.
Åkesson använder islamism som ursäkt för att sätta dit hela den muslimska gruppen i Sverige. Det skulle han själv säkert inte hålla med om. Men hans försök att dra en gräns slutar inte sällan med att muslimer ändå blir utpekade.
Moskéutspelet är ett sådant exempel. Varför skulle han annars vara redo att ändra grundlagarna för att kunna avlyssna just moskéer? För att inte tala om att förbjuda nybyggnation och riva redan existerande.
I sin inställning till minoritetsreligioner påminner Åkesson och SD mig om ett annat möte jag hade för några år sedan. Det var en kristen pastor i Burma, där buddismen är statsreligion och militärjuntan länge försökt begränsa andra religioners rörelseutrymme. Pastorn, som kom från den etniska minoriteten Chin, berättade att de hade ansökt om att få trycka biblar inne i landet, på sitt eget språk. Myndigheterna hade svarat att det fick de absolut göra, bara de först gjorde Bibeln lite mer buddistisk.
Mot bakgrund av Natoansökan kan Åkessons utspel också skada Sveriges säkerhet. Turkietexperten och före detta ambassadören Michael Sahlin beskrev utspelet som ett ”unikt säkerhetspolitiskt klavertramp”. Flera andra säkerhetspolitiska experter har varit inne på samma sak.
Från Sverigedemokraternas möte i Västerås svarade Sverigedemokraten Aron Emilsson att han inte bedömer att det finns någon sådan risk.
Så skönt.
Då känner vi oss genast lugnare.
Två andra uttalanden från Landsdagarna väckte munterhet, eller oro, beroende på läggning.
Det ena var Linda Lindberg, som gjort kometkarriär i partiet, som sade att inget parti någonsin hade som Sverigedemokraterna varit mer förberedda för att vara med och bilda regering. Ett fascinerande uttalande med tanke på att hon företräder ett parti som först under det senaste året ens kommit i närheten av att påverka regeringspolitiken.
Men ett år räcker kanske i SD:s världsbild.
Det andra uttalandet kom från SD-politikern Jonathan Sager. För att riktigt gnugga in likheterna mellan islamistiska fundamentalister och Sverigedemokraterna valde han att upprepa en av partiets många attacker mot dragqueens.
– Kulturkriget är inte över förrän dragqueenen ”Skamlös vinhora” är ute ur landet, sa han i talarstolen.
Återigen hördes ekot från den där chefredaktören i Teheran. De båda hade haft mycket att tala om, mycket att enas kring.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
