Kommer vi i framtiden att försöka medicinera bort konsekvenserna av fattigdom?
Just nu rustar psykologen Alain Topor för sin sista strid mot sin egen bransch. I en studie i Blekinge får människor med psykisk ohälsa hämta 500 kronor i månaden på ett Forex-kontor, för att kunna göra det som deras ekonomiska förutsättningar vanligtvis hindrar dem ifrån: Träffa vänner, köpa nya kläder, träningsskor, eller vad de nu längtat efter.
De behöver inte redovisa vad de gör med pengarna. De behöver inte gå till socialen för att få dem.
Harry, som cyklar överallt, läser tidningen på biblioteket och köper aldrig nya kläder, skulle aldrig drömma om att använda pengarna till en stunds lyx. Det säger han till journalisten Lars Berge i ett reportage i nya numret av Magasinet Arena.
Han sparar dem för att kanske någon gång i framtiden kunna åka till USA och gå i Miles Davis fotspår. Eller resa runt i Sverige och föreläsa om den havererade välfärden.
Topors studie är helt i takt med den internationella trenden för framtidens fattigdomsbekämpning: att ge människor pengar. Google gav nyligen 2,4 miljoner dollar till organisationen Give Directly, som upptäckt att de tydligast uppmätta effekterna av bistånd kommer från projekt där människor får pengar i handen.
Över hela världen pågår just nu projekt där fattiga människor får kontanter i handen, med häpnadsväckande resultat: förbättrad jämställdhet, utbildning och inkomster i Vietnam, färre hiv-smittade i Malawi, skolbarn i Sydafrika som växer snabbare. Samtidigt införs variationer av basinkomst införs i Latinamerika och Afrika, som man kan läsa om i senaste numret av de svenska nationalekonomernas tidskrift Ekonomisk Debatt.
Det är knappast förvånande att pengar får människor att må bättre. Men det är inte bara pengarna som spelar roll, säger Harry: ”Det är känslan av att någon tror på mig. Att någon ser att även jag bär på drömmen om ett bättre liv”. Vilka politiska konsekvenser blir det om studien visar att en femhundring kan ha samma effekt som mediciner?
Två av förra veckans allra mest delade texter i svensk press var Arenareportaget om Harry och Karina, och Bosse Löthéns vittnesmål i Aftonbladet om att rasa genom revorna i trygghetssystemen.
Harry berättar om hur han drabbades av en psykisk kris, läkarna skrev ut en massa tunga mediciner, men Harry gjorde sig fri från dem. De begränsningar han hade i sin vardag var inte längre konsekvenser av psykisk sjukdom – utan av fattigdom.
Löthén berättar vad socialsekreteraren svarade när han blev förtvivlad över att han inte fick ekonomiskt stöd: ”Hur du väljer att göra med ditt liv är inte mitt problem. Om du har psykiska problem tycker jag att du ska höra av dig till psykakuten.”
Han har inte psykiska problem, han har ekonomiska.
Det är som om vårt samhälle har börjat blanda ihop fattigdom med psykisk sjukdom. Den stora frågan, menar Alain Topor, är om vi i framtiden kommer att försöka medicinera bort konsekvenserna av fattigdom.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
