Åkesson har svalt äpplet helt

Ska Liberalerna stå ut med tre år till med någon som beskriver samarbetet som ett surt äpple att bita i?

Jimmie Åkesson svettades lite när han höll sommartal i Sölvesborg. Ett år in i regeringssamarbetet ska han visa upp all underbar politik SD fått igenom. Hur man driver på för mer ”rättvis, Sverige-vänlig politik i trygghetens tecken” varje dag.

Han erkänner att det kan kännas som om ingenting händer. Men det händer tydligen ”massor med bra saker”  inom ”varje stort politiskt område”.  Och ”det går framåt med stormsteg om man ser på det med lite perspektiv”. Precis som för en myra i motvind. Åkesson har rätt – allt handlar om perspektiv.

Sett till opinionen just nu verkar många tycka att Sverige kan bättre, både gällande rättvisa och trygghet. Istället präglas politiken av skattesänkningar som beskrivs som miljardregn, och terrorhot. Det är dystert nu, trots Åkessons exempel på framgångar. Han skryter om strängare straff (inga förberedande insatser för att tackla kriminalitet) och löften om kärnkraft (här gäller det att verkligen vara generös med tidsperspektiven). Med bränslepriserna måste han använda sig av hypotetiska scenarion för att håva in applåderna från fansen. Okej, vi misslyckades, men Sossarna hade inte ens försökt, menar Jimmie. Det är inte historiens bästa punchline.

Den faktiska politiken är inte mycket att ringa hem till Sölvesborg om. Åkesson går istället, trots att det är tre år till val, rakt på valrörelse: vem ska samarbeta med vem, vem är störst, minns ni att i en opinionsundersökning för tre år sen var det SD? Åkesson påminner er gärna annars.

Nästa val ska vi verkligen städa upp i Sverige, bedyrar han. Att det är ekonomisk kris nu och att Tidöavtalet ska förhandlas om  och en ny budget presenteras den närmsta månaden, är tydligen sekundärt. Fienden är den gamle alliansen, det ökända sosseriet, islamister i Tjetjenien, mångkulturen man ser på internet, Skanstulls tunnelbanestation. De Åkesson beskriver som sina ”drakar” är många. Sverige ska bli som det var på den gamla goda tiden. Men hur står det till utanför sagovärden av sentimentalitet och tomma ord?

Verkligheten är inte alls lika glammig. Men det, menar Jimmie, är inte SD:s fel alls. Tidöavtalet beskriver Åkesson som en bit silvertejp, bättre än inget, men inte optimal för att laga en  ”trasig kanot, cykel eller parasoll”, som är vår landsfaders valda liknelser för att beskriva fosterlandet. Tidöavtalet är en nödlösning, som tvingar Jimmie att enligt egen utsago ”bita i ett och annat surt äpple, eller sur folkpartist ibland” och precis som silvertejp är denna lösning temporär. Efter nästa val ska SD sitta i regering. För hans skull hoppas jag att väljarna han behöver för att lyckas ro det i land har änglars tålamod gällande all den där politiken för trygghet och rättvisa som han säger kommer snart.

Annars går tankarna till det sura äpple som Jimmie svalt levande, Liberalerna. Så mycket för ett borgerligt maktskifte med politik så det skvätter om det. Istället har de Åkesson på halsen, eller så är de sedan länge nere i hans magsäck, beroende på hur man ser på det. Åkesson har inget till övers för borgerligt samarbete. Det är roligare att leka valrörelse och snacka skit om det egna laget, skylla på dem för allt som inte blev som det skulle.

Ska Liberalerna stå ut med det här i tre år till, för att som bäst ha en regering med SD att se fram emot? Man ska inte samarbeta med någon som beskriver en som ett surt äpple att bita i. Inte ens Liberalerna ska behöva stå ut med det.