Det är inget naturtillstånd att gamla ska ha det dåligt under de år i livet när de behöver samhällets hjälp. Trots larm från kommuner och facket fortsätter riksdagsmajoriteten sänka ambitionsnivån för de offentliga åtagandena till en rent oanständig nivå.
Bilden av Sverige som välfärdsstat krackelerar. I förhållande till andra länder i EU var Sverige i början på 1990-talet landet med högst andel utgifter för socialt skydd.
Men år 2020 var andelen nere i drygt 29 procent, under genomsnittet för EU-27, enligt SCB:s sammanställning. Frankrike toppade med 38 procent, följt av Italien och Österrike runt 34 och Tyskland med 33 procent. Danmark var högst i Norden med nära 33.
År 2021 har Sveriges andel krympt ytterligare, till 28 procent.
Trots att detta sysselsatt statliga utredare i mer än 20 år har gapet mellan resurser och behov ökat
Vilket visar vilken ambitionsnivå som blivit effekten av att Sverige styrts på borgerliga budgetar sen 2007. Inget har blivit bättre med det nya regeringsunderlagets snålbudget.
Mest stryk av utvecklingen får de äldre.
Sen 2006 har gruppen 65 – 95 år ökat med 15 procent som andel av befolkningen.
Om mindre än ett decennium kommer antalet som fyllt 80 år nästan fördubblas,
Antalet anställda i äldreomsorgen behöver samtidigt bli 30 procent fler samma period, enligt arbetsgivarna SKR.
Trots att detta sysselsatt statliga utredare i mer än 20 år har gapet mellan resurser och behov ökat.
“Arbetsmiljön har aldrig tidigare varit så här tung”, säger Maria Eriksson, som jobbat i hemtjänsten i mer än 40 år (DN 8 augusti).
I somras fick otillräcklig bemanning i äldreomsorgen lokala fackliga företrädare att slå larm. Kommunals ordförande Malin Ragnegård krävde att regeringen skyndsamt tillsätter en kriskommission eftersom den uppenbarligen inte klarar av sina kärnuppgifter.
Hittills utan att äldreminister Anna Tenje (M) agerat.
Efter pandemin har besparingarna och neddragningarna fortsatt.
I årets statliga budget för äldreomsorg försvann coronastödet på 18 miljarder, som om det var så bra innan pandemin, att mer inte behövs nu!
Värst ute är 100-talet mindre landsbygdskommuner där de unga flyttar och de gamla blir kvar, ofta även med ansvar för många arbetslösa utrikesfödda.
Staten måste bli tydligare och snabbare att rusta kommunerna, gärna enligt modeller som finns i Norge och Danmark, skriver moderate kommunstyrelseordföranden i Västervik Harald Hjalmarsson i SVD (5 augusti).
Han önskar “ett nytt kraftfullt direktiv för att få veta om viljan finns att snabbrusta kommunnivån inför det kommande decenniet”. Annars ser han återkommande skandaler inom äldreomsorgen och brandkårsutryckningar från staten.
Den senast tillsatta utredningen om hur samverkan mellan stat, kommuner och regioner ska bli mer “ändamålsenlig” kopplar inte till resurser för näring, hygien och personliga relationer, utan till den perifera, men omhuldade frågan hur kommuner och nämnder ska kunna ha fler digitala möten!
Därmed måste man fråga sig om utredningen är allvarligt menad, skriver Hjalmarsson, och det är bara att hålla med.
Det finns glädjande ljus i mörkret, framdrivna av Kommunals krav: Undersköterska är nu en skyddad yrkestitel, Allt fler kommuner slopar detaljstyrningen i hemtjänsten. Men det behövs mycket mer. Kommunerna har nyckeln till de personalvillkor som behövs för att locka människor till yrket. Staten har pengarna och måste öppna plånboken.
De flesta förstår att sjukvård inte går att driva utan medicinsk etik, kvalificerad personal och ekonomiska resurser. Det visar inte minst pandemin. Varför tror regeringsunderlaget att det skulle gå att värna sköra äldre utan samma krav
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
