Ledare Klimatomställningen är visst en fråga för parterna. Det skriver Lisa Pelling med anledning av TCO:s nya klimatpolitiska program. 

För inte alls länge sedan var det vanligt att framställa fackförbunden som bromsklossar i klimatomställningen. Facken utmålades som i bästa fall ointresserade av klimatfrågor, i värsta fall upptagna med att lobba för att bevara fossilberoende jobb. Alla arbetstillfällen är bra arbetstillfällen, typ. De svenska fackförbunden fick hård kritik för att de inte ville delta i Fridays for futures klimatstrejker. 

Men att anta att fackförbunden inte skulle spela någon roll i klimatomställningen, det var fel då, och det är fel nu. 

Det har under flera årtionden funnits ett växande engagemang för klimatfrågor i den fackliga rörelsen, och fackföreningsrörelsen har i ökande utsträckning sett sig som en del av miljörörelsen. Åtminstone sedan teamster & turtles blev ett begrepp, när det amerikanska transportarbetarförbundet Teamsters gick sida vid sida med miljöaktivister utklädda till havssköldpaddor i de stora globala rättvisedemonstrationerna i Seattle 1999, har det funnits en växande insikt både inom den fackliga rörelsen och i miljörörelsen om fackförbundens helt avgörande roll. 

Miljön har alltid varit en facklig fråga.

De svenska fackförbunden deltog inte i Fridays for futures klimatstrejker eftersom de reserverar strejkvapnet för konflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare (politiska strejker förekommer, men de är ytterst sällsynta). Men den internationella fackliga samorganisationen ITUC ställde sig bakom Fridays for future, och ITUCs generalsekreterare Sharan Burrow uppmanade organisationens över 200 miljoner medlemmar världen över att där det är möjligt delta i den globala fredagsstrejken. 

Miljön har alltid varit en facklig fråga, skyddsombud har sett som sin uppgift att inte bara larm om farliga kemikalier på arbetsplatsen, utan också varna för vad som kan hända om kemikalierna läcker ut i det lokala vattendraget. Det lokala engagemanget har blivit till fackliga program för en hållbar utveckling, som Byggnads som identifierat hur byggsektorn kan bidra till att uppfylla samtliga sociala hållbarhetsmål i den globala Agenda 2030, eller Handels som har ett ambitiöst klimatprogram som tillkommit med utgångspunkt i handelsanställdas arbetsvardag. Fackförbundet ST har antagit ett klimatpolitiskt program för den helt avgörande statliga sektorn. Fackförbundet Vision har skapat särskilda klimatombud, ett nytt fackligt förtroendeuppdrag som nu flera andra fackförbund har infört. Listan kan göras lång. 

När tjänstemännens fackliga centralorganisation TCO häromdagen släppte ett klimatpolitiskt program var det alltså del av en lång historia, och en accelererande utveckling. TCO:s program är omfattande – 50 punkter – och beslutsamt. Sju av tio tjänstemän är oroliga för klimatförändringarna, konstaterar TCO, och det gör tjänstemännen till nyckelspelare i en omställning där arbetsplatserna är avgörande. 

Vid lanseringen pekade TCO:s ordförande Therese Svanström ut riktningen: klimatomställningen är inte bara en facklig fråga, det är en fråga för parterna. 

Det är klokt att peka på arbetsgivarna, de måste definitivt steppa upp. Svenskt Näringsliv står inför ett avgörande val. Antingen väljer man att representera det samlade näringslivets behov av en klimatomställning som stärker svensk ekonomi och konkurrenskraft. Eller så låter man sig tas som gisslan av sina fossilberoende medlemsbranscher som inte vill offra kortsiktig profit för planetens långsiktiga överlevnad. 

TCO pekar ut parterna, och politiken. När det gäller politiken finns det ett allt överskuggande önskemål från TCO: att politikerna ska visa ledarskap. Det handlar inte minst om att förändra utbildningspolitiken och skapa omställningsmöjligheter till gröna jobb, och ta ledartröjan i den globala omställningen för att förverkliga Sveriges potential att, som TCO uttrycker det, bli ett svenskt Silicon Valley för grön omställning. 

Just det ledarskapet saknar Sverige idag. Men det tänker TCO ändra på. Också det är fackets roll i klimatomställningen.