Förhoppningsvis slipper vi ens den hypotetiska föreställningen av en badtunna där Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand byter svett med varandra. Men om badtunnor har kommit att symbolisera varaktiga förbund politiska partier emellan, så är vi sedan i går ett steg närmare den bilden.
Och svett, det kommer det att krävas mycket av för att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet ska bli ett trovärdigt och samkört alternativ till den borgerliga alliansen i nästa val. Framför allt eftersom initiativet kommer så sent och efter ett nyligt debacle mellan (inom) socialdemokraterna och vänsterpartiet.
Det är först nu som samarbetet verkar vara ärligt och seriöst menat från alla tre håll. De närmanden som socialdemokraterna fram till nu har gjort till de tidigare stödpartierna har förefallit högst ovilliga. De har inte setts som förutsättningslösa samtal tre jämlikar emellan, utan villkor har dikterats innan man ens har börjat prata. Partiet var helt enkelt allt för sårat efter valförlusten 2006 för att kunna ta till sig det faktum att en koalition är den enda vägen tillbaka till Rosenbad.
Men just nu handlar det inte om Rosenbad, just nu handlar det om politik. Vilken politik ska de rödgröna föra? De säger att de samarbetar för "ökad rättvisa". Vems definition av rättvisa är det som gäller, vad innebär rättvisa mer exakt, hur ska rättvisa förverkligas genom konkreta politiska åtgärder? Det måste vara de tre partiernas fokus: att ge väljarna en ny berättelse att tro på, anförd av Mona Sahlin.
För att nå dit kommer det att krävas blod, svett, tårar och många timmars tragglande, förhandlande och kompromissande i arbetsgrupper. Hur mycket det än bär emot är det en repris på den borgerliga alliansens hårda arbete som gäller om Sahlin, Ohly och språkrören ska lyckas politiskt och kommunikationsmässigt. Längst resa har socialdemokraterna att göra för att det ska gå – störst måste vara ödmjukast och ödmjukhet var länge ett okänt ord för det stora röda partiet som styrde landet.
Men nu gäller det att socialdemokraterna öppnar sig för en ännu mer ambitiös grön profil, där inställningen till kärnkraft är otvetydig och där det finns mod att satsa långsiktiga lösningar. Det är miljöpartiet en garant för. Vänsterpartiet kan också se till att s inte triangulerar ihjäl sig i mittens rike och visa att en trovärdig politik inte alltid måste vara mer höger.
Det är upp till socialdemokraterna om det rödgröna samarbetet håller hela vägen. Är partiet bara tillräckligt öppet kan det bära långt in i framtiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
