Jesper Bengtsson. Foto: Charles Ludvig.

Almedalen Sveriges lärare har skäl att vara oroliga. Nu ska Åkesson bestämma.

 Det sägs att Sverigedemokraterna ska försöka göra skolan till sin nya profilfråga. Av Jimmie Åkessons tal i Almedalen att döma måste han och partiet ha missförstått något.

Partiledaren talade i princip nämligen uteslutande om hårda tag, kriminalitet och invandring. Hans bild av Sverige är mörkt som natten. Allt är kriminalitet, gängvåld, kaos och oordning.

Det finns förstås stora problem i samhället, också på de områden Åkesson pekar ut, men är det någon som verkligen känner igen sig i den bilden? Är det verkligen så illa?

Åkesson upprepade gång på gång att han ska leda och andra följa

Men nu ska de alltså applicera samma bild på skolan, och använda samma metoder. Skolan ska ta i med hårdhandskarna mot de som inte kommer i tid, de som inte tar hänsyn, visar respekt för vuxna, de som skolkar och bråkar eller säljer knark på skolan.

Det är ju seriösa problem, även om många nog inte alls känner igen sig från sina barns skola. Men vad betyder detta i praktiken?

Åkesson upprepade gång på gång att han ska leda och andra följa. Han sade också att skolan ska tas över av staten och styras av Sverigedemokraternas politik för att stoppa islamistiska skolor och skolor som är ”woke-reservat”.

Här bör nog Sveriges lärare bli oroliga. Handen upp alla ni som anser att ni undervisar i eller att era barn går i en islamistisk skola eller ett ”woke-reservat”.

Någon?

Ja, kanske någon, men förekomsten av sådana skolor är ganska begränsad.

Men på nidbilden av att detta är vad svensk skola blivit ska Sverigedemokraterna bygga sin och Tidö-partiernas politik.

Det är som att säga att alla från Lidköping är kriminella för att en person som bor där begått ett bankrån.

Det Jimmie Åkesson menar i praktiken, även om det är stört omöjligt att veta exakt, är att lärarna inte ska bestämma längre.

Det ska han göra.

För lärarna har misslyckats.

De elever som bråkar ska bort, sade han också. Men vart ska de skickas? För i nästa andetag gjorde han en stor poäng av att håna det förslag från Socialdemokraterna som nu säger att Sverige ska integreras genom att bostadsområdena i landet blir mer blandade.

”Jag har inte bett om att invandrarna ska komma hit, och nu ska Socialdemokraterna tvinga mig att leva med dem”, sade Åkesson, även om han inte exakt använde de orden.

Så om elever som bråkar ska skickas bort från sina skolor, men inte till andra skolor, vad betyder det?

Inget vet. Antagligen inte Sverigedemokraterna heller. För de lever på nidbilder och har bara sina vanliga standardsvar, båda långt från verkligheten.

Men det är som att det har släppt något inom Sverigedemokraterna. Om det är spärrarna eller maskerna som lossnat låter jag vara osagt, men det är uppenbart att partiet har fått ett helt annat och mycket brutalare tonläge det senaste halvåret.

Partisekreteraren Richard Jomshof har gjort uttalande på uttalande som gått över alla gränser. När TV4 avslöjade partiets trollfabrik svarade Åkesson med ett rasande angrepp. I EU-valrörelsen spred de en valfilm där de hävdade att Socialdemokraterna vill ”islamisera” Sverige. En film som på fake-news-skalan bara motsvaras av den partifilm 2018 som försökte hävda att det var Socialdemokraterna som uppfann rasbiologin och inspirerade Hitler.

Lögn på lögn, men uppenbarligen tror de att det fungerar.

I Almedalen skruvade Jimmie Åkesson sin retorik om invandringen ytterligare ett snäpp. De som kommit till Sverige har bara två vägar att välja mellan, sade han. Antingen anpassar de sig till hundra procent till det svenska samhället, eller också åker de ut. Själv vägrar han att anpassa sig det allra minsta.

Retoriken är förstås grotesk.

Vad exakt är det de ska anpassa sig till? Ska alla ha samma värderingar som Jimmie Åkesson? Som Sverigedemokraterna? Eller som mig? Eller som dig som läser detta?

Men Åkesson är pressad. Det har inte gått så bra på senare tid, och Tidö-samarbetet frestar på. Han måste skärpa tonen för att det fortfarande ska verka som om han är i opposition. Fast det egentligen är han som bestämmer.

I det Sverige som just nu växer fram.