Tv-kanalen Dozjd kämpar för tv-serie och Ryssland efter Putin.
Beställningsmord, förtäckta krig och svindlande korruption – det är inget som inspirerar Natalia Sindejeva, skaparen av Rysslands första politiska tv-serie.
Sindejeva, som äger tv-kanalen Dozjd, förklarar att hon hellre iscensätter en utopisk framtid än driver med den rådande regimen. Hon beskriver seriens hjältar som ”idealister, fast beslutna att få till stånd ett bättre Ryssland som de kan vara stolta över … De vill inte ta makten bara för att sko sig”. Sindejeva tillägger att hon också är en idealist som tror på Dozjds långa och lyckliga liv.
Den oberoende tv-kanalen kämpar för sin överlevnad sedan den ströks ur många kabel- och satellitpaket förra året – något som väckte protester från Reportrar utan gränser och även blev föremål för en Pussy Riot-låt.
Putins första drag som president var att ta kontroll över tv-apparaterna, den enda kraft som förenar landet från Viborg till Vladivostok i en verklighetsbeskrivning där bara presidenten borgar för fred i en hotfull omvärld. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex tar Rysslands 148:e plats av 180 – och det är bara tack vare civilsamhällets envisa motstånd, skriver medievakthunden i sin rapport.
Vad gäller Zavtra så spelades pilotavsnittet in redan 2013 och Dozjd har misslyckats med att hitta investerare sedan dess.
”Ingen vågar satsa på en politisk serie i dag”, medger Sindejeva.
Därför vill hon bekosta serien genom medborgarfinansiering. Som tack får givarna döpa seriens karaktärer, spela statistroller eller gå en kurs i tv-skapande med Sindejeva.
Kampanjen börjar bra. En miljon rubel rullar in på bara några dagar. Sedan hackas insamlingsplattformen och är nere i nästan en vecka. Sindejeva känner sig träffad. När sajten väl kommer upp igen sinar bidragen. Kanalen har till 12 maj på sig att samla in återstående medel, och insatserna är höga: en tittarframgång skulle trygga kanalens framtid.
Men lever pilotavsnittet upp till förväntningarna?
I öppningsscenen smattrar en kvinna fram på höga klackar genom Krasnyj oktjabr, den tidigare chokladfabriken i hjärtat av Moskva som har blivit den ryska kreativa klassens högkvarter.
Det är valnatt, rösträkningen pågår och prognoserna bådar gott. Så var är festen? Kvinnan hittar till slut nya presidentens spinndoktor Lesja på toaletten, där han gömmer sig för omvärlden.
Vad händer nu, frågar hon. Lesja svarar med en sarkasm.
”Vi byter ut Vladivostok mot Tibet och gör buddismen till statsreligion.”
I stället för visionärer framstår karaktärerna snarast som uttråkade cyniker med dålig arbetsmoral. Världens medier ringer till den nye presssekreteraren Ilja, en 25-åring i t-shirt och gympaskor som har en bild av sig själv stiliserad på Che Guevara på väggen, som inte orkar svara. När en vilsen student, Svetlana, snubblar in på hans kontor delegerar han omedelbart sina uppgifter till henne. Så mycket för meritbaserade anställningar i maktens korridorer.
Svetlana tar sig an jobbet med stor entusiasm — men en förbipasserande kollega, som tar sig en bensträckare efter att ha tillbringat eftermiddagen med att googla delfiner, upptäcker att Sveta stavar Ryssland med ett ‘s’.
Den nya regeringens politiska planer behandlas bara kortfattat. En nyhetsreporter intervjuar en statsvetare om saken. Till svar får hon bara mummel och scenen klipps innan han svarar på frågan. Bilden av Ryssland utan Putin blir ännu mörkare när Moskvas elbolag stänger av stadens ljus. På något sätt lyckas besättningen fortfarande se nyheterna på Dozjd:
”Moskva är sänkt i mörker, vi rapporterar om bilolyckor och trafikstockningar. I Murmansk attackerar hemlösa katter människor och Radiohead har precis släppt ett nytt album.”
När avsnittet premiärvisas inför studiopublik undrar folk vad skaparen vill säga. Är det satir? Då måste den bli roligare. Är det en granskning av Rysslands liberala opposition? I så fall borde Zavtras skapare läsa på, porträttet saknar grund. Att ställa alternativ till den rådande ordningen i så dålig dager spelar dessutom Kreml i händerna.
Sindejeva möter kritiken genom att uppmuntra tittare till att skicka in egna manus. Hon lovar också ett lyckligt slut.
Att Kremls korridorer kan vara stoff för tv-dramatik visades av House of Cards tredje säsong, som drivs av falskspelet mellan Frank Underwood och Rysslands president Viktor Petrov. Bland annat sätts Petrov på plats av Pussy Riots Nadja Tolokonnikova och Maria Aljochina, som spelar sig själva och kallar Rysslands president för ”mannen som är så mäktig att han inte fruktar någon förutom gays” och ”älskar sina vänner så mycket att han gett dem halva landet”. Sedan sjunger de en sång mot USA:s militära drönare tillsammans med Le Tigre. Ett tips till Dozjd: gör Pussy Riot till Zavtras presidenter!
Aleksandra Eriksson, journalist
Texten har ursprungligen publicerats i Magasinet Arena #2 2015. Vid citering vänligen referera till Magasinet Arena.
Magasinet Arena #2 2015 finns i butik. En prenumeration av tidningen kan beställas här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
